• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

ELECTRONIC / AMBIENT / ALTERNATIVE

Oväntad men välkommen comeback.

Jag vet inte vad som är mest oväntat – att The Northern Territories släpper ett nytt album efter 30 års tystnad, eller att det låter så otroligt samtida utan att krysta fram något trendanpassat. På så känns en – för mig – högst oväntad comeback där det nästan blir uppkäftigt att A Star In Orbit Still går en annan väg.

Deras debut Midnight Ambulance är fortfarande fanastisk för mig. Sitter takterna i undrar ni? Jodå. Det låter vackert. Stort. Som att någon koreograferat dina drömmar. Stråkar möter feta pads. Inget man slår på i bakgrunden direkt. Det här kräver en kopp kaffe, ett fönster att stirra ut genom, eller bara tillfället att lyssna på allvar. Det är slow motion-electropop med en känsla av kall noveberluft i Berglin.

John Alexander Ericsons lågmälda sång ligger som en ryggrad genom hela skivan – aldrig påträngande, aldrig helt borta. Som en spöklik vän man gärna lyssnar på. Bäst? Kanske "The Turning Light" eller "Cold Reaction", men det här är ingen singelplatta med hitparad. Det är ett album. Ett sådant man känner snarare än konsumerar.

Det som däremot hade kunnat höja helhetsupplevelsen ytterligare är produktionen som jag tycker spretar för mycket sett till varje spår. Den är absolut vacker och genomtänkt – men ibland känns det som om ljudbilden håller sig lite för mycket i bakgrunden, som om den inte riktigt vågar att blomma ut. Vissa arrangemang hade förtjänat mer tryck, mer närvaro i mixen. Jag hade önskat en tydligare inramning.

Samtidigt: det här är knappast gjort för att få folk att kasta glitter på dansgolvet i Leipzig. Jag vågar till och med säga att många gamla synthpopfans kommer tycka att det är för långsamt, för elegant, för lite "hook". Men det är exakt där poängen ligger. Det här är inte ett nostalgiprojekt. Det är utveckling. En stjärna som fortfarande lyser.