Om du lyssnade på svensk synth på 90-talet så är chansen rätt liten att du missade Cultivated Bimbo. Kanske har du till och med Systema the Afflictions vinylplatta hemma i någon av backarna?

Och jag utgår från att alla som gillar en viss kvartett från Düsseldorf har koll på Maschine Brennt som spottar ur sig singlar och remixer som om det inte fanns en morgondag?

Den gemensamma nämnaren mellan dessa tre utmärkta akter heter Joacim Thenander, och jag kände att det var dags att stifta bekantskap med denna ständigt aktuella ljudmakare.

 

 När och hur började ditt intresse för elektronisk musik?

Jag fick en orgel av min farfar när jag var 5 år och uppskattade den väldigt mycket. När det sen blev dags att välja instrument i lågstadiets musikundervisning valde jag av naturliga skäl piano. Detta var under 70-talets senare hälft och jag lyssnade mest på populärmusik.

 

När införskaffade du din första synth och när du startade ditt första band?

När jag konfirmerade mig önskade jag mig en synth, när mina kompisar valde moped. Detta var om jag inte minns helt fel 1981. Synthen var en MS-20. Senare köpte jag en Siel Cruise 1983 för att kunna spela polyfont.

Jag började kort därefter spela med ett rockband på fritidsgården. Sättningen var gitarr, bas, trummor och så jag på synth. Basisten var tyvärr så dålig att vi fick kicka honom. Då föll det på min lott att spela synthbas med vänsterhand och resten med högerhanden. Ungefär då började jag snegla på band med liknande sättning. Det blev mest New Romantic-orienterat. Samtidigt hade jag börjat DJ:a och var speciellt förtjust i den tidiga electron/rapmusiken. Men det dröjde ända till Nitzer Ebb's "Let your body learn" innan jag började uppskatta synthmusiken på riktigt allvar.

 

Vilken var den första elektroniska musiken som blev en ”gamechanger” för dig?

Det var nog 1980 när jag lyssnade jag på "Lördagsbiten" med Bengt Grafström på radion. Med min bandspelare redo bandade jag sista spåret i programmet, men missade att få med vem det var eller vad låten hette.

Kassettbandet rullade åtskilliga varv och det tog ända till 1997 innan jag lyckades hitta vad det var! Låten hette "Fly with the wind" och bandet var Peter Jacques Band.

Första låten som gav mig en riktig wow-känsla var dock "I feel love" med Donna Summer. Men med åren har nog "Fly with the wind" blivit ännu mer betydelsefull.

 

Ditt första riktiga band då, när startade ni och vilka var era största influenser?

Jag hoppade med i ett redan befintligt band 1981. Vi spelade tillsammans tills 1987 och gick från att låta som Noice och Hansa Band via Duran Duran till att landa i fusionrock - komplett med 7/8-dels takt och tenorsaxofon!

1985 startade jag Buddhas Besättning med Jonas Österdahl. Vi utvecklades senare till Cultivated Bimbo.

 

Cultivated Bimbo blev ju hyfsat stora där på 90-talet, kan du berätta lite om den resan?

Jag och Jonas började ju att göra musik redan 1985. Han bidrog med en trummaskin (RX21) och en digitalsynth (DX21) och jag hade en musikdator (CX5M) och ett år senare en polysynth (Juno-1). Vi testade alla möjliga musikgenres, även om vi helst ville göra electro.

Det gick tyvärr inte så bra med de verktyg vi hade till förfogande. När jag köpte min första sampler (Akai X-7000) 1987 öppnade sig en helt ny värld. Vi började sampla från plattor, TV, film och med mikrofon.

Jag började med Angsttraum 1988 som senare blev Systema The Affliction/Systema/Systema Scrotum och var med i bandet till 1990, då System The Affliction's LP släpptes. I Angsttraum fick jag möjlighet att fördjupa mig in den hårdare skolan av synth.

Cultivated Bimbo började formas när samplers kom in i bilden. Vi gick från syntpop till EBM via Hip House och Acid. Vår demo under namnet Herr Capitan blev klar i april 1990 och lämnades till Krister Svensson på Electronic Beat Association i maj 1990 när han hade Oil in the Eye på Sverige-turné. Krister ringde dagen efter och ville "signa" oss.

Den välkomnande synthpubliken tog oss till sina hjärtan och de första singlarna och debutalbumet blev uppskattat i de kretsarna.

 

Men sen bytte ni stil ganska radikalt. Kan du berätta lite om det?

