Aldrig har gammal musik känns så levande. Gamla godingar som gått på repeat sedan, i vissa fall, tonåren. Att lyssna på ny musik är lockande för många men för mig är godingarna absolut bäst. De ger mig motivation, glädje, trygg igenkänning och att kunna varenda detalj i melodi och sång gör att hela kroppen fylls av elektroniska gnistor. Jag har länge funderat på en sammanfattning av dessa gamla dängor som aldrig blir för gamla för att spelas och nu äntligen känner jag mig redo att dela min lista. Kanske har du och jag inte alls samma musikpalett - eller så får du många nya godingar som kommer att spelas framöver.

 

 

1. Spetsnaz - On the edge

EBM kan nog inte bli mer EBM än Spetsnaz. Jag minns alla små scener där man stått längst fram och njutit av rytmerna. Vibrationerna av kängor som stampat i gräset och doften av öl och festival. Örebro-duon har levererat många goa låtar under åren men ”On the edge” sticker helt klart ut lite extra. Ett mindre band men med en stor plats i mitt hjärta (jag har fortfarande kvar min slitna Spetsnaz tröja hemma, lagom urtvättad men fortfarande vid liv).

 

 

2. VNV Nation - Honour

På scen under evenemanget Electrixmas på Mejeriet i Lund någon gång för fler år sedan än jag vågar säga (tiden går fort när man har roligt osv…) stod VNV Nation på scen. Även om kvällen var förgylld av många bra band var det VNV Nation som stod på scenen sist av alla - de stod också på scen när adrenalinet (eller alkoholhalten?) var på topp. Lyckoruset när ”Honour” spelades känner jag fortfarande av. Helt klart en av deras bästa låtar.

 

 

3. Elegant Machinery - Move

Enforsen har ju figurerat i flera olika former under åren men jag tror inte något går att slå när vi kommer till Elegant Machinery. Mjukheten, känslan, rösten, euforin. ”Move” har en fin melodi som alltid får mig på gott humör.

 

 

4. Funkar Vogt - Killing fields

I ärlighetens namn, den här låten kan få vilken människa som helst att gå igång. Men det kräver rätt humör. Ibland är det bara en enda sörja av skränighet och då är den ett big no no. Men NÄR humöret är rätt blir den bara så grymt bra. Den var ett måste på förfesterna i början på 2000-talet när jag var student och den håller än idag (jag var dock oftast ensam om att vilja lyssna på den så det var en konstant kamp att få höra hela).

 

 

5. Sista mannen på jorden - Luft

Ok, för att vara helt ärlig har jag aldrig varit såld på svenska texter men det är något med Sista mannen på jorden som får det att fungera. Det här mjuka och lena med en mix av lekfullhet och skoj är svårt att tycka illa om. En perfekt busslåt om jag får säga det själv.

 

 

6. Nervkållaps - Nervmusik

Första gången jag hörde Nervmusik tror jag att jag stod helt fastfrusen med hakan långt ner vid bröstet. Vad tusan var det jag lyssnade på nu igen? Men något gjorde att jag lyssnade på den igen. Och igen. Jag måste säga att det kan vara det töntigaste jag någonsin har hört men på något sätt blir ändå Nervkållaps töntigt bra.

 

 

7. Blutengel - Bloody pleasures

Ett av mina favoritband är dark wave bandet Blutengel. Vampyrisk goth blandat med både tunga och lättare melodier. Den första låten jag kom i kontakt med var Bloody pleasures och det vore fel att säga att det inte fastnade direkt. Jag vet hur åsikterna går isär gällande Blutengel men med 13 år tillsammans kan jag inget annat säga än att de tillhör favoriterna. Detta är ett av de få band jag fortfarande inte har fått se live men jag är övertygad om att den dagen och chansen kommer.

 

 

8. Die Krupps - Robo sapiens

Året var 2015. Livet hade precis visat sin skitsida. Jag gick med tunga steg i mina kängor i Malmö för att gå och pierca mig. Jag lyssnade på lite random låtar på Spotify. Då spelades Robo sapiens. När jag spelar den ser jag mig själv gå där i Malmö. Jag älskar texten, känslan och att få sjunga med i de djupa tonerna. Rytmerna gör att det rycker hela vägen ner i tårna innanför kängorna.

 

 

9. Depeche Mode - Enjoy the silence

Nä, jag behöver nog inte säga mer. Ni vet (förhoppningsvis).

 

 

10. Welle:Erdball - Monoton und minimal

Commodore 64. Tyskt. Minimalistiskt. Blipp blopp. År 2004 såg jag Welle:Erdball i en liten kyrka på en mörk gata i Köpenhamn. Konserten var lika minimalistisk som musiken. De har gjort många bra låtar genom åren och det är ett band som jag fortfarande lyssnar på. Vem går inte igång liksom…

 

 

 

 

 

Så hur många av ovan platsar på din lista?

 

Följ gärna min Spotify lista med mina favoriter - klicka här!

COPYRIGHT (C) 2023