2020 har varit ett år med många spännande, nya band. Betweenness från Jönköping är det sådant. Här snackar vi smal, minimalistisk, elektronisk musik som andas vintagesynthar och melankoli. Givetvis ville Synth.nu ta ett snack med personen bakom bandet - Jörgen Gustafsson - för att få veta mer.

 

 

Hej Betweenness! Berätta kort om ditt band!

Hej! Jag heter Jörgen Gustafsson. Jag bor i Jönköping och gör musik som Betweenness sedan två år tillbaka. Efter att ha suttit med oändliga möjligheter i form av mjuka syntar och effekter bestämde jag mig för att göra tvärtom, att kraftigt begränsa möjligheterna. Någonstans där uppstod Betweenness.

 

Ja, vi kan väl direkt säga att det här utan tvekan är elektronisk musik – men långt från att vara musik för massan. Minimalistiskt, smalt och artistiskt skulle jag säga – hur beskriver du musiken?

Andra har beskrivit den på liknande sätt, Betweenness musik har även sagts vara lämpligt excentrisk, hård och mörk. Det är dock inte så jag ser på den. Jag tänker mig den som öppen, mångbottnad och hela tiden på väg. Ett stillastående oväsen.

 

Känslan är ju stundom rätt klaustrofobisk måste jag säga, men ändå inte mörk och hopplös. Är känslan ni skapar en signatur för Betweenness, eller kommer stämningarna att variera i framtiden?

Jag inbillar mig att jag i alla låtar strävar mot samma stämning, kanske känslan i längtan, som då man gett sig av mot något. Det dissonanta och rastlösa verkar också vara återkommande. Jag har länge haft tankar på musik som inte hörs, utan bara känns.

 

Hur ser skapandeprocessen ut?

En idé om vad låten ska vara är startpunkten. En skrikande stråkmaskin eller en gammal polisserie är exempel på hur några av spåren på Stationary startat. En tanke eller ett ljud som på något vis definierar låten. Slumpen är viktig i många delar av skapandeprocessen eftersom det i den kan uppstå sådant som inte kan komma ur mig. Det kan gälla rytmer, toner och även hur och när ett visst ljud används.

Ur en teknisk synvinkel handlar det mycket om att ta vara på och samtidigt begränsa möjligheterna. Mycket av det som hörs på Stationary är inspelat live. Jag försöker att hålla det enkelt in och runt omkring för att inte missa det som kommer ut.

 

Du utmanar dig rätt rejält får man väl ändå säga. Oftast är det bara två eller tre kanaler med ljud. Resten lämnas till betraktaren. Hur sätter du ramarna för låtarnas utformning?

Grundtanken är att varje synt får bidra med ett ljud per låt, en slags syntdemokrati. Jag vill inte överarbeta utan låta varje ljud komma fram. Reverb används inte alls.

 

Vad för mjuk- och hårdvara använder du?

Målet med den tekniska utrustningen är att begränsa möjligheterna och samtidigt vara tillräcklig, en slags positiv självbegränsning. Jag använder en iPad med Cubasis. Ett enkelt ljudkort är vägen in för de hårda syntarna. De hårda syntarna är Roland SH 1000, Logan String Melody II, Kawai K3, Waldorf Pulse, Novation Bass Station, Kawai SX-210, Elka Rhapsody 490 och några till. De mjuka syntarna är signerade Wolfgang Palm.

 

Vad inspirerar dig?

Musikaliskt kan till exempel DAF, Thirteen Moons och moderna tonsättare såsom John Adams och Arvo Pärt nämnas som alltid närvarande. Ljudinspelningar som jag inte förstår och/eller som är gjorda i ett, för mig, okänt sammanhang är spännande. Då de saknar, för mig, färdigt innehåll tillåter de mig att använda dem förutsättningslöst.

 

EP:n ”Stationary” kom i slutet av april och Synth.nu gav den fint betyg. Berätta om bakgrunden till den!

För ett år sedan skickade jag låtarna som nu återfinns på Stationary till den finländska netlabeln Kahvi Collective. Nick, som sköter Kahvi, gillade låtarna.

 

Vad händer här näst då?

I nuläget är min önskan att släppa EPs och inget annat.