Berätta först om Katjusja – var kommer namnet ifrån?

“Katjusja” är ett ryskt smeknamn för Katja eller Katarina, vilket jag ofta blev kallad av patienter från Ryssland eller Balkan när jag jobbade inom psykiatrin. Jag tyckte om hur det lät och har velat gör någonting med det ett bra tag, det kändes dessutom lite roligare än att bara kalla mig själv “Katja”. Senare har jag fått reda på att det även är både en sovjetisk kamplåt (vilken jag brukar spela i början av mina spelningar) och en granatkastare!

 

Du har ju bakgrund i punken. Inte minst som medlem i Arre! Arre! – var ifrån kommer ditt intresse för synthmusik?

Intresset för synthmusik har alltid funnits parallellt med min kärlek till Riot Grrrl-punken och den har sin grund i mitt första instrument: piano. Jag var 7 år när jag började spela piano och har alltid älskat att skapa musik via klaviatur. Synthmusiken är en fantastisk förläning av detta vilken ger en möjlighet att skapa musik för ett helt band, helt på egen hand, hemma i mitt sovrum!

 

Vilka synthband influeras du själv av?

När jag skrev skivan var jag väldigt inspirerad av all form av musik med elektroniska inslag som producerades under 80-talet, det var allt från Boytronic, Classix Novuveaux och D.A.F till Eurythmics och Dead or Alive. Ingenting var för obskyrt eller för kommersiellt, jag ville lära mig att skapa och arra synthmusik och därför ville jag inte begränsa mig  rent inspirationsmässigt. Soundet på skivan är till stor del Joakim Lindbergs förtjänst, han tyckte att vi skulle försöka ta låtarna från 1984 till 1974 och valet av synthar, mixning och mastring är därefter. Jag är väldigt nöjd med resultatet och är glad över att Jocke hade en sådan tydlig vision. Bara det att hela skivan är mixad i mono, det hade jag aldrig kunnat komma på!

 

När jag lyssnar på din första singel ”Alla ska med” är det inte svårt att höra dina punkrötter. Det var ju dessutom Socialdemokraternas slogan i ett tidigare val. Är det en misstroendeförklaring mot dem?

Jag har inte tänkt på texten i låten som en misstroendeförklaring även om jag upplever att de har varit vilsna ett bra tag! Låten handlar främst om en sorg och besvikelse av att ha blivit uppfostrad av samhället enligt vissa principer, som i alla fall jag tog på väldigt stort allvar, för att sedan upptäcka att dessa ideal är svikna eller inte gäller längre. Det hade väl varit en sak om vi hade varit på väg mot någonting bättre men jag tycker att de politiska klimatet för tillfället är riktigt otäckt, både i Sverige och resten av världen. Men visst är det en liten känga till dem.

 

Kretsar dina flesta texter kring politik?

Låtarna illustrerar främst min samtid och min relation till den och i dessa finns det definitivt utrymme för att lägga in politiska tolkningar.  Det är nog lite beroende på vem som lyssnar och hur “djupt” en väljer att tolka dem. Ett par låtar har ett tydligt feministiskt och politiskt budskap. En av låtarna behandlar exempelvis geniförklaring av individer som till största del är cis-män, en annan berör avancerad liberalism och synen på individen som en entreprenör som ständigt arbetar för att utveckla sitt eget “varumärke”. Men andra låtar handlar helt enkelt bara om Tinder, jobbiga demoner från gymnasiet och dylikt. Titelspåret till albumet “(Jag är) The Bomb” är en kärlekslåt till mina tidigare jag, till den lilla flickan, till tonåringen och till den unga kvinnan som kände sig skev och annorlunda och som borde varit snällare mot sig själv. Slutsatsen är alltså: det är en blandad kompott av politik samt en ambition om någonting mer personligt än det jag tidigare skapat.

 

Vad för hårdvara/mjukvara gillar du att arbeta med när du gör musik?

Haha, ja  du! När jag gick musiklinjen på gymnasiet så var det Cubase som gällde och jag har hängt kvar vid detta program. Jag är nog lite “ute” och konservativ och använder mig av Cubase 5 när jag spelar in synthar och programmerar. Men det har mest med lathet att göra! Jag kan Cubase och jag har inget tålamod för att lära mig någonting nytt program, även om jag kanske borde det. För övrigt är jag förälskad i Arturia V Collection 5 som gjort bra mjukvarusynthar av bland annat Prophet 5, Yamaha CS 80, Solina, Jupiter 8 med flera. Jag kommer nog aldrig ha råd till någon av dessa “på riktig” så det är underbart att det finns bra och billigare alternativ. När vi spelade in skivan använde vi oss av Roland SH-101 i nästan varje låt, det är verkligen en ny favorit som jag hoppas på att kunna införskaffa någon dag.

 

Du ska släppa en fullängdare ”(Jag är) The Bomb” inom kort. Du är väldigt produktiv! Berätta kort om den och ditt samarbete med Joar Andersen (Echo Ladies)!

I december 2016 började jag att skriva albumet och ett par månader senare var det färdigt. När jag skriver låtar utgår jag oftast från ett tema eller ämne som jag vill uttrycka någonting om, texten kommer alltså oftast först. Under dessa månaderna hade jag rätt mycket som jag ville uttrycka och därför gick det ganska snabbt att bli färdig. Ambitionen var från början egentligen inte att skriva och släppa ett album, men när jag insåg att jag hade så pass mycket material som jag skulle vilja dela med mig av så kontaktade jag Jocke för att kolla om han skulle vara intresserad av att spela in och producera och därefter Dennis Lood för att höra om han var intresserad av att släppa på Rundgång Rekords. Båda två var pepp och då kändes det glasklart att köra på. I samma veva fick jag via Jocke kontakt med Joar Andersén som peppade mig till att börja använda MIDI och att programmera syntharna, tidigare hade jag spelat allt för hand.

   Hela grejen med att skriva och släppa ett soloalbum är lite av en personlig utmaning, dels att kunna skriva och arra ett helt album men sedan att själv stå för och vara stolt över resultatet på egen hand. I ett band är en mer förskonad från att känna sig ensamt recenserad och analyserad. Att skriva texter på svenska var också lite av en utmaning, dels för att det blir mer på allvar och direkt men även på grund av att det känns mer naket och avslöjande. Jag har redan idéer om hur jag vill göra nästa gång, saker som jag kanske skulle ha gjort redan denna gång men jag väljer att se detta album som ett läroprojekt, även om jag är väldigt nöjd med resultatet!

 

Hur ser det ut med livespelningar då?

Jag har ett par spelningar inbokade i augusti och september, skivan kommer i oktober och då tänker jag att jag ska boka in lite fler spelningar.

 

Hur ser du på din etablering på synthscenen då?

Synthscenen är ju helt ny för mig så för tillfället handlar det mest om att lära känna den. Jag gillar ju DIY och har inget större behov av världsherravälde, jag vill mest bara skapa musik och om någon gillar det så är det alltid kul och smickrande! Jag skulle gärna göra rätt mycket spelningar, mest för att det är så jäkla najs att inte behöva spela instrument och bara koncentrera sig på att ha kul på scen.