Skulle du kunna berätta lite om dig själv för läsarna?

Först av allt: tack så mycket Martin och synth.nus läsare för att ni vill ha med mig! Kasson här från indieelektroniska akten Symbion Project som har sin bas i Seattle i delstaten Washington i USA. Jag har komponerat olika stilar inom elektronisk musik nu i 25 år som sträcker sig från filminspirerande downtempo, techno/IDM till klassiskt synthmusik. Jag är en ivrig samlare av gamla analoga synthar och har en förkärlek för science fiction-filmer som gjorts mellan åren 1969 till 1984. Jag har två katter, Hiro & Enzo som är uppkallad efter karaktärerna i boken "Snow Crash" och min favorit visuella konstnär är Alexander Calder.

 

När började du lyssna på elektronisk musik?

Under mitten av 1980-talet började min kärlek till elektronisk musik. Jag växte upp lyssna på ABBA - via mina föräldrar - och de använde ibland lite vocoder och hade några trevliga synthigare spår. Men det var inte förrän jag fick a-has Scoundel Days på kassett 1986 som jag verkligen hörde hur synthpop lät. Därifrån var det en störtflod av omvälvande album som till exempel Music for the Masses och Violator, The Circus & The Innocents, Naïve Art, Brotherhood & Substance och Information Society. Jag hade också turen att bo i en stad där massor av bra band kom förbi och spelade och fick se Nine Inch Nails innan albumet Pretty Hate Machine släpptes, Depeche Mode, Erasure flera gånger, Book of Love, Skinny Puppy ... så många fantastiska synthband!

 

Vilka artister hämtar du din inspiration ifrån när du gör musik?

För mig beror det på vilken typ av musik som jag siktar med varje akt. Med Symbion Project är jag mest influerad av sena 80-talets Depeche Mode och The Cure, mixat med trip-hop-banden Portishead och Massive Attack. Jag är också mycket influerat av nyare akter som Moderat, Röyksopp och Simian Mobile Disco.

För Rocococo är jag huvudsakligen inspirerad av Mozart och Bach med en dos av chiptune liknande 8bit Weapon. Som låtskrivare påverkas jag också av icke-synthband som LOW, tidiga Radiohead och Beck.

Slutligen är jag också influerad mycket från filmkompositörer som Wendy Carlos och Vangelis. När det finns tid för att göra själva musiken påverkas jag mest av synthar och trummaskiner!

 

Vilka typer av synthar är dina favoriter  när du gör musik?

Jag använder främst analoga synthar och har en varierad samling av gamla som sträcker sig från en 1969 Moog modulärsynth, Moog Sonic6, Sequential Circuits Prophet10 och Arp Odyssey med nyare synthar som en Moog VoyagerXL, Alesis Andromeda, Oberheim SEM och Atmegatron. Jag använder sällan digitala mjukvarusynthar, men när jag gör, är det oftast unika uppstickare som Kaivo/Aalto eller The Mangle. Jag har också ett gäng av Elektron-prylar som jag använder för inspelning och till livespelningar - inklusive den ursprungliga MachineDrum, Rytm, Octatrack och AnalogKeys.

 

Lyssnar du på några svenska, elektroniska artister? Har du några speciella favoriter från våra nordiska länder?

Det gör jag. Finns så mycket fantastisk och unik syntmusik som kommer från Sverige! Jag älskar eklektiska soundet i The Knife och Little Dragon, naturligtvis synthgudarna Covenant och Elegant Machinery.  På superpopsidan av spektrumet gillar jag Kate Boy. Förmodligen är min favoritsynthartist Iamamiwhoami. Jag bara älskar hennes röst och blandningen av mörk synth, chill beats och atmosfär. Deras musikvideor är verkligen inspirerande!

 

När jag sökte information om dig på nätet fick jag fram att du har varit involverad i väldigt många olika band under de senaste 20-25 åren. Till exempel Freezepop, Sirensong, poprockgruppen Splashdown, Larkspur och förstås dina två egna projekt Rocococo och soloprojektet Symbion Project. Kan du berätta lite om varje handling?

