"Vilket tycker du var 2023 års bästa album?"
Skribenterna listar:
SYNTH.NU -
BEST OF 2023
När vi blickar bakåt på året, och skribenterna sammanställer sina listor, är det som vanligt både gemensamma nämnare - och galet olika. Snabbt konstaterat har 2023 varit ett bra år för synthen. Inte minst har det varit legendarernas år där vi sett en rad veteraner kliva tillbaka in i rampljuset. Ja, inte minst Depeche Mode. Vi tackar er läsare för att ni läser oss, följer oss och lyfter oss. Vi tar nya tag 2024 .. och då fyller sidan ... tada - 20 år! Vi ses!
Mattias Larsson:
1. 2nd Face – ”UtOpium”
Ett av de bästa album jag hört i genren som brukar kallas Dark Electro. Stora industriella ljudlandskap som fullständigt tar andan ur mig. Ett mästerverk helt enkelt.
2. Lucifer´s Aid – ”Destruction”
Calle Nilsson fortsätter att ha en extremt hög lägstanivå på sina album. Blytung body influerad av Belgiens hårdaste musikmakare. En riktig håll-käften-platta.
3. Depeche Mode – ”Memento Mori”
Det är fortfarande lika stort och högtidligt när Depeche Mode släpper en ny skiva. Och barndomshjältarna levererar en av sina bästa plattor sisådär 40 år in i karriären.
4. X Marks The Pedwalk – ”Superstition”
Den tyska duon fortsätter att skämma bort sina fans med ännu en fantastisk skiva. Knivskarp electropop som tar det bästa från 80-talet och moderniserar det till perfektion.
5. Sturm Café – ”Zeitgeist”
Gävles germaner briljerar på sitt fjärde album. En egensinnig och medryckande blandning av DAF, Liasions Dangereuses och Fancy. Vi får även två låtar på modersmålet vilket ger en vitamininjektion till bandets sound.
6. Control – ”This Death”
Thomas Garrison fortsätter sin kamp mot cancern och släpper lös alla sina demoner när han skapar ett av de mest drabbande Power Electronics-albumen som släppts de senaste åren. Skoningslöst oljud som krossar allt i sin väg.
7. G.H.T – ”Suffer”
Ibland händer det. Det ramlade ner en anspråkslös CD-r i min brevlåda som visade sig innehålla stenhård EBM á la Pouppée Fabrikk, men där sången snarare hör hemma i synthpopens värld. Den kontrasten fängslade mig. En pärla!
8. Analfabetism – ”Den Svagsintes Klagan”
Efter två tämligen lugna dark ambient-album blir vi serverade en betydligt bråkigare skiva av Fredrik Djurfeldt. Låtarna är precis sådär oberäkneliga och obehagliga som man vill ha. Ett av projektets bästa album.
9. Interdictor – ”Wallflower”
En solid och mycket stark EP från den svenska Dark Electro-duon. En mix av Haujobb, Front Line Assembly och, såklart, Interlace som borde ha en mycket större publik om det fanns någon rättvisa i världen.
10. Vexagon – ”A New Flesh Experience”
Amerikanen Briar Moth levererar en hypnotisk blandning av Darkwave och postpunk för både dansgolv och nersläckta vardagsrum. Ett perfekt soundtrack till det nordiska vintermörkret.
Årets Bästa Låtar
1. Lost Highway Feat. Erica Li Lundqvist – ”Hotel Room”
2. Johan Baeckström – ”Forever in Here”
3. Comfort Cure – Fight And Steel
4. Leæther Strip – Epitaph Sidelines
5. Kunt – Jericho Stand
Årets överraskning: G.H.T (Göran Har Tråkigt) som med sin hemmagjorda CD-r blåste mig av stolen med sin pansarvagnsbody.
Årets Besvikelse: Agent Side Grinder ”Jack Vegas”. I stället för att fortsätta på den gyllene inslagna vägen som ”A/X” skapade valde bandet att ta två steg tillbaka och bli introvertkrautiga istället. Självmål.
