Okej - nu måste ni berätta – vilka är ni och varför heter ni Knivsidan?

Andreas: Jag har spelat musik sedan barnsben och turnerat med olika punkband. Vi heter Knivsidan eftersom jag växte upp i stadsdelen Nyfors. När jag var liten kallades den delen av staden för Knivsidan. Vi har alla tre bott i Nyfors under olika perioder av våra liv, vilket ger oss ett gemensamt förflutet.

Stefan: Jag har hållit på med musik sedan tidig ålder. Mitt första band hette Pink Punk när jag var tio år. I dag spelar jag bland annat i Arcana, Sister Electra, Brotherhood och Alfahanne. Jag driver även en studio där jag producerar andra band.

Pehr: Jag har hållit på med musik sedan jag hörde Mötley Crües Shout at the Devil. Några av banden jag spelat eller spelar med är Le Mans, Alfahanne och Vinterland.

Jag gillade er musik redan första gången jag hörde den, men har haft svårt att placera er i en genre. Hur ser ni själva på er musik?

Andreas: Att bestämma genre känns kreativt begränsande. Det gör det kanske svårare att pitcha musiken, men det är värt det. Ofta säger jag bara att vi spelar pop.

Pehr: Jag hatar också genrer. Bra musik är bra musik. Det viktigaste är att musik byggs av ångest.

Stefan: Vi kommer från olika musikaliska världar. Vi hämtar inspiration från musik, litteratur och film, vilket skapar en mix som är svår att definiera. Men pop, elektronisk musik och rock ligger nog närmast till hands.

Hur bildades Knivsidan?

Andreas: Jag köpte en laptop 2024 och började skriva musik igen efter några års uppehåll. Idéerna bara kom. Jag spelade upp en tidig demo för Pehr när han tatuerade mig och kort därefter introducerade han mig för Stefan. Vi upptäckte snabbt att vi hade liknande visioner.

Pehr: Andreas spelade upp demon till "Cigarett" och jag blev helt golvad. Det var för bra för att inte få se dagens ljus.

Stefan: Vi hittade våra roller väldigt snabbt, både musikaliskt och visuellt. När vi hade några färdiga låtar kontaktade jag David Elfström Lilja på I/O Music och han nappade direkt.

 

Ni har erfarenhet från många andra projekt. Vad ville ni göra med Knivsidan som ni inte kunnat göra tidigare?

Stefan: Vi är alla svaga för starka melodier. Det är den gemensamma nämnaren i Knivsidan. Här har vi sagt att "anything goes", även om vissa veton har delats ut.

Pehr: Veton är viktiga så att det inte spårar ur. Det ska vara mörkt och suggestivt.

Andreas: Jag har tidigare gömt mig bakom språkbarriärer. Att skriva på svenska är svårare, men också mer naket, äkta och utvecklande.

Hur ser skapandeprocessen ut?

Andreas: En låt kan börja med en textrad, en melodi eller en idé som dyker upp mitt på dagen och vägrar släppa taget.

Stefan: När Andreas skickar en demo börjar jakten på hooks, produktionstänk och rätt känsla. För mig är groovet och stämningen avgörande.

Pehr: Min uppgift är ofta att göra det lite mörkare. Men det måste fortfarande finnas hooks.

 

Eskilstuna är ständigt närvarande i er musik. Vad betyder staden för er?

Stefan: Vi har en hatkärlek till Eskilstuna. Det finns både mycket vackert och mycket mörker här. Allt det blir inspiration till Knivsidan.

Hur personliga är texterna?

Andreas: Många texter bygger på egna erfarenheter, men också på observationer av samhället och världen omkring oss. Jag tycker om texter som går att tolka på flera sätt.

Vilka influenser har format bandets sound och estetik?

Pehr: The Cure, Joy Division, Alphaville och Ultravox. Sedan slänger man på lite westernkänsla, så har man ett recept för jordens undergång.

Andreas: George Orwells 1984 har inspirerat mig mycket. Musikaliskt är våra influenser väldigt breda.

Stefan: För mig är sent 70-tal och 80-tal grunden. Vi försöker alltid låta det visuella spegla känslan i musiken.

Kent är en oundviklig referens när man talar om Eskilstuna. Hur ser ni på den kopplingen?

Stefan: Kent är vänner som vi växte upp parallellt med på musikscenen. Många säger att något låter "Kent", men ofta handlar det egentligen om gemensamma influenser som The Cure, Joy Division eller Depeche Mode.

Andreas: Jag har faktiskt lyssnat ganska lite på Kent genom åren. Men sjunger man på svenska med ett visst vemod så kommer jämförelserna nästan automatiskt.

Hur fungerar samarbetet inom bandet?

Andreas: Idéerna kan komma från vem som helst. Jag skickar ofta demos, Stefan utvecklar dem i studion och Pehr lägger till riff som jag själv aldrig hade tänkt ut.

Stefan: Vi jobbar mycket genom att skicka filer till varandra. För oss fungerar det perfekt.

Pehr: Har man något vettigt att bidra med spelar man in det. Annars håller man käft.

Hur har debutalbumet Eskilstunasyndromet tagits emot?

Pehr: Det är alltid svårt att komma som debutanter, men sent ska syndarna vakna.

Stefan: Vi har bara fått positiv respons, vilket känns fantastiskt.

Andreas: Jag är tacksam över responsen och glad att många upplever att albumet har en tydlig röd tråd.

Vad är ni mest nöjda med på albumet?

Stefan: Helheten. Det finns många olika ingredienser, men slutresultatet blev precis som vi hoppades.

Pehr: För ett band som bara funnits drygt ett år tycker jag att vi har skapat musik i världsklass.

Andreas: Att albumet är ute. Nu vill jag bara spela låtarna live och börja jobba på nästa släpp.

Albumet är både välproducerat och snyggt mixat. Hur har ni arbetat med produktionen?

Stefan: Vi gör i princip allt själva, från produktion till omslag och det visuella uttrycket. Jag sköter mixningen medan mastringen görs externt.

Andreas: Vi har alla vetorätt kring låtval och mixar. Vi är nästan onödigt överens om det mesta.

Var hoppas ni att Knivsidan befinner sig om fem år?

Andreas: Jag hoppas på stora spelningar, festivaler och flera album i bagaget.

Stefan: Jag vill fortsätta utveckla soundet och gärna hitta nya spännande samarbeten.

Vad händer härnäst?

Stefan: Vi har ett tjugotal låtar under arbete och planerar både singlar, EP:s och album under det kommande året. Samtidigt tittar vi på livespelningar.

Andreas: Är du bokare? Hör av dig!

Pehr: Om inte jorden gått under först så vore en Japanturné på sin plats.