Det är drömskt, stort och hopplöst. För Red Mecca är känslan allt. Det hörs. På så sätt ställer Electricity krav på lyssnaren. Den är inte otillgänglig, men du bör varva ner och öppna dina sinnen för att uppleva albumet bäst. Frida Madeleines viskande sång skapar en skön stämning och en sfär man gärna går in i även om det ibland är lite smärtsamt.
Till skillnad från deras tidigare album så är Electricity rätt spröd musik. Personligen passar det mig bättre, men för att vara så nedtonat över lag tycker jag ändå att det blir en bra variation. Hoppfulla stunder som till exempel synthpopiga ”Hearts” eller varför inte ”Always There”. ”Ambition” har ett lite elakare ögonbryn och i ”The World Through Borrowed Eyes” blir det helt enkelt bara Depechiskt snyggt med sång på svenska.
Det här är allt annat än kommersiell musik, men i tanke på till exempel Say Lou Lous framgångar borde Red Meccas uppmärksamhet kunna bli större med ett sådant här album.
Electricity kan verka platt vid första intrycket, men med rätt mindset så har den så många fler lager. Ju mer du lyssnar, desto djupare sjunker du in i den. Bra jobbat.
