Hej Jan! Hur är läget?

Väldigt bra, tack! Det är mycket att göra, men det är precis så vi vill ha det!

För våra läsare som kanske inte känner till Mildreda ännu, kan du presentera dig själv och berätta vilken typ av musik ni skapar?

Vi är ett dark electro-projekt från Belgien. Vi gör komplex dark electro med inspiration från Vancouver-skolan, EBM och Belgiens egen tradition av kall elektronisk musik. Men inom det mörka och kyliga soundet finns det alltid plats för ljus och känslor.

Jag startade ursprungligen Mildreda som en entusiastisk tonåring på 1990-talet, inspirerad av den dark electro- och gothmusik jag upptäckte då. Jag spelade in några demos och lade samtidigt grunden för vad Mildreda så småningom skulle bli.

Runt millennieskiftet tog jag några omvägar och förföljde andra konstnärliga mål innan jag långt senare återvände till Mildreda, då som en mer erfaren producent och starkare låtskrivare. Det började verkligen ta fart när jag skrev kontrakt med Dependent och albumet I Was Never Really There släpptes. Sedan dess har berättelsen om Mildreda bara fortsatt att växa.

Mildreda har rötter ända tillbaka till 1990-talet men har fått stort genomslag de senaste åren. Hur har projektet utvecklats sedan starten?

Jag tycker faktiskt inte att den ursprungliga visionen har förändrats särskilt mycket sedan jag startade projektet som en naiv ung kille. Jag tror att den sextonårige versionen av mig själv skulle vara både stolt och glad över att höra var vi har hamnat idag.

Mildreda bygger fortfarande på samma grund. Samtidigt har jag vuxit både som människa och producent, och blivit mycket bättre på att berätta en stark historia, både musikaliskt och konceptuellt.

Det handlar inte längre om att leta efter vad Mildreda ska bli. Mildredas DNA är helt kartlagt vid det här laget, och det gör att jag kan berätta bandets historia med större självförtroende än någonsin.


Foto Pieter Clicteur

Jag tycker att er musik kombinerar dark electro, EBM, industriella ljudlandskap och melodiska atmosfärer. Hur skulle du beskriva Mildredas sound 2026?

Tack för den beskrivningen, för jag känner verkligen igen Mildreda i den.

Som jag nämnde tidigare hämtar vi inspiration från Vancouver-skolan, EBM och Belgiens egen elektroniska tradition. Vårt sound är lager på lager, atmosfäriskt och komplext. Men lika viktigt är att det alltid finns plats för känslor och ljus mitt i mörkret.

 Filosofi verkar spela en viktig roll i din kreativa process. Hur har din bakgrund inom filosofi påverkat ditt låtskrivande och koncepten bakom albumen?

Jag studerade filosofi och tog en masterexamen i ämnet, så fascinationen har förstås stannat kvar. Men jag var också en grubblare redan som barn, och det är jag fortfarande.

Jag fascineras av de stora frågorna om livet, identiteten och vad det innebär att existera. Samtidigt brottas jag själv med de frågorna, vilket naturligtvis sipprar in i låtarna.

Men det filosofiska inflytandet är väldigt spontant och organiskt. Jag letar aldrig medvetet efter svåra ämnen bara för att låta intellektuell. Ofta känns det snarare som ett pussel som gradvis faller på plats av sig självt.

Vilka artister, album eller upplevelser har påverkat dig mest, både när Mildreda startade och idag?

På 1990-talet kom en enorm våg från Tyskland med en ny generation band inom goth, dark electro och gothic rock. Det var mycket mer än bara musik för mig. Det gav mig en identitet.

Band som Das Ich, Love Like Blood, The Eternal Afflict, Placebo Effect och Project Pitchfork gjorde ett enormt intryck på mig och inspirerade mig att börja skapa dark electro med Mildreda.

Först senare upptäckte jag det mer komplexa soundet från Vancouver. Band som Numb, Front Line Assembly och Skinny Puppy lärde mig hur abrasivt och svårt oljud kunde samexistera med atmosfär och stämning.

Foto Ghilain Vermeersch

 

Det nya albumet Realities kretsar kring den tidlösa frågan ”Vad är verklighet?”. Vad inspirerade dig att utforska det temat just nu?

Den där frågan dök faktiskt upp i ett av skivbolagets utskick, men jag känner inte riktigt igen albumet i just den formuleringen.

Det som verkligen letade sig in i albumet var Camus existentialism, särskilt tanken om condition humaine - människans villkor, absurditeten i vår ändliga och i grunden meningslösa existens.

Sisyfos blev en central symbol. Camus såg honom som den yttersta symbolen för människans villkor. Livet är absurt, saknar inneboende mening och är framför allt ändligt. Ändå finner Sisyfos på något sätt modet att gång på gång rulla stenen uppför berget.

Att falla, resa sig igen och återuppfinna sig själv efter motgångar blev en av albumets röda trådar.

