Kiethevez: Non- Binary

Där Opium är ren synthpop är Non-Binary synthpop med referenser till band som Keane, Kent och annan musik med gitarrer där sångaren har en ljusare röst. Lägg till en stor dos av Pet Shop Boys vemod och mörkare stunder. Musiken är vacker och extremt stark från början till slut.

Betyg: 10

Mitt i den svenska sommaren briserar en bomb i min brevlåda. Sommaren som annars är årets tråkigaste period när det gäller skivsläpp. En dag så låg den bara där, Kiethevez nya album. Efter elva års tystnad kommer bandet tillbaka starkare än någonsin. Debuten var tråkig om du frågar mig. Andra plattan Opium är riktigt bra synthpop. Kiethevez anno 2008. Vad har detta band egentligen att komma med efter elva års tystnad? Svaret är ett album fullt med vackra låtar med influenser från dagens popmusik.

Där Opium är ren synthpop är Non-Binary synthpop med referenser till band som Keane, Kent och annan musik med gitarrer där sångaren har en ljusare röst. Lägg till en stor dos av Pet Shop Boys vemod och mörkare stunder. Musiken är vacker och extremt stark från början till slut. Vill man vara elak kan man också säga att det är synthpop med gitarreferenser för en mogen publik. Ett band som Bobby borde vara gröna av avundsjuka när de hör det här. Själv inbillar jag mig att Kiethevez musik borde ha en enorm potential att nå kommersiella radiostationer då det handlar om kvalitativ popmusik indränkt i vackra synthar med gitarren som sällskap.

Produktionen är ren och snygg. Rösten ligger perfekt och hela skivan håller en skyhög standard produktionsmässigt. Efter de första genomlyssningarna var jag inte säker på vad jag tyckte. Efter att skivan gått i repeat de fyra fem sista dagarna är jag övertygad om att jag lyssnar på ett album som kommer att leva länge, länge. Styrkan ligger i att bandet lånar friskt från dagens popmusik som spelas på radion och kokar ihop en egen unik mix med synthar. Gitarrerna är ofta akustiska och gör att låtarna känns mindre synthiga än vad de egentligen är. Trots att låtarna känns vemodiga blir man ändå väldigt glad av dem.

Skivan passar utmärkt att spela på hög volym och njuta av samtidigt som jag gärna har den på i bakgrunden när jag sitter och pratar med en vän. En låt som "Non compos mentis" har en synthpopig vers och går ut i en underbar poprefräng som får mig att tänka på Keane i sina bästa stunder. Likaså är "Three" också en underbar stänkare som är lite mer tillbakadragen. Skivan inleds med snygga "One world for the next" som börjar riktigt synthpoppigt och har gitarrer i refrängen som jag tycker påminner om Kent.
Söker du efter starka melodier influerade av dagens popmusik i perfekt symbios med synthar skall du äga Kiethevez nya album. Rekommenderas skarpt.