Jag har haft turen genom åren att arbeta med några fantastiska musiker och sångare i ganska olika akter. Symbion Project kom före alla akterna med de första låtarna var redan skrivna under början av 90-talet, även om det första riktiga albumet RED inte kom ut förrän 1997. Mestadels kom Symbion Project i skymundan vid den tidpunkten medan jag fokuserade på Splashdown och Freezepop. Jag samarbetade först med gitarristen och basisten Adam Buhler med hans dreampopband Siren Song när jag började som deras keyboardist. Men det var först när bandet upplöste och han och jag bildade Splashdown med fantastiska sångaren och instrumentalisten Melissa R Kaplan, som jag kände att jag växte allt mer som låtskrivare och producent.

Splashdown hade rätt så fantastiska fem år, där vi skapade två album och fick turnera runt i USA. Ett av albumen fick vårt skivbolag på fall som vi var på, men du kan fortfarande hitta den på nätet och all annan musik från oss finns på Spotify. Under tiden blev jag inbiten åter igen av synthpopljud från min ungdom och bildade Freezepop i hopp om att skapa ett knasigt, nördigt synthpop band med kvinnlig sång som var ganska ovanligt i denna genre för det sena 90-talet. När Splashdown gick under på grund av skivbolaget, blev Freezepop min huvudsakliga passion och jag skapade tre album och en handfull av EPs och fick för första gången turnera i Europa. Bland annat hade vi några fantastiska spelningar i Stockholm och Göteborg! Kraven från mitt tv-spelsjobb förhindrade mig bort från att fortsätta med det bandet, så jag lämnade dem under 2007 och har varit så glad över att de fortsatt gör riktigt bra synthpop och jag spelar än idag ibland med dem live vid några enstaka tillfällen.

I perioder mellan alla de här olika banden har jag haft turen att få arbeta med några mindre projekt som Larkspur med min vän Catherine Cavanagh, och Rocococo med Denise Ng. Eftersom musiken, som jag gjorde med dem, var så annorlunda mot Symbion Project, verkade det rätt att ge dem en egen bandidentitet och utrymme för att existera. Larkspur blev bara en enda EP, men med Rocococo hoppas jag att då och då kunna släppa singlar om stämningen känns rätt. Jag har också ett hemligt band som jag inte har berättat för någon om ännu. Jag har släppt en låt i månaden (Spotify, iTunes, SoundCloud, YouTube) och har tre stycken ute hittills. Det har varit kul att jobba med musik utan att behövt fastna i att göra sin egen marknadsföring. Att bara skapa och släppa synthmusik helt enkelt! Projektet har även fått lite   annat sound än vad jag normalt sätt brukar göra, så det är väldigt befriande.

 

Din senaste musikvideo ”Arcadian” såg väldigt cool ut och en av de intressantaste musikvideor som jag har sett genom åren. Musikvideon var också den första som jag hörde från ditt soloprojekt Symbion Project. Hur gick det till när ni gjorde musikvideon?

Tack! Ja, jag är verkligen nöjd med hur videon kom ut! Jag hittade Los Angeles-baserade regissören Sherif Alabede när jag såg den fantastiska videon han gjorde för bandet Lorn’s song ”Acid Rain”. Så fantastiskt estetiskt och dans ... så jag kontaktade honom och vi började kreativt samarbeta om en del idéer. Jag var då mitt i att göra klart Arcadian-albumet, så vi äntligen hittade den rätta låten att jobba med. Nämligen det ledande spåret ”Arcadian”. Den låten handlar om förvandling, som fastnat i ett rum, ett tankesätt, en ohållbar situation och kämpar mot att bryta sig ur utrymmet. Även om det innebär att förstöra allt som är en del utav det. Sherif konceptualiserade detta tema i en konkret uppfattning om en fånge som är i ett fantasy-fängelse som bekämpar sin närstående avrättning genom dans. Marcos Aguirre är en extremt begåvad koreograf och stjärnan i videon som jag hade turen att arbeta med på Dance Central-videospel, som han och jag hjälpte till att utveckla. Sherif och teamet på Paranoiia Productions var fantastiska att arbeta med och verkligen bidragit till att skapa detta underbara konstverk komponerat till min låt.
För de som ännu inte har sett videon, kan du se den här bredvid.

 

Förra året recenserade jag ditt projekt Rocococos debutalbum Versailles här på synth.nu med gott betyg. Obskyr electropop och chiptune som är helt utanför boxen där musiken låter som 80-talets videospel men med musikaliska kompositörer från 1750-talets Frankrike som har transporterats till 2010-talet genom en tidsmaskin - typ. Hur kom du på själva idén med Rocococo i första hand?

