Text: Gustaf Hull Foto: Mehdi Bagherzadeh 2024-08-25
"Vi fortsätter med det här så länge vi kan växa och göra bra musik"
Intervju med Unify Separate
En ny singel är precis mixad och mastrad (släpps i månadsskiftet september/oktober) och vi är oerhört peppade på att visa upp ett nytt anslag och en ny musikalisk inriktning.
Vi har fått väldigt bra respons bland annat i Sverige, UK, Norden, USA, Tyskland och Frankrike. Men såklart nöjer vi oss inte med det. Vi är en “slow burner” som börjar synas och uppskattas mer och mer under den senaste tiden.
Duon Unify Separate med sångaren Andrew Montgomery (ex indiebandet Geneva) och Leo Josefsson (LOWE) har sakta men säkert växt sig större inom synthscenen. Med deras kvalitativa synthpop har skaran av fans växt sig större och för ett par år sedan var de förband till indierockikonerna Suede. Under året har vi fått ett par nya singlar och nu i höst väntar ett par nya EP. Vi ville veta mer om planerna och fick en intervju med killarna.
Halloj Andrew och Leo – hur är läget med er så här efter semestern?
Leo: Tack bara fint. Nyligen hemkommen från ett par fantastiska veckor i Abruzzo (Italien). Tanken var att jag skulle ta en paus från musiken, men i sista stund åkte min Akai MPC Live med i resväskan. Det är oerhört inspirerande att blicka ut över vingårdarna och bergen i horisonten och skriva på ny musik. Jag tror det blev ett par embryon till något som kan bli riktigt bra därifrån.
Andrew: Vi jobbar på nya låtar, upptäcker ny musik och samlar på oss inspiration, samt siktar på flera konserter överlag i Sverige och utomlands.
Vad händer i ert musikliv just nu? Vad gör ni?
Leo: Vi har påbörjat och kommit en bra bit på arbetet med vad som kommer att bli en EP (eller förmodligen två EP:s). En ny singel är precis mixad och mastrad (släpps i månadsskiftet september/oktober) och vi är oerhört peppade på att visa upp ett nytt anslag och en ny musikalisk inriktning. Ni kan förvänta er ett mer aggressivt, mörkare och än mer dystopiskt ljudlandskap. Just nu kan vi inte säga så mycket mer än så.
Ok, berätta om Unify Separate kort för de som – mot förmodan – missat er?
Leo: Jag och Andrew träffades på en blöt grillfest i Täby 2017. Kort därefter möttes vi upp i min studio för att kasta musikaliska referenser på varandra och samma kväll såg ett nytt band sin början. Min synth-elektroniska bakgrund (i bland annat Lowe och Statemachine) blev en oerhört intressant krock mot Andrews bakgrund i det Skotska indie-bandet Geneva som skördade framgångar under 90- och 00 talen. Vi möttes inte bara musikaliskt utan vi blev snabbt också väldigt nära vänner. Något som underlättar väldigt mycket när vi är ute och turnérar.
Andrew: Vår musik kombinerar Depeche Mode, Yahoo och Jean-Michel Jarre med Radiohead och 80-tals inspirerad darkpop. På senare tid har vi inspirerats av band som Moderat, French 79 och Health.
Två plattor i bagaget. Senaste ”Music Since Tomorrow” kom förra året. Hur har mottagandet varit?
Leo: Vårt debut album ”First Contact” hittade snart hem hos både synth- och indiepubliken och när vi släppte ”Music Since Tomorrow” fick vi extra draghjälp - inte minst i Tyskland - då vi fick möjlighet att turnera med Diary of Dreams.
Andrew: Vi har fått väldigt bra respons bland annat i Sverige, UK, Norden, USA, Tyskland och Frankrike. Men såklart nöjer vi oss inte med det. Vi är en “slow burner” som börjar synas och uppskattas mer och mer under den senaste tiden. Det känns spännande!
Hur ser ni själva på er utveckling från debuten 2019?
