Intervju med Bootblacks

 

 

Brooklyn-baserade Bootblacks har fått upp bra styrfart med deras melodistarka postpunk som nu har börjat nå ut i världen. Och de är värda uppmärksamheten. Bandet består idag av Panther Almqvist (sång), Barrett Hiatt (synthar) och Kalle Fagerberg (gitarr). Och tycker du att du hörde svenskklingande namn så är det rätt. Här finns Sverige representerade. Med både nytt album i nära framtid och en kommande turné med Twin Tribes var en intervju given.

 

Hej Bootblacks! Vilka är ni?

Panther: Jag tror att problemet med identitet och medvetandets natur förblir i stort sett olöst. Descartes sa en gång "Cogito, ergo sum" som sammanfattar den populära västerländska uppfattningen om jaget som splittrat i en dualitet eller att medvetandets och jagets natur i huvudsak är det individuella tänkandet om sig självt. Naturligtvis har neurovetenskapliga och neuropsykologiska studier fortfarande inte kunnat låsa en vetenskaplig förståelse om medvetandets natur och därför självidentitet, så för nu säger jag att vem "vi är" kollektivt är en postpunk band som ursprungligen bildades i Brooklyn NYC för några år sedan.

 

– Hur beskriver ni er musik?

Panther: Jag skulle beskriva vår musik som postpunk i allmänhet. Vad jag tror att det betyder är att det kommer från traditionerna från postrockens era av experimentell musik från det senare 70-talet till 90-talet. Jag tror att vi är extremt negativa för genren och är mer inspirerade av en känsla av experimenterande från postpunktidens etos snarare än att återskapa en genre, en speciell scen eller ett specifikt bands sound.

 

- Vad betyder ert bandnamn?

Panther: En bootblack är per definition en person som skiner med skor. Det användes också för att beskriva ungdomsgäng i 1800-talets New York. Det används för närvarande ofta för att beskriva en slags läderfetisch-community. Vi gillade att det hade många betydelser, och alla dess definitioner var intressanta för oss. Jag kommer att säga att det är ett olyckligt bandnamn eftersom bara 1 av 10 gånger kan någon verbalt upprepa det korrekt. När någon frågar, "Vad heter ditt band?" det tar cirka fyra gånger att upprepa namnet innan de korrekt kan säga "Bootblacks". Detta händer också ofta i skrift så ofta kommer märket att läsa "Bootsblacks" eller "Blackboots" fler gånger än jag kan minnas. Så ja BOOTBLACKS.

 

Barrett: Till och med Nandor the Relentless stökar till det hela tiden. Men jag uppskattar när folk hänvisar till oss som Bootsnacks.

 

– Nya singeln When You Want har precis kommit ut. Berätta för oss om det?

Panther: Det är faktiskt en låt som har hängt med länge. Låten har gått igenom så många olika förändringar estetiskt. Vi skulle glömma det, komma tillbaka till det, glömma det igen. Varje gång låtens karaktär och estetik skulle förändras drastiskt, har det till och med varit olika texter längs vägen. Till slut gick vi tillbaka till grunderna. Som det är nu och i sin slutliga form liknar det sitt ursprungliga humör efter alla dess mutationer. En låt som är centrerad på en baslinje som skrevs på vår Korg MicroX för många år sedan. Jag är glad att vi inte lät den dö och jag är glad att den får leva där ute i världen.

 

– Är det fler singlar på gång och kanske ett album i horisonten?

Barrett: Ja, vi har ett fullängdsalbum med titeln "Paradise" som kommer lite senare i år på Artoffact Records. Vi betraktar de tre senaste singlarna - Forbidden Flames, Wilderness, & When You Want - som släppts som en del av den här kommande samlingen och är väldigt exalterade över hur hela processen har fortskridit. Vi har några riktigt bra samarbeten på albumet som vi inte kan vänta med att dela med alla.

 

– Hur tar ni vidare ert sound från albumet Fragments?

Panther: Jag är inte säker på att ett mål vi har är att "ta vidare ett sound". Jag tror generellt att vi alltid försöker att inte låta likadana och prova något annorlunda. Jag har alltid beundrat artister som har sitt eget sound, vilket betyder att de har ett distinkt ljud där du vet att det är dem direkt. Jag är inte säker på att jag kan bedöma om jag har uppnått det konstnärligt i någon grad, men jag hoppas att någon "överföring" från Fragments kommer över som en konstnärlig stilisering vi har utvecklat snarare än att försöka upprepa albumets estetiska känslor och influenser hade vi då. Jag tror att målet är att alltid testa nya saker och fortfarande låta som dig själv.

 

– Ok, berätta om hur ni jobbar som band. Hur skriver ni låtarna?

