Foto från www.vanguardofficial.com

Intervju med

Anna Öberg

Hon dök upp från ingenstans med albumet som du längtat efter att höra, utan att du visste om det. Med skön, skånsk dialekt, meningsfulla texter och sköna ljud av vintagesynthar. Albumet Härsknar har tagits emot med öppna armar och givetvis är det Anna Öberg jag pratar om. Bördig från Skåne, men numera bosatt i Göteborg.  Synth.nu tog kontakt med Anna för att prata lite mer ingående om Härsknar vilket slutade i en intervju.

Text Benjamin Kristiansen   2017-05-31

Du har varit aktiv länge inom den elektroniska scenen, bland annat i bandet Ladomir, och har precis givit ut ditt första soloalbum Härsknar. När började tankarna på ett soloalbum ta form?

Jag började skriva musik till mitt och Patrik Ganebratts projekt ”That Secret” 2012, där han skrev texter och sjöng. För mig fanns inte en chans att jag skulle skriva text. Det har jag aldrig vågat. Men helt plötsligt började jag skriva massor av utkast. Så jag började skriva text och musik till mig själv. Detta var 2014. Anledningen till att jag ville göra en skiva är bland annat att jag länge haft lite dödsångest. Jag tänkte att mina barn skulle få ha min röst nånstans ifall jag skulle dö.

 

Har låtarna på albumet skapats för ditt soloalbum eller är det låtar som du har samlat på dig genom åren som slutligen blivit Härsknar?

De flesta skapades för att jag bara ville skriva musik, men när jag hade 20 låtar så tänkte jag att ”vafan…detta måste ju bli en skiva. Så jag sållade ut 10. Jag hade ju tjatat på Charles (Storm) i cirka två år att jag ville att han skulle producera. Men han höll ju på med Håkan (Hellström) och Henrik Berggren så han hade ju inte tid för mig förrän i höstas.

Charles är ett geni. Han kan verkligen programmera de gamla syntarna till sin spets. Han har också roliga inspelningstekniker med gamla förstärkare och knasiga rör som jag skrek ljud i som vi sen processade. Jag satt ibland och hejade på ”Mera! Mera!” och ”Hårdare!” Det var en process som var så jävla rolig att vara med om. Att mina låtar fick så fina ljud.

 

Vad har varit det roligaste under arbetet med soloalbumet och marknadsföringen av det?

Det roligaste var ju att spela in. Att befinna sig i en studio varje dag i tre månader. Fan vad jag mådde bra där. Men det är också fantastiskt skoj att skivan mottogs så bra. Att den fick tre otroliga recensioner inom några veckor. Fattar du vad det gjorde med självkänslan!

 

Det verkar finnas en kärlek för gamla analoga synthar på albumet. Vad är det som gör att du gillar de gamla analoga ljuden?

Alltså det är ju svårt att förklara. De känns ju tjockare! Eller?

 

Med tanke på att du varit med ett tag. Hur ser du på den tekniska utvecklingen som revolutionerat musiken. Hur har du tagit dig till den nya tekniken när det gäller synthar och inspelningsmöjligheter?

Ja, det är så coolt. Att man kan göra sina låtar typ i sängen om man ligger sömnlös.

Jag gör skisser på mjukvara innan jag tog låtarna till studion. Så jag har ju inte tusen syntar hemma. Sen är det ju också lätt för vem som helst att lägga ut sina låtar på till exempel Spotify. Jag ser det som en fördel. Även om det sprids massa grejer som kanske inte är av bästa kvalité, så kommer ju ändå det som är bra att sticka igenom massan.

 

Själv säger du att du inte lyssnat så mycket på elektronisk musik. Härsknar är ett av de bästa svenska elektroniska albumen som släppts på senare år om du frågar mig. Är det rent av kanske en fördel att du inte låtit dig påverkas av nutida elektronisk musik och på så sätt lyckats skapa något eget och unikt?

Åhhh tack! Ja. För att svara på frågan…det var ju inget syfte med det. Jag har inte ens tänkt på det förrän alla började jämföra mina låtar med än det ena och det andra. Då fattade jag ingenting och fattade att jag missat allt. Har ju aldrig lyssnat på vare sig Depeche Mode, Human League eller Visage. Det jag verkligen lyssnat på har varit Dead Can Dance, Philip Glass och Massive Attack med flera.

 

Man hör ganska tydliga referenser till punken mellan raderna. Kanske främst i attityden. Har mycket har punken influerat dig?