Andrew: Vi är ännu modigare med att testa de musikaliska gränserna inom syntvärlden. Vi tar in influenser från industrial, techno och även goth rock, men är alltid originella. Det också känns som vi har blivit bättre och bättre på live scenen, och hoppas att publiken håller med!
Leo: Rent tekniskt (i studion) har jag utvecklats oerhört mycket. Även om jag har producerat musik i över 30-år var det inte förrän under pandemin som jag på riktigt började nörda ner mig i musikproduktion ur alla möjliga tänkbara aspekter. På många sätt har det snuddat vid galenskap och det har blivit en mycket kostsam resa. Dock har min studio utvecklats till att bli något alldeles unikt. En hybrid studio som möjliggör det bästa från den analoga och den digitala världen. Och drömmen om att skapa ett alldeles eget sound har börjat bli verklighet.
Vad inspirerar er att köra vidare med bandet – förutom fansen förstås?
Andrew: Varken Leo eller jag är besatta av pengar eller ’fame’, men vi vill såklart skriva, spela in och spela vår musik live för att ’connecta’ med folk, medan vi uttrycker oss själva.
Leo: Det är svårt att förklara den kraft som infinner sig i studion i de stunder jag och Andrew skriver. Vi förlorar hos helt i skapandet. Andrews fantastiska röst, melodier och träffsäkra texter tillför ett lager till min egen genialitet (yep ett stråk av hybris). Att sedan få komma ut och framföra musiken live är drogen vi inte kan vara utan.
Ni var även förband till Suede här för ett par år sedan. Hur var det?
Leo: När vi spelade som special guests för Suede på Annexet var det många som drog öronen åt sig här hemma i Sverige och började ta oss på lite större allvar. Samtidigt märkte vi att vissa bokare blev rädda för att boka oss då vi helt plötsligt ansågs som ett ”större band”. Känslan att kliva på inför en stor arenapublik som förband till ett band som var mina ungdomsidoler var riktigt mäktig. Riktigt mäktig! Det blev också ett kvitto på att vi är redo och kan leverera på högsta tänkbara nivå och nå en ännu större publik världen över.
Hur ser ni på att spela live över huvud taget. Är det målet för att ni gör musik eller hur viktar ni det mot att skapa er musik?
Leo: Vi älskar att spela live! Oavsett om det är i ditt vardagsrum, en mindre klubb eller inför tusentals människor på en arena. Att resa och träffa nya människor och se platser vi aldrig skulle se annars är också en kraftigt bidragande faktor. Om vi inte skulle ha möjlighet att spela live tror jag inte att vi skulle hålla på längre.
Andrew: What he said!
Vad för hård- eller mjukvara skulle ni säga är signifikant för ert sound?
Leo: Min studio är full av syntar, pedaler och analog outboard. Hjärtat i studion är ett gäng rackenheter från Dangerous Music (ett analogt ekosystem med de bästa AD-omvandlarna som går att uppbringa och som gör det möjligt att implementera analog utrustning i en annars digital produktionsmiljö: plugins, software syntar etc). Jag har också investerat mycket pengar i analogutrustning från Tegeler Audio, SSL, Neve och WesAudio som i stor grad bidrar till vårt nuvarande sound. Min fabless för Moog-syntar lär höras både till höger och vänster. Att jag också har klivit in i ”modulärträsket” är också något som mer och mer tar plats i vårt skapande (modulärt är bland det mest utvecklande jag har gjort musikaliskt sedan jag började klinka på ”Für Elise” på mammas elorgel 1978).
Så måste ni berätta om era charmiga rymddräkter ni både har på konvolutet och även på er när ni spelar! Varifrån kom idén med dem?
Andrew: Det var Leos idé och följer vår musikaliska riktning under “First Contact” albumet (se låtar som Voyager som inspo). Kanske finns det lite dystopisk/A Clockwork Orange känsla, också. Leo är jättebra på att presentera saker och själv tycker jag att det är bra att stå ut från en massa människor med jeans och t-shirt/hoodies. Och min flickvän tycker att jag ser ’hot’ ut i dräkten. Haha!