När vi påbörjade arbetet med Blasting In Progress kunde vi för första gången anamma vårt "eget" sound. Hip-Hop och även tyngre rock låg oss varmt om hjärtat och vi kunde nu börja leva ut våra innersta skapardrömmar. Med albumet "Your Useful Guide To Life" hade vi skapat, vad vi själva tyckte, vårt mästerverk. Kvällstidningarna hyllade oss. Recensenterna älskade plattan.

Vi hade lyssnat mycket på amerikansk industrial och brittisk hip-hop. Bland inspirationskällorna låg Meat Beat Manifesto, Consolidated, Adrian Sherwood och Tackhead Sound System, Public Enemy och Disposible Heroes Of Hiphoprisy. Men även Sepultura, Rage Against The Machine och Pantera fanns där. Liksom Skinny Puppy, Ministry och Nine Inch Nails.

Vi har ju sedan samplers gjorde sitt intåg alltid använt oss av ljud från filmer och TV. De fanns på de första plattorna, men fullkomligt genomsyrade "Your Useful...".

När vi spelade live hade vi adderat både akustiskt trumset och elgitarrer. Vi ville att skivans "misch-masch" skulle märkas även på scenen. Just gitarrens plats blev desto tydligare på vår sista fullängdare ”Album 1995”. Här lät vi det 6-strängade instrumentet vara i centrum i nästan alla låtar.

Synthpubliken hade lämnat oss redan efter tredje singeln så vi kände att vi inte hade något att förlora. Tyvärr dröjde det så länge innan skivan verkligen släpptes, så vi hade mer eller mindre löst upp bandet vid releasen. Just ointresset från publik och vid det här laget även media gjorde att vi inte längre kände att vi hade något att leverera.

2019 släpptes en rad "nya" singlar digitalt. Låtar som vi gjorde innan Cultivated Bimbo formades, remixade och omgjorda. En massiv samling kommer att släppas digitalt 2020 med närmare 100 låtar från 1985 till 1990. Även en fysisk platta kommer inom inte alldeles för lång tid, med 12 av dessa låtar.

 

Vad sysslade du med mellan Cultivated Bimbos upplösning och Maschine Brennts första release?

När Cultivated Bimbo upplöstes 1995 ägnade jag mig mycket åt att göra house och drum'n bass. Jag jobbade en del i Sonic Dream Collective's studio där jag var låtskrivare åt artisten Mr Gee. Vi släppte några singlar på Remixed Records, men tyvärr släppte det inte riktigt. 1997 blev jag signad till Sony's klubb-label S3 och släppte den första 12:an där under namnet Proctor. Tanken var att Bendersticks (MNW Dance, Dunkla Recordings, Plumphouse Records) skulle släppa material där också, men mitt projekt med singeln ”Voices” blev det enda tills dess att den misskötta labeln lades ner ett halvår senare.

Sen ägnade jag mig åt att göra remixer under olika namn, Mobhead, Lobtec och JT bland annat och gjorde egna technolåtar. Vid millennieskiftet upptäckte jag webbsidan "Reasonstation" där man kunde ladda upp låtar gjorda i Reason, och betygsätta dem. Det fanns flera listor, och min målsättning var att toppa dem!

Jag jobbade hårt med mitt techno projekt Crash Dance samt drum'n bass projektet Spasmo, som jag senare döpte om till Killa Dawgs.

EP'n Randomly Yours med Killa Dawgs blev sedan utgivet på italienska labeln Young NRG Productions 2008. Av någon anledning blev jag också nominerad till årets drum'n bass låt med ”Party People” i 21st Annual International Dance Music Awards, WMC21. Jag fajtades med Prodigy, Pendulum och Evol Intent. Det är än idag en gåta hur jag ens blev nominerad…

Låten släpptes dock först efter festivalen.

2010 fick jag kontrakt med NRG Dance Records och släppte techno/house-låten ”Notredame”. Projektet gick under namnet Mobhead, och det var också det namnet jag gjorde musik under fram tills jag träffade Jonas Lund från Kretz 2014.

Jonas kom in på min arbetsplats som var en stor musikaffär centralt i Stockholm. Han var ute efter studiomonitorer och ville provlyssna. Inga problem tänkte jag och började dra igen dörren så att han fick spela ifred. Men vocodern jag hörde fick mig att gå tillbaka in. Jag frågade vad det var för musik han spelade och det visade sig vara hans egen. Han berättade om den nya labeln, eller kollektivet Plonk och frågade om jag var sugen att hoppa på. Den lilla synthnerven började rycka och några dagar senare var Maschine Brennt pånyttfödd.

 

Men när började du göra låtar med Maschine Brennt? Var det gamla demos du hade som du plockade fram eller hur startade det rent musikaliskt när det började rycka i synthnerven?

