För mig kom de som en glad överraskning när singeln "Nobody Home" plötsligt dök upp i min streamingtjänst. Med en nostalgisk hookig synthslinga blev det kärlek i första öronkastet. Jag utforskade bandets bakgrund och tidigare singlar. Det gjorde inte saken sämre. Tvärt om. Jag förstod att den Schweiziska duon BLACKBOOK har ett riktigt slipat och välljudande koncept med inslag av både 80- och 90-tal som kommer att hitta en bred, internationell, publik. Och i förra veckan släpptes debutplattan. Klart vi behövde ett snack med bandet!

 

Hej Albert och Matthias i BLACKBOOK! Hur är läget?

Albert:  Tack, vi har det mer än bra. Vi är exalterade över vårt första album och mycket nyfiken på hur folk kommer att reagera på det.

Matthias: Jag känner mig lite bakfull från igår kväll, förutom det håller jag helt och hållet med...

 

 

Presentera er bakgrund, hur du bildades och vad du gör för typ av musik!

Matthias: Vi har spelat musik tillsammans sedan omkring 2015, mest i ett annat band från Winterthur, Schweiz. 2018 grundade vi BLACKBOOK med bara oss två. Vi båda komponerar låtarna, Albert skriver mestadels texterna och sjunger och jag spelar instrumenten och gör produktion.

 

 

Den första av dina låtar jag hörde var "Nobody Home". Jag fastnade direkt för det extremt catchy slinga i refrängen. Ni blandar ny och gammal synthpop på ett spännande sätt men flirtar lite med modern elektronisk dansmusik. 80-talsmusik med en ung själ. Hur ser du på musiken du gör?

Albert: Det är ungefär så vi uppfattar det. Vi är influerade av 80- och 90-talsmusik för det är musiken vi växte upp med, men vi vill överbrygga klyftan till idag med modernt ljud och produktion, och aktuella teman.

 

 

Berätta om hur den kreativa processen ser ut i bandet!

Matthias: Någon av oss har en idé, spelar in den och skickar den till den andra via e-post. Sedan börjar ”ping-pong-processen” med att vi skickar varandra ytterligare idéer och bygger sakta, eller ibland snabbt, upp låten.

Albert: Och ibland skriver jag en text och skickar den till Matthias, så att han kan skriva musiken till den. Faktum är att jag ibland bara ger honom bara en rad, eller till och med ett ord! Men vi gör undantag i processen ibland. Singeln ”Minefields”, till exempel, skrev vi i mångt och mycket tillsammans. Matthias vid pianot och jag med en flaska öl på en stol.

 

 

Efter en rad lovande singlar kom i förra veckan debutalbumet "Confessions of the Innocent". Berätta för oss om arbetet med albumet!

Albert: Albumet består av alla låtar vi släppt hittills plus ett par nya. Så vi arbetat med det i cirka tre år. Vi hade ännu fler låtar som var klara men vi ville inte börja vår karriär med ett dubbelalbum...

Matthias: 14 låtar är ganska mycket men vi ville se till att alla som köper skivan har alla låtar vi tidigare släppt tillsammans på en skiva.

 

 

Finns det en röd tråd i texternas tema?

Albert: Jag tror inte att vår musik och våra texter bär ett specifikt budskap. Jag menar, vi försöker inte ändra någons uppfattning om något speciellt. Vi har ett antal kritiska låtar men de är bara utifrån våra observationer och tankar. Låtarna handlar om teman som vi tycker är oroande, underhållande eller intressant. Men det finns också en eller två låtar på albumet som jag inte är säker på vad de handlar om. Kanske kommer jag att förstå dem om ett par år.

 

Vad inspirerar er?

Albert: Allt kan inspirera en låt. Något du läser, ser eller upplever. Relationer kan vara en inspiration, men också nyheterna. Jag läser mycket romaner och ibland skriver jag texter kring en trevlig passage eller en frasvändning jag hittar i en bok. Även konversationer. Ibland säger någon något och jag tänker: ”Hmmm, det finns en låt där!”

Matthias: Jag blir inspirerad av musik från alla möjliga genrer.

 

 

Vilken hårdvara och mjukvara arbetar ni med?

Matthias: Vi arbetar med Pro Tools. Jag äger en Juno 60 och en Yamaha DX 7, bland andra syntar och tangentbord, men jag använder dem bara för inspiration. För produktionen föredrar jag mångsidigheten hos programvaruversioner av dessa instrument. Jag är faktiskt trummis, så det finns lite livetrummor och slagverk på vissa låtar, men de flesta av de andra instrumenten är maskingenererade.

Albert: Min hårdvara består vanligtvis av en penna och ett papper.

 

 

Er musik är väldigt bra producerad. Är ni självs involverad i det arbetet eller samarbetar ni med någon eller några speciella?

Matthias: Tack! Vi gör allt själva: skriver, spelar, arrangerar, producerar, mixar etc. Till och med omslag och några av våra videor. Förutom mastring som görs av Oli Bösch.

Albert: Och saxofonsolot på ”Slowlove” spelades av vår vän Roman Weissert. Matthias spelar faktiskt saxofon själv…

Matthias: Ja, men jag kunde inte hitta min sax!

Albert: Det är för att jag gömde den ...

 

 

Ok, så albumet kommer snart – vad händer efter det?

Matthias: Vi bara fortsätter och fortsätter. Vi jobbar redan på nya låtar!

Albert: Det är vad vi gör, att göra låtar, så det finns ingen anledning att sluta, någonsin. Vi planerar också live-spelningar men det är inget spikat just nu.

 

 

Kommer vi att kunna se dig bo i Sverige kanske?

Albert: Jag hoppas det. Vi var i Sverige en gång med ett annat band för att spela in ett album och vi älskade det.

Matthias: Alla var verkligen vackra. Jag minns att Albert berättade för mig att han blev kär tre gånger på väg från tågstationen till hotellet.