• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

EBM / ELECTRO

Emmon har gått från melodiös synthpop till monotont bodyflörtande electropop på de 18 år som passerat sedan jag upptäckte henne med ”The Art & The Evil”.

Och i mitt tycke har hon bara blivit bättre för varje släpp. ”Icon” är en framtida klassiker för alla som får förhöjd puls av svarta kläder och ”Some Great Reward”.

Jag ska vara helt ärlig, Emmon hade försvunnit från min radar. Men i början av 2020 så jobbade jag i en butik där alla anställda fick lägga till låtar i en Spotify-lista som spelades i butikens ljudanläggning. En dag dök det upp en låt upp som fullkomligt knäckte mig.

En rak, kompromisslös elektronisk låt med ena benet långt nere i EBM-träsket.

Jag rusade in på kontoret för att se vilken artist det var.

Emmon. Hard Drive.

Emmon? Gör inte hon electroclashsynthpopwhatever?

Det här är ju astungt! Well, inte mig emot.

 

Där och då tändes mitt intresse igen. Sedan dess har vi fått en svårslagen rad av fantastiska låtar serverade på guldfat av Emma och hennes vapendragare Jimmy Monell. Det senaste albumet ”Recon” från 2022 var ett av det årets absolut bästa album och ”Icon” är inget undantag. Det är löjligt hög lägstanivå här.

Det finns inga tveksamheter. Allt känns så självsäkert, självklart och kaxigt att det enda du kan göra är att luta dig tillbaka och låta artisten Emmon ta över rummet, dansgolvet, arenan, världen.

 

Soundet är luftigt, rent, snärtigt tungt och näst intill elegant i sin omedelbara leverans.

Jag tänker osökt på Depeche Mode som de lät mellan åren 1984–1986, iklädd modern kostym. I min bok går det knappast att nå högre.

Det är samma stora klangbotten och studsande hårda metalliska ljud som flyger omkring i ljudbilden. Lägg till detta snygga refränger och en sång i världsklass så har vi vad jag vill kalla för Sveriges idag bästa synthartist.

Det vore fånigt, ja nästan löjligt, av mig att försöka skriva vilka låtar som sticker ut eller har hitpotential. Det är bara att läsa på baksidan av konvolutet så har du svaret.

”Icon” är ett album i ordets allra mest positiva bemärkelse. Det är ett album som saknar svaga spår, eller ”fillers”, som kidsen säger.

Det är ett album du lyssnar på från början till slut.

Det är ett album som får dig att glömma all ondska, smuts och kaos världen befinner sig i just nu.

Det här är årets bästa album och Emmon är the queen of fucking everything.