Halloj Eddie och Marina, hur är läget så här i sensommaren efter semestern?
Eddie: Allt är bra. Semestern var skön och innehållsrik.
Marina: Tack, allt OK här.
Tillbaka i rampljuset igen med nya EP:n ”Ett förslag” här i somras. Hur känns det?
Eddie: Det känns väldigt bra, även om jag kanske inte skulle kalla det rampljuset. Mottagandet av nya EP:n och låten Ett Förslag har varit väldigt fint. Den gick rakt in på andra plats på svenska försäljningslistan över fysiska skivor, ligger på P4:s spellista och dessutom hyllade Fredrik Strage den i TV4. Själv är jag fantastiskt nöjd med låten. Absolut en av de läckraste Page-låtarna någonsin.
Marina: Nej haha, rampljus kanske det inte är, men jag tycker Eddie gör så bra grejer just nu och jag är väldigt glad och stolt över att vi fortfarande har så kul ihop och håller ihop Page.
Ni känns tämligen produktiva med tanke på att ni släpper musik med jämna mellanrum. Är ni alltid i någon form av skrivande process eller arbetar ni mer i perioder?
Eddie: Om jag skulle välja en av de där så svarar jag nog att det är en stötvis process. Efter att ha skrivit material för en fullängdare känner jag mig helt tom. Sedan vilar jag en längre tid, men samlar samtidigt idéer som jag gör små anteckningar om. När jag sedan känner mig mogen efter att ha hållit igen ett längre tag, då låter jag det flöda.
Det ska sägas också att jag under vilofasen inte överhuvudtaget pillar med mina instrument. När jag väl gör det har jag redan det mesta klart i huvudet och i mina anteckningar. Jag tror att det är ett bra sätt att arbeta. Risken att man tröttnar på musikskapandet blir mindre.
Dessutom vill jag verkligen att Page ska vara ett produktivt band, och det blir det ju eftersom jag har ett sådant driv, oftast. Det är väl det som gör att det fortfarande är roligt att spela live.
Under vilken tid har de här sex nya låtarna arbetats fram?
Eddie: När jag är som mest taggad brukar det vara under ett halvår som jag håller på att skriva och spela in låtar. Så de här låtarna växte fram under 2025-2026.
Det går alltid ett sus genom synthkretsen när ni släpper något. Hur förhåller ni er till synthscenen idag?
Eddie: Oj, det vet jag inte ens vad jag ska svara på. Har jag sagt det tidigare så menade jag nog att jag inte riktigt tycker att det finns något som kan kallas synthmusik. Det leder alltid till frågan vad det egentligen är och var gränsen går.
Jag tycker det är enklare att använda prefixet "tronica". Till exempel poptronica, indietronica eller folktronica. Page skulle nog kunna placeras i poptronica-facket. Ska man vara ännu mer specifik så är vi keyboardbaserad retrofuturistisk popmusik. Eller egentligen bara svensk popmusik. För det är det vi alltid har varit.
När nästan all musik idag görs elektroniskt blir det ännu svårare att kalla något för synthmusik. Men om man talar om syntharscenen som subkultur så är det något annat. Även om jag aldrig riktigt tillhörde den scenen så respekterar jag den väldigt mycket. Det verkar ha varit en fantastisk rörelse med stark gemenskap. Och Page har fortfarande ett enormt stöd därifrån. Det tackar vi verkligen för.
Marina: Där håller jag inte riktigt med Eddie. Jag tycker att jag är en synthare i själen, även om jag kanske inte varit ute på golvet så mycket. Genom Page och den musik jag lyssnade på som ung har jag alltid känt en stark tillhörighet. Att ha tillhört en subkultur har varit väldigt viktigt för mig som människa.
Ni är en av de stora föregångarna inom elektronisk pop på svenska. Vad är den största skillnaden idag jämfört med början på 80-talet?
Eddie: När det gäller elektronisk musik generellt så var det mycket mer spännande då. Det kändes lite hemligt, nytt och annorlunda. Nu är det norm.
Med Page är det nästan tvärtom. Vi fortsätter leverera och det känns som att det bara blir bättre för varje gång. Varje gång tänker jag att bättre än så här kan jag inte göra musik, men ändå händer det.
Ibland tänker jag också hur coolt det hade varit att resa tillbaka i tiden med de låtar vi har idag och bara dra igång dem på någon klubb på 80-talet. Jag tror faktiskt folk hade tappat hakan.
