• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

EBM

G.H.T är tillbaka med sin feta Bulldozerbody. Denna gång har gitarristen Sigvard Järrebring fått ännu mer utrymme än tidigare och det är en stökigare ljudbild som serveras. Jag tycker det är bra att förnya sig, men gitarrerna känns mest som ett störigt fyllo på bussen man bara hoppas ska gå av på nästa station.

Det jag gillar med det här bandet är att det är hård body där sången inte är ”jag vill låta som Douglas McCarthy” utan istället mer hes och underordnad musiken.

De tunga basarna för tankarna till tidiga Leæther Strip och Pouppée Fabrikk och på hög volym är ”Resistance” riktigt bra, även om låtarna inte skiljer sig så jättemycket åt.

Och den där gitarren jag inte kommer överens med spelar lyckligtvis inte någon huvudroll här.

 

Det finns några riktiga bangers på plattan; Total Destruction, They Fucked You Up och We Are Soldiers skulle kunna riva vilken klubb som helst. Blytungt och rakt på sak.

Body utan krusiduller.

Men som jag nämnde tidigare, det hade varit roligt med lite mer variation, flera av låtarna känns för lika varandra.

Men för er som letar efter musik att förfesta till när promillehalten börjar närma sig bar överkropp och armhävningar kan G.H.T vara ett alldeles utmärkt val.

 

Om jag får komma med ett önskemål inför framtiden så hade jag även velat ha mer variation när det kommer till sången. Det är skönt att slippa vrålande sångare för en gångs skull, men kanske ta in en eller flera gästvokalister, eller dista sången ibland?

Jag tror att det hade varit rätt väg framåt.