Gustaf Hull:
1. Depeche Mode – ”Memento Mori”
Gammal är äldst. Och det är det inget fel med så länge du levererar. Vilket denna numera duo gjorde. Bästa DM-plattan på många år.
2. The Mobile Homes – ”Tristesse”
På samma tema. 40-årsjubileum med besked. Jag säger detta är en av deras topp 3 bästa plattor.
3. Korine – ”Tear”
Philly-duon har gått rakt in i mitt hjärta och jag lyssnar på dem återkommande. Riktigt bra!
4. Body of Light – ”Tears of Reflection”
Också en väldigt trevlig upptäckt under året. Mörkt och gripande.
5. Memoria – ”From the Bones”
Tess de la Cour positionerade sig som darkwave-drottningen med ett riktigt bra album.
6. X Marks The Pedwalk – ”Superstition”
Också gamla hjältar. Men som levererat väldigt även senaste åren. Formtoppen håller sig.
7. ZOODRAKE – ”torn from core”
Välkomponerat och välsjunget. Också en ny upptäckt för mig i år.
8. BURG – ”Pendulum Swing”
Ljudkreatören Jouni Ollila fortsatte att jonglera med sin maskinpark och presterade ännu en fängslande platta.
9. BlackLight – ”tHE pADDED rOOM”
Bandet testade lite nya idéer – vilket visade sig vara lyckosamt.
10. Stilla Havet – ”Natten”
Skön, svensk postpunk som för tankarna till Reeperbahn och Imperiet.
Låtar 2023:
1. Depeche Mode – ”Ghosts Again”
2. glashus – “cry wolf”
3. Johan Baeckström - “Forever in Here”
4. The Midnight – “Land Locked Heart”
5. Azure Blue – “Rise”
Årets överraskning: Alla dessa gamla legendarer som DM, The Mobile Homes, Vince Clarke, Duran Duran och OMD som faktiskt lyckas göra bra plattor. Det kan ju låta cyniskt men många gånger är det sällan gamla hjältar har förmågan att leverera. Men 2023 är ett undantaget år.
Årets besvikelse: Agent Side Grinder – ”Jack Vegas”. Måste tyvärr instämma med Mattias. Varför ett steg framåt och två tillbaks? A/X var ett fantastiskt album och tidigare diskografin är lika grym. Men … här tog det stopp. Märkligt.
Erik Ångman:
1. Everything but the girl - "Fuse"
Kanske min mest spelade skiva under 2023. Otroligt bra låtar och utsökt produktion från ett band man trodde inte skulle släppa mer musik.
2. Purelink - "Signs"
Minimalt och über-elektroniskt. Den ultimata skivan att spela när mörkret lagt sig över landet, när man behöver tröst eller bara sätta tankarna fria.
3. Depeche Mode - "Memento Mori"
Giganterna återvänder, tonar ner bluesen, skruvar upp synten och levererar sin bästa skiva från det här millenniet.
4. The Mobile Homes - "Tristesse"
Kanske ett av Sveriges mest konsekventa band levererar igen. Aldrig har tristess låtit så vackert som det gör här.
5. Vince Clarke – “Songs of Silence”
En besvikelse för de som förväntade sig blipp-blopp. En höjdare för oss som tycker om elektroniska ljudlandskap och stämningar.
6. Agent Side Grinder – ”Jack Vegas”
Mindre slickt sound och mindre pop. Mer brus, skrammel och angst. Fet tumme upp från mig.
7. Simple Minds – “New Gold Dream - Live from Paisley Abbey”
En modern liveversion av ett av 80-talets absolut bästa album. Oväntat bra och trogen originalversionerna av låtarna.
8. Jori Hulkkonen – “There is light hidden in these shadows”
Kan han göra en dålig skiva? Nej, det verkar inte så. En helgjuten skiva fylld intressanta samarbeten.
9. Creep Show – “Yawning abyss”
Elektroniskt? Check! Lite skumma, lekfulla låtar? Check! Musiker som tänker lite utanför mallarna? Check! Ett album som verkligen rekommenderas? Check!
10. Aphex Twin – “Blackbox life recorder 21f”
En EP med låtar som är lika underbara som de har knasiga namn. Säga vad man vill om Richard D James men tråkig är han inte!