Marina: Jag håller med. Kraften i den elektroniska musiken när den kom var helt revolutionerande. Det var som en uppenbarelse för mig. Jag älskar fortfarande den tidiga elektroniska musiken med sina rötter i punk och new wave. Allt var mycket coolare då, haha.
Hur skulle ni beskriva samarbetet mellan er som duo genom åren?
Eddie: Samarbetet är ungefär som det alltid har varit, även om det begränsas av det geografiska avståndet mellan oss. Hade vi bott närmare varandra hade det säkert sett annorlunda ut.
Marina: Ja, så är det. Jag arbetar och reser mycket. Samarbetet bygger på vänskap och förtroende, och tillsammans spelar vi live.
Vad skiljer ert samarbete idag? Finns det delar som är lättare eller mer utmanande? Är det roligare?
Eddie: Om något har förändrats så är det att det är ännu svårare att få till samarbetet rent praktiskt. Vi träffas egentligen bara när Page spelar live.
Marina: Jag tycker nog att det är roligare nu. Vi har så lång historia tillsammans och tycker så mycket om varandra. Det känns mer värdefullt idag än när man var yngre.
Ni har influerat många svenska band genom åren. Vilka artister och band har haft störst påverkan på ert eget låtskrivande?
Eddie: Jag går ofta in i olika musikaliska faser. Om jag ska nämna några namn så blir det Ultravox, tidiga Gary Numan och annan postpunk, electronica och new wave.
På senare tid har jag också inspirerats mycket av böcker om dessa artister och om den elektroniska musikens historia. Även böcker om krautrock och Kraftwerk har gett mig lust att skapa musik. Inte för att Page kommer låta krautrock, men känslan finns där.
Varför tror ni att delar av synthscenen ibland verkar vara rädda för förändring och musik som utmanar genren?
Eddie: Jag vet inte riktigt. Men jag tror att det handlar om en ganska liten grupp människor. De flesta lyssnar nog bara på musik de tycker är bra och funderar inte så mycket över hur den är skapad.
Marina: Det finns nog en trygghet i sådant som förenar en grupp människor. Samtidigt tror jag att verkligheten är mer varierad än man tror. Många kanske lyssnar bredare än vad man först får intryck av.
Vad inspirerar er att skriva musik idag?
Eddie: Förmodligen den musik som Page tidigare gjort. Det och att intensivt lyssna på den musik som jag älskar allra mest.
Om ni fick bjuda tre döda eller levande personer på middag som inspirerat er, vilka skulle det vara?
Eddie: Jättesvår fråga. Men om jag måste välja några att prata musik med över en god middag så blir det John Foxx, Gary Numan och bröderna Mael.
Ni närmar er sakta men säkert ett 50-årsjubileum. Om ni ser tillbaka, vad är Pages avtryck i musikhistorien?
Eddie: Om vi har gjort något avtryck så är det kanske att vi har inspirerat andra att starta elektroniska popband. Och så tycker jag personligen att Page är ett av Sveriges bästa popband genom tiderna. Vi kommer nog på fjärde plats.
Marina: Jag tror att vårt avtryck är att vi var ett av de första renodlat elektroniska banden i Sverige som inspirerades av popmusiken.
Om ni fick välja en enda Page-låt som framtida generationer ska minnas er för, vilken skulle det vara och varför?
Eddie: Det förväntade svaret vore kanske Dansande Man, men det är faktiskt inte mitt svar. Jag har funderat mycket på vilken som är Pages bästa skiva, och just nu tror jag faktiskt att det är den kommande. Blir den också vår sista platta så känns den som kronan på verket.
Ja, där skapade man kanske skyhöga förväntningar.
Marina: Aldrig Mer.
Märker ni att det kommer nya fans?
Eddie: Absolut, och det är riktigt kul. En del hittar oss själva, medan andra har vuxit upp med vår musik genom sina föräldrar. Att träffa den nya generationen tillsammans med sina föräldrar på våra konserter är fantastiskt.
Marina: Jag håller med. Det är overkligt kul när någon som lyssnat på oss i decennier kommer med sin dotter eller son som är lika stort fan.
Vad händer härnäst för Page? Nya släpp? Live?
Eddie: Vi är väldigt selektiva med våra liveframträdanden. Det måste kännas rätt och helst vill vi också ha nytt material att spela.
Just nu blir det en spelning på Mejeriet i Lund tillsammans med Lustans Lakejer, vilket känns som en otroligt bra kombination. Och som jag nämnt tidigare: en ny fullängdare är på gång.