Hallå där! Kul att äntligen få göra en intervju med er. Vi kör igång direkt och tar det från början. Berätta när, hur och varför ni startade bandet. Varför valde ni namnet Arvsynd?
Daniel: Kris bjöd in mig och sin kusin på födelsedagsfirande. Han plockade fram mikrofoner och sa att vi skulle göra musik på skoj. Jag hade aldrig sjungit tidigare, men eftersom jag brinner för musik och hade drömmar om det som ung fick jag chansen att leva ut dem för en kväll.
Vi började skriva några texter och till slut hade vi ett par låtar som mest var tänkta som ett skämt. Sedan minns jag inte riktigt varför vi fortsatte. Kris hade idén att göra EBM, något jag inte hade någon koll på då. Vi började planera lite mer seriöst och tog upp en gammal låt som han gjort med en kompis, ”Hungrig som en varg”, för att färdigställa den.
Vi började träffas oftare, göra musik och festa lite då och då. Till slut blev det ett album.
Kris: Varför, när och hur det blev just Arvsynd minns jag faktiskt inte. Det kan ha varit ett namn som redan var etablerat när jag två år tidigare spelade in ”Hungrig som en varg” med min gamla bandkollega. Men jag vet faktiskt inte.

Vilka var och är era största inspirationskällor till er musik och era texter?
Kris: Jag vet egentligen inte om jag kan säga att några specifika band har varit en inspirationskälla för just mig. Hela body-grejen började som ett sidospår. Det var mitt utlopp för att snabbt kunna skriva raka och enkla låtar som inte bestod av lager på lager av rytmer och smuts, vilket jag annars var van vid att göra med mitt dåvarande band Cadaver Zoo.
Men jag antar att DAF var en väldigt stor inspirationskälla när vi startade Arvsynd. DAF har funnits med mig sedan gymnasietiden och är ett av få EBM-band som jag aldrig tröttnat på. De berörde mig på djupet på ett sätt som exempelvis Nitzer Ebb aldrig gjorde.
Även svenska Angst (Henrik N Björkk) och Kropp lyssnade jag mycket på i början. Annars har inspirationen kommit från väldigt många olika håll, från djent-metal till svensk radiopop. Jag har på något sätt alltid lyckats hitta något matnyttigt i musik som fångat mitt intresse eller väckt en särskild känsla.
Just texterna verkar vara extra viktiga för er?
Kris: Ja, när det gäller texterna så är de absolut viktiga för oss. Vi har något att säga, något att förmedla, i en tid när många antingen håller tyst, tycker som alla runt omkring eller är för självupptagna för att ens ha en egen åsikt.
Få verkar ifrågasätta eller våga tänka själva. Folk tittar tillbaka på historien och skrattar åt hur dumma vi var som sprayade barn med DDT eller lobotomerade människor, utan att förstå att framtidens människor troligen kommer att se på oss på samma sätt.
Vi tror att vi lever i en upplyst tid, där dagens sanning faktiskt är sanningen. Därför överlåter vi nödrim och innehållslösa texter till band som inte har något att säga, men ändå känner ett behov av att säga något.
Daniel: Jag lyssnar mycket på punk och metal och föredrar när det sjungs på andra språk än engelska. För mig känns engelskan lite uttjatad. Allt har sagts redan, och jag får mer känsla i sången när den är på svenska.
Jag gillar texter som kan tolkas olika beroende på lyssnarens känslor. Inspirationen hämtar jag från sådant som jag tycker är rätt eller fel i samhället. Man måste stå för det man sjunger om. Många av våra åsikter lyser säkert igenom i texterna, men jag vill samtidigt att de ska vara öppna för egna tolkningar.

Hur ser skapandeprocessen ut? Vem gör vad?
Daniel: Jag får antingen höra ett frö till en låt eller nästan en färdig låt. Ibland har Kris även mycket av texten klar. När det inte finns någon text, eller bara några ord eller meningar, tar jag med mig musiken och lyssnar på den i olika situationer för att hitta inspiration.
Vi försöker ofta bolla idéer kring texterna tillsammans, men musiken är till 99 procent Kris.
Kris: Vår kreativa process skulle jag beskriva som ett kontrollerat kaos.
Jag är som mest kreativ precis när vi ska släppa eller precis har släppt ett album. Idéerna tar aldrig slut, men de kommer sällan som färdiga låtar. Oftast handlar det om en vers här eller en refräng där.
Nästa gång inspirationen kommer lyssnar jag igenom det jag jobbade med sist. Får jag rätt känsla bygger jag vidare på ett eller flera projekt, och vips har en platta vuxit fram. Det är lite som att lägga ett pussel utan att veta vad motivet föreställer.
Sedan är jag en total imbecill när det kommer till teknik, så det är helt klart Daniels område. Han tar över när något är färdigt och ska spridas, och det är också han som får lugna mig när jag ringer hyperventilerande och har problem med datorn.
Vid första anblicken kanske man tror att jag håller i kopplet och att Daniel är kamphunden, men sanningen är nog den motsatta. Utan Daniel hade jag aldrig kommit så här långt och Arvsynd hade aldrig existerat. Han är den nyktra rösten och limmet i vår duo.
Vad använder ni för utrustning? Hårdvara eller mjukvara?
Kris: Mellan 2015 och 2017 körde vi nästan enbart hårdvara. Studion hemma var fullständigt proppfull med gamla analoga synthar och som mest hade jag över trettio maskiner.
Till slut blev det rätt stressande, inte minst när jag köpte hus och var utan riktig studio under flera år. Så jag sålde av nästan allt, bland annat Mini- och Multimoog, EML ElectroComp 200 och Crumar Spirit.
Mellan 2019 och 2024 körde vi främst mjukvara. Det blev en skön kontrast till de gamla analoga prylarna som ofta krånglade och kunde vara ganska svårarbetade.
På ”Allting här är vårt” gick vi tillbaka lite mer till hårdvara. Jag skulle uppskatta fördelningen till ungefär 50/50 mellan hård- och mjukvara på den skivan.
Daniel: Jag har en ”Carola-muff”, haha. En Studio Projects-mikrofon med puffskydd.
I mitt tycke har ni bara blivit bättre och bättre för varje år. Håller ni med, och vad tycker ni att ni förbättrat mest genom åren? Sången, texterna eller produktionen?
Daniel: Sången har definitivt blivit bättre, tack och lov. När Kris också började sjunga öppnades många fler möjligheter.
När det kommer till musiken har vi ibland befunnit oss på olika platser i livet. Man märker när någon av oss har det tufft, då blir både musik och texter mörkare och hårdare. När livet flyter på får musiken en mer positiv ton. Det är just den blandningen av glädje och sorg jag vill få fram.
Kris: Vi har förändrats otroligt mycket genom åren. I början hade vi nästan ingen koll alls och det märktes att ingen av oss var skolad i studioteknik, låtskrivande eller instrumentspel.
Steg för steg har vi lärt oss mer och blivit säkrare på vad vi gör. Eftersom jag alltid varit ensam som låtskrivare, mixare och mastrare har det varit viktigt att ständigt utvecklas och inte släppa samma skiva om och om igen.
Vi är oerhört stolta över vårt senaste album. Samtidigt förbannar jag ibland min egen smått autistiska hjärna för att det tagit så lång tid att hitta rätt formel för vår musik. Under flera år var jag fast besluten att skriva tung och mörk musik och sedan lätta mitt hjärta i texterna, utan att fundera särskilt mycket på hur text och musik faktiskt skulle fungera tillsammans. Vad jag ville säga tog för länge över hur det skulle sägas.