Låtar 2023:
1. Sparks - The girl is crying in her latte
2. Zanias - Burial
3. Carbon Based Lifeforms - Bloom, Pt.1
4. James Blake - Asking to break
5. Duran Duran - Black moonlight
Martin Brandhill:
1. Red Cell – “Red Cell”
I mitt tycke årets enda betyg 10/10 album. Moderna, melodiösa melodier och sång som greppar tag i mig och får mig att vilja spela albumet på repeat. Stor eloge till dem!
2. Depeche Mode – ”Memento Mori”
Efter Andy Fletchers bortgång funderade många på om vi skulle få höra mer av Depeche Mode. Var det slutet? Icke! Detta är det bästa och mest helgjutna album de gjort på väldigt länge.
3. The Mobile Homes – ”Tristesse”
Mobile Homes album Tristesses otroligt mörka vemod som fångat mitt hjärta under den mörka hösten. Mitt personliga favoritalbum hittills från bandet som firar 40 år i år.
4. OMD – ”Bauhaus Staircase”
Om detta skulle vara legendarernas sista album, så är Bauhaus Staircase ett värdigt avslut med flera slagkraftiga synthpopmelodier.
5. Beborn Beton – ”Darkness Falls Again”
Essenbandet som har hållit på med musik länge som jag har funnits i livet, har släppt ett av sina starkaste och jämnaste album på väldigt länge. Har gått frekvent i öronen sen i våras.
6. Strange Tales – ”Untold”
Årets största överraskning och årets debutalbum i väldigt stor bravur från Göteborgsbandet Strange Tales.
7. Presence | of | Mind – ”Humans”
30-årsjubileum för Mariestadsgänget som fortsätter skapa melodisk synthpop som svänger till rätt bra i ljudanläggningarna. Keep up the good work, guys!
8. ONUKA – ”ROOM”
Under pågående krig ger det ukrainska elektro-folkbandet ONUKA på ett mer lugnande och balladstämning album med förhoppning om en ljusare framtid.
9. Sturm Café – ”Zeitgeist”
Germanerna från Gävle fortsätter vidare att fånga mig med sin dansanta och melodiska EBM, med en stor överraskning att äntligen höra dem sjunga på svenska. Att stå still till deras musik är nog faktiskt omöjligt, Zeitgeist är en riktig godispåse.
10. Ladytron – ”Time’s Arrow”
Liverpoolgänget, som firar 25 år nästa år, slog till med solitt, lekfullt och lättsmält electropopalbum som för mer tankarna till Simple Minds tidiga 1980-tal. Tillsammans med impressionistiska låttexter.
Låtar 2023:
1. BLACKBOOK - ”Haunted Love”
2. Depeche Mode - ”Ghosts Again”
3. LukHash - ”Robot Uprising”
4. Ladytron - ”Faces”
5. Beborn Beton - ”I Watch My Life On TV”
Årets överraskning:
De fanns fler överraskningar som Depeche Mode, Red Cell, The Mobile Homes och Beborn Beton. Men största överraskning för året var Strange Tales debutalbum Untold. Likt gubben i lådan dök Göteborgsbandet med Karl-Johan Larsson, Tobbe Lander och Jonas Berg upp och bjöd på modern synthpop, men som ändå förde tankarna till Depeche Mode, The Human League, OMD och även ELO.
Årets besvikelse:
Rein - God Is A Woman. Om Joanna Reinikainen (Rein) debutalbum Reincarnated (2020) hade tillräckligt med energi för att kunna lösa Sveriges energiproblem, så var hennes andra album God Is A Woman identitetslös 90-tals club/techno som börjar bra men blir både blasé och ointressant. Där gick mycket potential upp i rök ...
Johan Baeckström
Artist
Depeche Mode – ”Memento Mori”
Årets album 2023 för mig är tveklöst Depeche Mode, Memento Mori. De senaste 30 åren har jag alltid - som det trogna fan man alltid varit – lyssnat ett par gånger på nya releaser från Depeche, för att sedan alltid bli lika besviken. När första singeln från MM släpptes så tändes ett litet hopp dock – den var ju riktigt bra! Jag minns tydligt hur jag sedan lyssnade igenom hela albumet från början till slut när den väl släpptes, med rejäl gåshud vid flera tillfällen. Mitt Depeche Mode var banne mig tillbaka igen! Skivan är min mest spelade i år, och kommer sannolikt vara det även nästa år.
