Ibland hajar man till. Det gjorde i alla fall jag när jag fick höra Allergic Horse Girls singel "Ok not ok". Minimalistisk och närmast konstnärlig, elektronisk musik. Bakom namnet hittar vi Ebba Andersson. Uppvuxen i Norrbotten men numera bosatt i Malmö, gör hon nu debut och vi fick ställa några frågor om vem hon är, vad som driver henne och hur planerna ser ut framåt.

 

Hej Ebba – hur är läget i Malmö så här på vårkanten?

Våren tvekar, men försöker. Jag tycker läget är bra, ser fram emot allt som ligger framför mig i tiden.

 

Berätta kort om dig och ditt projekt Allergic Horse Girl!

Jag har drömt om att våga skapa i många, många år, men kreativiteten har varit kvävd av prestationsångest. Så efter många år av terapi och en musikutbildning som tvingade mig att ta steget, så var det som att det plötsligt lossnade. Allergic Horse Girl är mitt fria alter ego. Hon är en kreativ persona utan gränser.

 

Efter att ha lyssnat på ett par av dina låtar är det kanske svårt att se hela bilden av vad du vill skapa. Men för mig är det väldigt artistisk – ja, rent konstnärlig – musik. Det finns i konstnärlighet i uttrycket men också i texturen av låtarna. Känner du igen dig i det, eller hur ser du på din musik?

Vilka fina ord, tack! För mig är det viktigt att vara fri - eller ja,  sträva efter att vara fri - när jag skapar och det är kanske därför det som lyssnare kan vara svårt att se hela bilden av vad jag vill. Jag vill inte tvinga in mig i ett hörn. Jag vill få vara hela mitt jag och måla med hela paletten, och då blir det olika färger och mönster från gång till gång, för allt är flytande och i rörelse och inget med att vara människa är statiskt. Jag försöker att inte följa regler eller mina inre föreställningar om hur musiken borde vara och i stället för att styra skapandet, välja att följa med och se vart skapandet styr mig.

 

Först ut är nu singeln ”Ok not ok”. Berätta om den!

Det är en låt som handlar om kvävande ångest och om frihetskänslan när andetaget plötsligt blir lätt. Men framför allt så är det en låt om hur less man kan vara det ständiga pendlandet mellan de två tillstånden. Hur jobbigt det är att inte veta var man har sitt mående. Trust issues, fast i relation till sin hälsa med andra ord.

 

I videon som du släpper samtidigt märks det att du också vill jobba med det visuella uttrycket för din musik. Berätta om arbetet och tankarna inför videon!

Ända sedan jag började skriva låten har jag känt att den är filmisk. Tillsammans med min vän Nim Johansson födde vi fram den konceptuella idén med den ensamma teven i en stor, tom lagerlokal, och hur filmandet av mitt eget ansikte skulle visa på den självcentrering och isolering som följer med ångesten. Vi har även jobbat mycket med kontrasterna, mellan frihet och ångest och mellan vad som syns utåt och vad som händer inombords. Jag fick jobba med otroliga Linn Lindström som har koreograferat dansen som symboliserar det inre känslolivet. Jag skickade ett par dikter jag skrivit på temat till henne, som hon sedan, tillsammans med musiken, skapade dans utifrån. Och tack vare att jag fick projektstöd av Filmcentrum Syd matchades jag ihop med Klara Bond som är en fantastisk filmfotograf och som har fotat videon och tillsammans med mig klippt den. Det finns en tanke bakom varje detalj, även varje val av färg. Makeup-artisten Ebba Savbrant satte pricken över i:et med sminket.

 

Sedan kommer både en till singel samt senare i vår en EP. Hur fungerar arbetsprocessen?

När jag bestämde mig för att göra en EP så lovade jag mig själv att jag aldrig skulle kompromissa med min hälsa för EP:ns skull, och det har gjort att processen ibland har gått långsamt. Och det har varit utmanande att låta den göra det. Jag tror det är den viktigaste utmaningen, att inte låta någonting gå före den man är som människa. Jag är inte mitt jobb eller min musik.

 

Du även producerar och mixar din musik. Vad jobbar du med för utrustning? Egen studio?

Jag har spelat in och producerat den kommande EP:n i en studio på Framnäs Folkhögskola. Där jobbade jag mycket med mjukvarusynthar som jag lekte fram ljud med, men jag spelade även in en del akustiska instrument som fiol, viola, cello och trumpet. Och en hel kör - inte att förglömma! Sedan jag flyttade till Malmö har jag producerat och mixat hemifrån, vilket har fungerat bra i den fas av processen jag är i nu, men jag letar efter en bra studio.

 

Berätta något om skapandeprocessen när du gör din musik. Hur kommer en låt till?

Ofta börjar det med ett ljud, till exempel ett synthljud jag skruvar fram. Jag tycker det är tråkigt att skriva musik framför ett vanligt piano för där känner jag mig lätt inträngd i ett hörn. När jag upptäckte synthprogrammeringens värld öppnade sig även kreativiteten för mig. När jag väl har skapat en ljudbild så är det ofta som att melodierna vecklar ut sig själva. Och där någonstans vet jag också vad låten handlar om, och så skriver jag texten. Bäst blir det när jag tänker så lite som möjligt. Så fort jag börjar tänka för mycket tar det stopp eller så blir det ointressant.

 

Ok, nu är det debut för Allergic Horse Girl – hur ser drömscenariot ut när du kommer ut till ”massorna”? Har du en långsiktig plan, eller hur ser det ut?

Oj … drömmen är att fortsätta sträva efter att vara fri i mitt skapande och min långsiktiga plan är att fortsätta följa min intuition, så jag ska göra mitt bästa för att bara följa med på resan och se var resan tar mig.