Duon Covered In Snow  med Tom Hedlund och Mikael Engström har lyckats skapa sig ett namn på ganska kort tid måste sägas. Musikaliskt känner de sig fram mellan elektronisk pop och mer alternativ pop. Men jag skulle säga att de jobbat sig till att förtjäna synthpublikens respekt. Vad har hänt sedan vår förra interjvu? Vi har pratat med bandet som planerar för nya singlar och vägen till herraväldet.

 

Hallå Tom och Mikael – gott att ha er tillbaka här! Hur är läget?

Hallå Gustaf och synth.nu! Det är fint här tack. Det känns fantastiskt att få släppa ny egen musik igen för första gången på länge.

 

Sist vi pratades vid då hade ni släppt era första låtar. Kände er fram i elektroniska genren åt olika håll och skissade på framtiden. Vad har hänt sedan 2021?

Vi har egentligen fortsatt att känna oss fram och försökt att hitta vår plats i skärningspunkten mellan elektronisk musik, indie och pop. Överlag har vi rört oss mot ett lite mer energifylld låtar. Vissa gamla låtar har visat sig fungera bäst att somna till…

Senaste åren har vi arbetat med vår första fullängdsskiva vilket tagit längre tid än tänkt men nu är vi äntligen klara.

 

För mig var väl den stora överraskningen – och tydligt statement var ni vill höra hemma – när ni släppte Glasgow Smile remixad av Mesh. Sist vi pratade hade den gett lite spinoff-effekter i Tyskland. Har den gett några fler ringar på vattnet?

Ja den fick en del spridning när den kom och spelades lite här och där. Den har definitivt hjälpt oss att hitta nya lyssnare i de länder där Mesh är populära, inte minst Tyskland då.

 

Ok, men nu är ni aktuella med ny färsk musik. Här i dagarna kom singeln September and Silence. Väldigt radiovänlig måste jag säga. Berätta om den och arbetet med den!

Vi ville göra en låt som bröt av lite mot mot klassisk låtuppbyggnadsnorm och den var inte alls tänkt som singel från början. Men efter att ha stångats en del med produktionen så kom den ut att bli ganska representativ för skivan, och då tänkte vi att den kunde fungera bra som förstasingel. Texten skulle jag säga handlar om att gå hem från olika sammanhang där alla möjliga krav ställs på en och känna sig otillräcklig. Trots att man gett allt.

 

Sedan har ni gått ut med att det blir mycket mer musik här under året. Hur ser planen ut?

Under hösten kommer ytterligare tre digitala singlar till att släppas följt av att hela skivan kommer i början av nästa år. Skivan kommer också att släppas fysiskt på LP och kanske något mer format.

 

Jag kan förstå att folk stör sig på mjölkandet i att släppa så många singlar, men det är en anpassning till hur folk konsumerar musik idag. Släpps hela skivan på en gång så riskerar flera att låtarna missa Spotifys och liknande tjänsters algoritmer och få väldigt få lyssnare.

 

Vad kan ni säga om låtarna? Finns det en röd tråd i vilka ni valt ut att släppa?

Låtarna har mer energi och fokus än tidigare skulle jag säga. Vi har också arbetat mer med analoga synthar jämfört med tidigare, vilket inte minst har varit väldigt inspirerande. Gemensamt för de flesta låtarna är att de handlar om olika samhällsproblem men beskrivna genom personliga betraktelser. Jag hoppas att det ska kunna upplevas som att det finns en röd tråd mellan låtarna med någon form av cirkelslutning i sista låten.

 

Hur skulle ni själva säga att ni har utvecklats med åren här?

Vi har jobbat med att låta saker skava mer. Jag ska inte komma med några uttjatade Leonard Cohen-rader här, men jag tror verkligen på att våga utmana lyssnaren. Där har vi varit för försiktiga tidigare.

 

Finns det några andra planer? Live eller remixer kanske?

Ja! Vi jobbar med att komma ut och spela live igen. Vi behöver verkligen få ut dom här låtarna till festivaler och svettiga klubbar. När allt kommer omkring är det ändå det som är det allra roligaste.

Remixer har vi inga spikade än. Det vore en dröm om Korine ville remixa någon av låtarna. Jag måste bara våga fråga dom och sen får vi hoppas på det bästa.