• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

ELECTRONIC / AMBIENT

Rak fortsättning på vinnande koncept - med ytterligare djup och mörker.

20Hz – alias Erik Ångman (Göteborgselektronikerna, Hecht) – släpper sitt fjärde fullängdsalbum In memoriam. Där föregångaren Sprawl målade upp en dystopisk framtid i neonljusets skugga, tar In memoriam steget ännu längre in i mörkret. Jo man tackar!

Det är en värld där mänskligheten reducerats till spillror och naturen återtagit städerna. Betong har krackelerat, skyskrapor står som skelett under växtlighetens tysta erövring, och minnet av vår egen tid har bleknat bort. Den bilden är inte bara en fond – den genomsyrar hela albumets ljudvärld.

För det som slår en tidigt är hur konsekvent Ångman arbetar med sitt uttryck. Där tidigare 20Hz-släpp rört sig i mer renodlat ambienta landskap, är In memoriam något betydligt mer kroppsligt. Inte lika svävande.

Samplingarna fungerar just som fragment. Spruckna minnen, radiosignaler utan tydlig avsändare, röster som lika gärna kunde vara kvarlevor som budskap. Det skapar en lyssningsupplevelse som är mindre bekväm men desto mer drabbande. Det här är inte musik som bäddar in – det är musik som skaver, oroar och stannar kvar.

Referenserna till Alan Wilders Recoil, liksom till The Orb och Biosphere, är tydliga men aldrig påträngande. Snarare handlar det om en gemensam känsla av kyla och avstånd, där In memoriam placerar sig i ett mer nedbrutet och fragmentariskt tillstånd än sina föregångare.

Gästinslagen bidrar med ytterligare dimensioner. Karin Mys sång tillför ett mänskligt skimmer i det annars karga, medan spåren med Ida Lovisa och Louise och Peter Marchione fördjupar albumets tematik kring förlust och minne. Samtidigt är det tydligt att detta i grunden är Ångmans vision – sammanhållen, kompromisslös och genomförd med stor precision.

Det är också här albumets styrka ligger. In memoriam är inte en samling låtar i traditionell mening, utan snarare ett sammanhängande verk – en ljudvärld att kliva in i. Det kräver tålamod av lyssnaren, men belönar den som stannar kvar. Som vanligt kanske jag ska säga?

Kort sagt – Erik fortsätter att jobba i samma anda som tidigare. Men med ett annat fokus. Vad som sedan är bättre än det andra är svårt att säga på sista raden. Och det är en onödig analys. Det här är en bra samling låtar med än välljudande mix. Njut!