Realities handlar om hur vi trots allt fortsätter att återuppfinna oss själva och hittar modet att börja om. På så sätt skapar vi ständigt nya verkligheter och nya versioner av vilka vi är.

Synth.nu utsåg Realities till månadens skivsläpp i september och albumet har fått fina recensioner. Vad betyder den uppskattningen för dig personligen?

Det betyder oerhört mycket för oss. Att bli utsedd till ”Release of the Month” är en fantastisk utmärkelse att bära med stolthet, så stort tack för det.

Vi blev också väldigt glada över att Orkus och Sonic Seducer gav albumet liknande erkännanden. Så ja, vi har verkligen svävat på moln de senaste veckorna.

Responsen på albumet har varit varm och entusiastisk nästan överallt. Med Realities ville vi skapa mer än bara en samling låtar. Det är ett äkta konceptalbum som berättar en sammanhängande historia från början till slut, där interludes binder ihop helheten.

Vi är väldigt glada över att så många lyssnare verkar villiga att kliva in i den berättelsen tillsammans med oss.

Albumet berör ämnen som virtuell verklighet, sociala medier och digital identitet. Vad tänker du om den allt mer digitala värld vi lever i?

Jag tycker egentligen att digitalisering är något positivt. Den gör livet enklare. Bankärenden, mobiltelefoner, GPS eller alla fantastiska verktyg jag har som producent i studion är bara några exempel. Tekniken gör våra liv bekvämare, och jag är ganska glad över att leva just nu.

Sociala medier är mer komplicerade. De presenterar en förvrängd bild av verkligheten, och vi visar alla upp förvrängda versioner av oss själva där. Jag skulle gärna säga att jag bara använder dem av praktiska skäl som musiker, men sanningen är att jag slösar alldeles för mycket tid där.

Samtidigt hittar jag också roliga, vackra och genuint inspirerande saker. Så jag har nog inte bestämt mig helt ännu. Framför allt önskar jag att jag hade lite mer disciplin.

Artificiell intelligens ställer dessutom redan fler frågor än vad virtuell verklighet någonsin gjort. Vi lever i fascinerande tider och rör oss snabbt in i nya epoker där vårt sätt att tänka, uppleva verkligheten och interagera med teknik inte bara pressar gränserna utan också börjar överskrida dem.

Jag tycker främst att det är spännande och intressant, snarare än något att möta med pessimism eller domedagstankar.

Foto Ghilain Vermeersch

Jämfört med några av era tidigare album känns Realities mer känslosamt, nyanserat och introspektivt. Var det ett medvetet konstnärligt beslut?

Det växte fram ganska naturligt. Mycket handlar om att jag blivit tryggare både som producent och låtskrivare. Mildredas musikaliska DNA är så etablerat att jag idag känner mig fri att utforska nya områden utan att tappa kontakten med grunden.

Jag ville medvetet tillföra mer färg och känslor på den här skivan. På samma sätt som Nine Inch Nails en gång berikade industrialrocken med sårbarhet och emotionellt djup ville jag försöka göra något liknande inom dark electro.

Tiden kändes helt enkelt rätt.

En av albumets höjdpunkter är ”Virtual Goddess”, där Johan Van Roy från Suicide Commando medverkar. Hur kom samarbetet till?

När låten började ta form jagade jag väldigt medvetet det där kalla belgiska elektroniska soundet.

Från början siktade jag faktiskt mer mot Dive. Men när jag började lägga till atmosfärer och melodier ovanpå den hårda rytmiska grunden hamnade jag plötsligt mycket närmare Suicide Commando.

Då föddes idén att fråga Johan om han ville sjunga på låten. Jag är oerhört nöjd med resultatet.

Foto Ghilain Vermeersch

 

Efter släppet av Realities och den positiva responsen, vad hoppas du att lyssnarna tar med sig från albumet?

Vi lever i en tid där folk hoppar mellan låtar på streamingtjänster och vandrar runt i spellistor. Jag gör själv samma sak ibland.

Med Realities ville jag medvetet gå emot den utvecklingen och göra något gammaldags: berätta en historia från början till slut.

Framför allt hoppas jag att jag lyckades med det. Jag hoppas att jag kunde ta med lyssnarna på hela resan. Och självklart hoppas jag att den som upplever albumet på det sättet vill återvända till det om och om igen.

Berätta om den närmaste framtiden. Fler släpp? Kommande konserter? Får vi se Mildreda i Sverige?

Just nu vill jag främst hålla elden vid liv. Realities-kapitlet har bara precis börjat och är långt ifrån avslutat.

Vi hoppas verkligen kunna ta den här berättelsen till scener runt om under 2027. Och jag hoppas innerligt att vi lyckas få till en spelning i Sverige också.

Så låt gärna svenska arrangörer veta att ni vill se Mildreda på en svensk scen!