Leo: Vi är båda väldigt influerade av sci-fi och dystopiska tolkningar av framtiden. Jag hade en idé om ett ”rymdtema” (som också passade väl med flera av låtarna) och Andrew var inte sen att haka på. De vita ”boilersuits” vi körde med under ”First Contact” var Andrews idé. Anmärkningsvärt är att vi förutsåg pandemin redan ett par år innan den inträffade. Utvecklingen med mörka mer uniformsliknande dräkter och hjälmar kändes naturlig. Vi pratar just nu om hur vi skulle kunna ta det vidare.
Ok, framåt då. Vad jobbar ni på just nu? Det ryktas om ny musik här i höst …
Andrew: Ja, det stämmer! Vi jobbar på nya låtar och siktar på en ny EP snart! Och ännu en EP strax där efter.
Hur går processen framåt?
Leo: Vi har som mål att ha en ”studio night” en gång i veckan då vi antingen skriver på nya låtar eller jobbar vidare på redan påbörjat material. Vissa kvällar lyssnar vi mest på annan musik eller så visar jag någon ny modul som Andrew låtsas förstå vad det är för något.
Har ni en speciell målbild för hur Unify Separate ska positionera sig?
Andrew: Vi vill etablera oss mer på livemusik-scenen och även vinna större mark inom syntscenen hemma i Sverige. Vi fortsätter med det här så länge vi kan växa och göra bra musik (båda inspelat och live).
Leo: Jag tror att vissa har haft lite svårt att sätta en ”label” på vår musik vilket ibland kan ha varit problematiskt (inte minst för festivalbokare som ofta är ganska nischade). Men det har också varit en fördel då vår publik också har en relativt stor träffyta. Jag tror att en del av vår process just nu är att försöka göra vårt sound ännu tydligare och ännu lättare att identifiera.
Ser vi er live något här framöver?
Leo: Det är inte helt enkelt att vara ett ”self released” band utan vare sig bokare eller manager så vi gör vad vi kan för att navigera i musikdjungeln. Inte minst här hemma i Sverige. Men på fredag spelar vi på en minifestival (Tantolunden i Stockholm) och 18 oktober spelar vi på The Abyss i Göteborg. I övrigt har vi just nu stor hjälp av några ”fanagers” som ger oss ovärderlig hjälp att knyta nya kontakter och sprida ordet om ”The Unify Separate Musical Revolution”. Vi hoppas att det ska leda till fler bokningar här hemma i Sverige.
Andrew: Yes! I övrigt rampar vi upp för ännu ett stort steg i vår karriär. Helgen 19-20/7 2025 står vi på en stor scen på Amphi Festivalen. Peppen är total!
Leo & Andrew: Tack för visat intresse och vi ses “on the road”!
När vi spelade som special guests för Suede på Annexet var det många som drog öronen åt sig här hemma i Sverige och började ta oss på lite större allvar. Samtidigt märkte vi att vissa bokare blev rädda för att boka oss då vi helt plötsligt ansågs som ett ”större band”.
Foto: Mia Lundberg (Kiddy Niles)
Vi är båda väldigt influerade av sci-fi och dystopiska tolkningar av framtiden. Jag hade en idé om ett ”rymdtema” (som också passade väl med flera av låtarna) och Andrew var inte sen att haka på. De vita ”boilersuits” vi körde med under ”First Contact” var Andrews idé.
Det är inte helt enkelt att vara ett ”self released” band utan vare sig bokare eller manager så vi gör vad vi kan för att navigera i musikdjungeln. Inte minst här hemma i Sverige. Men på fredag spelar vi på en minifestival (Tantolunden i Stockholm) och 18 oktober spelar vi på The Abyss i Göteborg.
COPYRIGHT (C) 2024