• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

ELECTROPOP

Joacim Thenander har lång erfarenhet av att skapa dansant elektronisk musik och hans CV är långt, kvalitativt och imponerande. Men frågan är om inte ”Music For Machines” är hans Magnum Opus. Extremt svängig electropop som det är omöjligt, jag säger omöjligt, att värja sig emot.

För min egen del upptäckte jag Maschine Brennt för cirka 10 år sen och jag blev helt golvad av soundet som är en veritabel smörgåstårta av ljud och rytmer. Och den gode Joacim har bara blivit bättre och bättre med åren.

Har man av någon anledning missat MB så beskrivs det lättast såhär:

Kör Kraftwerk, Anthony Rother och Lassigue Bendthaus i en mixer landar du väldigt nära hur det låter.

Det är mixat och producerat så att ljuden som möter dig är rakbladsvassa. Det är inte minimalistiskt för minimalismens skull utan för att allt onödigt, allt som inte driver musiken framåt är bortplockat med kirurgisk precision.

Många av låtarna här har släppts som singlar de senaste åren, men har i många fall fått en ansiktslyftning för att passa in i albummallen. Och det är så häftigt att få lyssna på alla de här låtarna i ett svep som det var tänkt. Pusslet är äntligen klart.

Vi snackar ultrasyntetisk musik med sjuka mängder av vocoderröster, funkiga rytmer och smarta melodislingor. Jag vill till och med säga att det är hypnotiskt. Har man en gång börjat lyssna så fortsätter man bara.

Det går inte att stänga av. Det är Maschine Brennt och det är i en helt egen division.

Titeln på albumet må vara musik för maskiner. Men det finns så mycket mänsklig värme i musiken herr Thenander levererar att det nästan känns som falsk marknadsföring.

Men jag kan leva med det.