Det har den ju så klart. Jag har ju spelat punk när det började. Mitt första punkband var jag med i mellan 1978 och 80. Sen var jag med i några till. Innan det hade jag spelat både klassiskt, folkmusik och progg. Då var flöjt mitt instrument, men jag har ju alltid varit sån att jag gått ”all in” … så sedan började jag spela elgitarr, kontrabas, akustisk gitarr och tillslut köpte jag en Voxorgel. Det var när jag hörde Golden Brown men The Stranglers. Och på den vägen var det med syntar tillslut.

 

Vilka är dina referenser när det gäller musik som du känner att du influerats av under skapandet av albumet?

Vad det gäller texterna så är det faktiskt så att jag vågade göra texter för att jag blev inspirerad av bob hund. Jag jämför mig absolut inte alls med dem, men det var en tröskel om jag skulle över och de hjälpte till.

Rent musikaliskt så är det ju Kraftwerk såklart och Carpenter. Samt gammal hederlig svensk new wave och postpunk som Brända Barn, KSMB och liknande.

 

Jag uppfattar dina texter som politiskt medvetna. Tycker du det är viktigt att säga något med texterna och drivs du av en vilja av att vilja förändra saker?

JA det gör jag. Dock så har jag ju höga krav att det även ska vara poetiskt o dubbeltydigt.

Jag kanske inte tror att just jag kan förändra något, bara med en text. Men jag har märkt att många har tagit till sig mina texter och känner igen sig i de olika beskrivningarna, och det är ju såklart smickrande som fan.

 

Du är kvinna i en scen som till stor del fortfarande domineras av män och du är stolt över att vara kvinna. Vad betyder ordet feminism för dig?

Är jag? snarare är jag stolt över att vara människa. Feminismen har behövts länge då kvinnor inte varit lika värda som män. Och så är det ju fortfarande. Men jag personligen, ser mig som människa och försöker inte bry mig om vilka som är män eller kvinnor. Ja, missförstå mig rätt. Jag blir oftast kär i män av någon anledning, men rent generellt så spelar det ingen roll vilket kön folk har - bara de är snälla.

 

Ser dig du dig själv som en kvinnlig förebild?

Nja … jag ser mig inte som det, men om andra gör det så är jag smickrad.

 

Ser du några fördelar med att vara kvinna inom en mansdominerad genre?

Kanske. Dock vet jag ju inte hur det är att vara man i en mansdominerad värld. Men hur mycket jag än försöker att inte bry mig om detta så gör ju alla andra det, och ser mig som en kvinna i en mansdominerad genre. Detta leder troligtvis till att alla är SUPERSNÄLLA mot mig. Jag har inte fått ett enda hatbrev heller, som det pratas om så mycket…

 

Tycker du att dagens artister rent generellt är för fega när det gäller att våga säga vad man tycker via musiken?

Ja, där har du nog en poäng. Det har i alla fall varit så i några decennier. Jag tycker nog att det börjar ändras och att även stora artister börjar skriva politiska låtar.

 

Hur ser framtiden ut? Har du redan nu fått smak för att göra mer sologrejer?

Såklart! Det kommer snart en skiva till. Om det sen är en EP eller LP vet jag inte än, men studion är bokad.

 

Du kommer spela live en del framöver. Varför skall jag komma och se Anna Öberg live och vad skall jag förvänta mig?

Om du lyssnar på skivan så låter den ju av alla syntar, olika flöjter, klockspel och mina röster. Live har jag med mig två grymma musiker som gör oljud och spelar coola grejer. Det är Linnéa Mossberg som spelar Simmonstrummor och Adam Olsson på baritongitarr. Den är nedstämd till B och ansluten till olika hembyggda pedaler. Det blir ju annorlunda. Sen får du ju se mig på scen.

 

 

Men när jag hade 20 låtar så tänkte jag att ”vafan…detta måste ju bli en skiva. Så jag sållade ut 10. Jag hade ju tjatat på Charles (Storm) i cirka två år att jag ville att han skulle producera.

Det roligaste var ju att spela in. Att befinna sig i en studio varje dag i tre månader. Fan vad jag mådde bra där. Men det är också fantastiskt skoj att skivan mottogs så bra. Att den fick tre otroliga recensioner inom några veckor. Fattar du vad det gjorde med självkänslan!

Live har jag med mig två grymma musiker som gör oljud och spelar coola grejer. Det är Linnéa Mossberg som spelar Simmonstrummor och Adam Olsson på baritongitarr. Den är nedstämd till B och ansluten till olika hembyggda pedaler. Det blir ju annorlunda. Sen får du ju se mig på scen.

Rent musikaliskt så är det ju Kraftwerk såklart och Carpenter. Samt gammal hederlig svensk new wave och postpunk som Brända Barn, KSMB och liknande.

COPYRIGHT (C) 2023