Panther: Verkligen inte många regler alls. Jag skulle säga att vi vanligtvis börjar med rytmsektionen. Antingen bas eller trummor. Jag skulle också säga att det inte finns några hårda eller snabba regler. Vi är angelägna om att vara öppna för att låta varje medlem skriva olika delar utan en speciell riktning i åtanke. Att låta varje persons känsla sticka ut och inte hämmas. Hela det eklektiska tankesättet är alltid närvarande så ibland försöker vi lägga in saker i låtar för att kontrastera med de andra delarna. Ett exempel skulle kunna vara om vi har en klassisk "goth"-bassline är vi angelägna om att i skrivprocessen skapa något som går i motsatt riktning den eftersom vi blir mer taggade av att blanda influenser och sound. Det är väl i stort sett det som är det mest enhetliga med vårt skrivande. Teknikens mest uppenbara fördel är vår förmåga att skriva på distans, dela idéer och arbeta snabbt om idéer dyker upp. Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva skriva på distans, men pandemin tvingade oss in i den här märkliga situationen, och jag gillar det faktiskt.

 

- Vilken typ av mjukvara eller hårdvara skulle ni säga är avgörande för ert sound?

Panther: Förmodligen det minst variationsorienterade bandet som finns. Jag tror att jag skulle kunna säga att vi alla är fans av vintagesyntar och trummaskiner och deras ljud, men vi har aldrig varit stora samlare av instrument, så vi har ingen samling och den där galna vetenskapsmannamentaliteten. Det är en värld jag respekterar och jag är bekväm med att be om hjälp av mina vänner om hur man uppnår det jag är ute efter. Det är oftast det mest talande svaret för alla som gillar vår musik, men sanningen är att jag har turen att ha begåvade vänner. Med det sagt, vi har använt Korg Micro X på ett tillförlitligt sätt och det har varit ett bra skrivverktyg genom åren. Jag äger en Rickenbacker-bas som var mitt dröminstrument när jag växte upp. Den finns inte på många av våra skivor men jag anser att den är en egen varelse, så jag ska bara göra klart det här och nu - för jag älskar det!

 

Barrett: Ja, det är på väg att förändras! Dags att låta den glänsa! Men ja, det är roligt att vi inte är växelhuvuden alls, men vi är verkligen intresserade av historia och tycker att det hela är fascinerande. Vi åkte till Moog-fabriken i Asheville North Carolina och hade en fantastisk stund där med att både beröras av och lära oss om arvet. Det är samma anledning som vi åkte till Hansa Studion i Berlin och sånt. Vi gillar att lära oss och ta del av historien och hur saker och ting användes och skapades, men känner inget behov av att samla eller lägga i vår egen arsenal.

 

Kalle: I egenskap av den nya snubben i bandet, som dessutom inte bor i New York utan i Berlin, så måste jag säga att det faktum att vi kan jobba på en ny skiva tillsammans när vi bor på helt olika kontinenter är helt fantastiskt. Det skulle jag inte säga är den mest avgörande mjukvaran som vi använder oss av, även om det inte direkt medverkar till ljudet. Men för att svara mig direkt på frågan så har min Prophet används flitigt på nya skivan. Softsyntarna har också blivit mycket bättre de senaste åren och det ska bli kul att se hur de kommer att utvecklas framöver. Vi kanske kommer att använda oss av dem senare.

 

– Och så åker man ut med Twin Tribes på turné här i april. Hur lärde du känna dem?

Barrett: Vi har känt varandra sedan runt 2018. Vi hade spelat några shower på västkusten med dem och kom överens riktigt bra överens. Vi höll kontakten genom pandemin, bytte remixer och vi stötte bara på varandra på festivaler och sånt här och där.

 

Panther: Alla som har träffat dem vet att de är riktigt trevliga, jordnära och roliga killar. Jag känner mig alltid lyckligt lottad som har träffat så många fantastiska karaktärer genom att spela musik och de killarna är en del av detta charmade liv som jag känner mig väldigt lyckligt lottad att ha haft.

 

– Hur är känslan inför turnén? Är ni välrepade?

Barrett: Vi slutar aldrig riktigt att repa, oavsett om det blir en turné eller inte. Det finns alltid saker som ska justeras eller läggas till i setet och sånt. Det hjälper så att du inte tappar gnistan och inte blir ringrostig.

 

Panther: Alltid lycklig över att få göra gig och turnera. Det är något av mina favoritsaker att göra i livet. Lite av ett turnéberoende om jag ska vara ärlig. Och ja, vi kommer att vara välrepade!

 

– Hur ser planerarna ut annars? Vad händer efter turnén?

Barrett: Vi spelar Terminus-festen i Calgary i slutet av juli följt av några dejter på västkusten. Vi vill sedan komma tillbaka till Europa till hösten. Det nya albumet borde vara ute då.

 

Panther: Jag tror att vi avslutar de återstående delarna av skivan, göra några videor, turnerar igen, börja på ett nytt album. Det är bandets livscykel och ett liv fyllt av musik.