Berätta, vilka Arvsynd-låtar är ni mest nöjda med och varför? Ge oss två låtar var.
Kris: Att ställa den frågan till en artist är ungefär som att fråga en förälder vilket barn som är favoriten, haha!
Men just nu skulle jag svara ”Jag måste ha dig här” och ”Maror”.
”Jag måste ha dig här” har jag älskat sedan den dag vi gjorde den. Den har en skön, rytmisk och nästan funkig känsla. Hela albumet ”Herren på täppan” var dessutom väldigt roligt att göra eftersom vi valde att använda endast en synth till nästan hela produktionen, en Teisco 60-F.
Valet av ”Maror” handlar egentligen mer om texten än om musiken. Textraderna som sjungs mer melodiskt i slutet skrevs av Daniel och satte verkligen pricken över i:et.
Daniel: Just nu är det definitivt ”9 mm”. Jag gillar tempoväxlingar och den är fantastiskt kul att spela live. Den är helt skriven av Kris, men jag fick sjunga på ett sätt som passar mig perfekt.
Sedan väljer jag också ”Känslan som vägrade dö”. Den känns äkta för mig och påminner om att livet är kort och att man ska försöka hinna göra så mycket som möjligt. Jag tror att många kan känna igen sig i den.
Hur skulle ett drömsamarbete med en nu levande svensk eller utländsk artist se ut?
Daniel: Oldschool Union! Av det lilla finska jag kan, eller har fått hjälp att förstå, verkar de ha hjärtat och värderingarna på rätt ställe. De blandar samhällskritik med humor på ett sätt som jag verkligen uppskattar. Jag tror att vi skulle kunna slänga ihop något riktigt bra tillsammans.
Kris: Oj, vilken svår fråga.
Det finns så många skickliga musiker i världen, inte minst i Sverige. Jag lider ganska starkt av impostor syndrome och skulle nog känna mig rätt malplacerad i ett samarbete med någon annan artist.
Men om jag måste välja så säger jag Wulfband. Det vore oerhört intressant att få en inblick i hur de arbetar och bygger sina låtar.
Eller egentligen vem som helst som faktiskt kan sjunga. Så om någon är sugen på ett samarbete är det bara att höra av sig, haha!
Ni släppte ert senaste album, ”Allting här är vårt”, i maj. Vad händer framöver? Några spelningar inbokade eller kör ni vidare direkt med nytt material?
Kris: Just nu har vi inga inplanerade spelningar. Det har varit lite skralt på den fronten och vi känner båda att vi aldrig riktigt blivit insläppta i finrummet, så att säga.
Vi har vår trogna publik, men det kommer inte till så många nya lyssnare som vi skulle önska. Så vi uppmanar alla som läser detta att dela och spela vår musik för allt och alla.
Men framtiden ser ljus ut. Sedan valhelgen har vi officiellt påbörjat inspelningen av vårt nästa album. Vi tänker skynda långsamt och siktar på att ha skivan klar till nästa höst. Det här blir utan tvekan vårt viktigaste album hittills, för även en idiot behöver ett testamente.

Hur skulle ni beskriva er musik för någon som aldrig har hört er?
Kris: Jag skulle nog beskriva den som dansant, malande och melodisk punk, fast gjord med synthar.
Daniel: Jag brukar skoja om att vi är två medelålders män som sitter i en källare och klagar på samhället. Men det är vårt perspektiv. Alla ska få sig en känga. Vi gör det gärna med glimten i ögat, tar inte allting på för stort allvar och försöker ha roligt längs vägen.
Och med det tackar vi Kris och Daniel och hoppas att fler synthare, och alla andra också för den delen, upptäcker duons egensinniga EBM. Det förtjänar de sannerligen.