Det var redan i januari 1992. Jag fick jag frågan om att göra en spelning och tyckte inte att det passade med Cultivated Bimbo, så jag plockade med min egen arsenal och körde två live-set med instrumental elektronisk Kraftwerk-doftande musik. Musiken uppskattades och jag gjorde ytterligare två konserter i slutet av året, fast då hade jag med mig dansare och teaterfolk. Vi var alla utklädda och gick under diverse konstiga namn såsom Atoma 1000 och Kretnjik. Jag kallade uppsättningarna för Maschine Brennt och trodde aldrig att namnet skulle skakas liv i igen. Den senare av konserterna finns numera utgiven på Microlab i digital form och på kassett på grekiska labeln KinetiK Records.

 

Du nämnde Plonk-labeln tidigare, kan du berätta lite om den?

Plonk startades av Jonas Lund/Kretz och Mats From/Deutsche Bank 2014. Tanken var att leverera Düsseldorf-synth från olika band under ett gemensamt tak. "Tillsammans är vi starka" var talesättet. Jag kom med i slutet av sommaren 2014 och vi var ganska snart en lagom stor skara medelålders män med garderoberna fyllda med synthar. Vi hade Google Hangouts varje månad, och synkade våra släpp. En gång om året släppte vi en gemensam skiva under namnet "We are Machine Pop". Vi hoppades/hoppas kunna sprida namnet som en genre.

Artister har kommit och gått och förutom Sverige har vi haft artister från Spanien, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och USA.

2019 var första året det inte släpptes någon "We are Machine Pop" och släppen duggar tyvärr inte lika tätt nu som tidigare. Men det kommer fortfarande releaser från Plonk och kollektivet är fortfarande levande. Många hör av sig och vill vara en del av Plonk. Kravet från vår sida är att det ska finnas en tydlig koppling till Düsseldorf-doftande electro.

 

Maschine Brennt är ju ständigt aktuell kan man säga. Det kommer singlar och remixer i en stadig ström. Var kommer all denna kreativitet ifrån?

De senaste åren kommer mycket av kreativiteten från maskiner. Det vill säga mina synthar. Och viljan att hålla lågan brinnande!

 

När du komponerar då, vad kommer först? Beatet? Melodislingan? Låttiteln?

I 9 av 10 fall jobbar jag med beatet först. Jag producerar ofta klart beatet innan jag ger mig på nästa del. Ibland kommer till exempel basen först. Men då beror det oftast på att jag provspelar en synth. Absolut sist kommer "sången". Jag är en usel textförfattare, men har gärna med röster i mina låtar.

En dålig kombo…

 

Om du fick samarbeta med vilken nu levande artist eller grupp du ville. Vem eller vilka skulle du välja och varför?

Det skulle ju vara en ära att få arbeta med Ute Schmidt eller Anthony Rother, men jag ser dem som så mycket bättre. Kanske enklare med någon som är på samma våglängd, som kanske bara har släppt digitalt, eller någon enstaka platta fysiskt. Commuter från Frankrike är mycket bra och någon jag gärna skulle remixa, eller bli remixad av.

Just samarbeten är lite knepigare. Jag jobbar gärna själv, även om jag uppskattar remixer.

 

 Om vi blickar framåt, kommer du att fortsätta ge ut mestadels singlar med Maschine Brennt eller är det ett nytt album planerat?

Det är planerat en ny fullängdare lite senare i år. Antagligen efter sommaren. Precis som det förra albumet kommer det att innehålla något omarbetade versioner av utgivna singlar, plus en del nytt.

 

Förutom Maschine Brennt, vad är det bästa man kan lyssna på just nu? Har du något tips till Synth.nus läsare?

Dark Vektor från Spanien är duktig och produktiv. Även Carlos Sicrock. Även han är från Spanien.

Och så förstås Commuter från Frankrike.

På svenska sidan har Emmon släppt ett gäng feta singlar. Och Wulfband är ju ständigt bra.

Vill man fördjupa sig i min egen musik kan man följa "Music by Joacim Thenander" på Spotify. Där fyller jag på med allt nytt jag ger ut. Där finns också remixer och musik jag gjort under olika alias.

 

 

Efter den uttömmande intervjun är det bara för mig att tacka Joacim för hans tid och hoppas att de av er som ännu inte upptäckt hans musik åtgärdar det per omgående.

Det finns också inte mindre än fyra samlingar med ”We are Machine Pop” på Spotify om man vill fördjupa sig i Plonk-soundet och alla dess artister.

 

 

COPYRIGHT (C) 2023