Emma ”EMMON” Nylén
Artist
Agent Side Grinder – ”Jack Vegas”
Ja jo, jag må hända vara en gnutta jävig i mitt utlåtande men faktum kvarstår att de 3 agenterna imponerat på mig sedan en tid tillbaka. Under deras magnifika spelning på Bodyfest på Nalen 2021 blev jag dessutom övertygad om att Emanuel Åströms intensiva röst kom att matcha den känsla jag eftertraktade till en av mina egna låtar (Purebloods). I och med Jack Vegas lyckas de upprätthålla en elegant balansgång mellan kall och naken råhet med varm och melankolisk dramatik. Monoton brutalism strösslas friskt av ett stålbad med poppiga melodier och själv mår jag som allra bäst när musik ligger och kränger i detta nerviga gränsland.
Gözde Duzer
Aux Animaux
Augustus Muller (Boy Harsher) – “Cellulosed Bodies”
De som känner mig vet att jag är en "sucker" för skräckfilmer. Nu är Augustus aka Gus skiva inte soundtrack till en skräckfilm utan till en avantgarde porrfilm men det hade gärna kunnat vara det. Exempelvis till It Follows 2 eller liknande. Jag hörde plattan först när Gus ordnade en lyssningsfest hos Boy Harshers Bandcamp där alla som deltog inklusive artisten själv och hans significant other Jae från Boy Harsher fick chatta med varandra och diskutera musiken.
Det hörs att det är synthgenien bakom Boy Harsher som ligger bakom med musiken med de mörka analoga synthslängorna samt de spökiga diskanta syntharna. När man lyssnar på plattan så tar över en kuslig och post-apokalyptisk känsla och en blir transporterad till en alternativ dystopi. Albumet kan vara det perfekta soundtracket till inte bara en porrfilm men även till den allmänna situationen i världen med allt skit som pågår just nu. Samtidigt innehåller skivan fortfarande något vackert som rör en medan man lyssnar på den.
Torny Gottberg
Progress Productions
Cryo
Fat Dog – “King of the Slugs”
2023 året då Depeche Mode gjorde sin bästa skiva sedan "Songs Of Faith & Devotion". 2023 året då flertalet festivaler och arrangörer bad om ekonomisk hjälp från "scenen". 2023 året då Skinny Puppy, Devo och Kiss tackade för sig efter lång och trogen tjänst. Jag kanske blir tjurigare och tjurigare med åren och då får det vara så men jag tycker 2023 var ett relativt svagt musikaliskt år, mest skrämmande är när folk börjar referera till bidrag i "Mello" som "jaaaa det är ju synth", då vet man att det inte kommit mycket nytt som överaskar. Så ja, nog klagat gubb-jävel-Torny det fanns ju undantag också som tidigare nämnda Depeche Mode överaskade mig som sagt med "Memento Mori", alltså låten "Speak to me" kan vara det bästa de gjort sedan "In Your Room". Sierra "A Story Of Anger" och kanske speciellt samarbetet med Carpenter Brut, La Machines fina Ep "Vamos A La Playa" som innehåller fler låtar än bara covern. Sonar släppte albumet "Future Cries" som förvisso kanske inte överraskade med något nytt sound men ändå var fint att spola ur hjärnan med. Men det som knockade mig mest 2023 var faktiskt något som kanske står lite utanför synthen och det är ett band från UK som heter Fat Dog. Jag såg dem live i Oslo under hösten och slog i golvet totalt vilket sällan händer. Det var otroligt drag. Ännu så länge finns bara låten "King Of The Slugs" ute på de digital plattformarna och en whitelabel 12" vinyl. Men med de låtarna de levererade live så drägglar jag efter ett album 2024. Kolla in videon här.
COPYRIGHT (C) 2023