• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

DARKWAVE / EBM

De tyska dödskonstnärerna är äntligen tillbaka! Det har gått 17 långa år sedan vi fick ett livstecken från bandet, då i form av singeln ”Kannibale”.

 Albumet ”Koma” var tänkt att komma därnäst, men sångaren Stefan Ackermanns dåliga hälsa och livet i övrigt gjorde att bandet fick läggas på is. Tills nu.

”Fanal” är en fantastisk återkomst och ett av årets starkaste album i ”vår” genre.

Das Ich var ett av de största, och bästa, banden både på skiva och live från slutet av 90-talet fram till att allting rasade för 15 år sen. Men så från ingenstans landade singeln Lazarus och därefter Brutus på streamingtjänsterna den här hösten, och jag vågar lova att det inte bara var mina förväntningar som höjdes rejält inför det här albumet.

Deras unika sound där de blandar darkwave, EBM och dödsdisco med starka gotiska influenser är intakt, och faktiskt låter de bättre än någonsin. Ljudbilden är hårdare, renare och känns mer fokuserad än tidigare.

Redan i inledande Menschenfiend känns det som att återse en gammal vän och upptäcka att han fortfarande är sig lik trots att många år förflutit.

Albumet är mörkt, storslaget, olycksbådande och hypnotiskt. Stefans elaka morrande blandas med Brunos mer dramatiska röst och slutresultatet låter så mycket Das Ich att tiden står stilla för en stund.

Det är dessutom ett väldigt homogent och koncentrerat album. Åtta låtar som täcker in allt från det grandiosa i det 13 minuter långa stycket Genesis (Urknall) till hård dansgolvsmusik i Was Bin Ich? utan att det känns splittrat.

De två mixarna på Lazarus och Brutus som avslutar skivan är båda mycket bra och känns som en fin bonus.

När gamla hjältar gör comeback brukar det ofta sluta i besvikelse och tårar, men Das Ich visar att det går att leverera på högsta nivå utan att byta sound och stil.

”Fanal” är en ren styrkedemonstration och visar att bandet inte har tappat ett uns av sin magnetiska karisma.

Rekommenderas varmt!