Jag blev rätt glad när jag fick reda på att du gillade albumet och gav den en trevlig recension! För några år sedan var jag frustrerad över att jag inte riktigt hade gjort någon "ren" synthpop sedan Freezepop och var intresserad av att göra någon ny positiv synthpop. Men jag ville verkligen ha en fräsch och annan känsla från Freezepop ... Ett sätt hade det kunna bidra med fokus på genomarbetade, sammanflätade melodier och mer aggressiva klingande trummor. Men innan jag ens skrev en enda låt, ville jag att bandet skulle ha en unik "story"; något minnesvärt som skulle bidra till att höja musiken och skapa en bakgrundshistoria kring varför ett sådant konstigt band kan förekomma! Jag var fixerad på idén att ta "musikaliska kungligheter" från 1700-talets Frankrike och transportera dem till nutiden där de säljer sina cembalor för syntar. Så Denise och jag byggde dessa bisarra karaktärer och bakgrunder som gick väl med bandet. Under våra få spelningar klädde vi också upp oss i helklädda barockkläder som vi hade skapat själva. Det var kul att jobba med sitt alter-ego och ge bandet en unik touch. Tyvärr så är det svårt att få spelningar i USA för ett konstigt synthband som Rocococo, vilket var en utmaning. Så nu fokuserar jag inte så mycket på det bandet för tillfället. Vår senaste låt "Reject The Data" släpptes i december förra året och följdes av en lika märklig musikvideo (se bredvid red. anm.)

Vem vet vad framtiden väntar för Rocococo!

 

För ditt artistnamn (a.k.a. Guy de Comté-Moog Fontainebleau, Drinker of the House of Bourbon & Ruler of the Duchy of Pannekoeken ~ a.k.a. ~ The Dauphin, The Heir Apparent) för projektet är väldigt intressant, men kanske lite konstigt för någon som inte är bekant med det.

Haha, ja det är det säkert för en utomstående. Eftersom bandet bestod av musikaliska fejk-kungligheter, ville jag att våra namn skulle kännas genomarbetade med alla de olika titlarnas som människorna hade på den tiden. Först ville jag att mitt namn skulle härstamma från en välkänd fransk elit, men blandat med några av dagens element. Titeln med Moog kommer förstås från synthen som jag använder i bandet. Hertigdömet Pannekoeken kommer från mitt namn i Freezepop och med tanke på min förkärlek av drycken bourbon verkade det mest lämpligt att dricka ur huset Bourbon som jag härskar över! Det är dock allt en lättsam fars för en del.

 

Vid sidan av din musikkarriär jobbar du som en dataspelsutvecklare och regissör. Särskilt inom dataspelsljud för diverse olika tv-spel som Guitar Hero, Dance Central och Phase etc. Berätta lite om hur du blev involverad i tv-spel?

Det var en ren slump att jag började arbeta i tv-spelsbranschen. Via en kontakt kunde jag bli anställd på Harmonix i dess tidiga dagar för att skapa musiktitlar som FreQuency och Amplitude. Jag hade tidigare jobbat på ett annat tv-spelsjobb som en ljuddesigner, men det var den unika karaktären av Harmonix och deras innovativa spel som var den perfekta plattformen för mig. Jag har inte varit där på ett par år nu, men mina typiska dagar fylldes med möten inom diverse discipliner (kod, konst, ljud och berättande) och arbeta med att leda för att se att sakerna var i rätt fas och kreativt i linjen med visionen om projektet. Förmodligen den roligaste aspekten av att leda dessa spel var att vara inblandade i att välja musiken för de spelen. Speciellt dansspelen. Förmodligen den svåraste aspekten var fastna på möten hela dagen och känslan att jag inte faktiskt har skapat något. Som musiker är det så viktigt att känna att jag gör något varje dag. Jag tillbringade ett år på Microsoft och arbetade med HoloLens samt göra att ljuddemos.

 

Hur är den elektroniska musikscenen i USA? Är den livskraftig eller är det tuffa tider för att få uppmärksamhet och erkännande för din musik på den amerikanska musikmarknaden jämfört med t ex i Europa?

Jo, Europa har definitivt alltid haft en levande synthpopsscen medan Amerika har haft mindre intresse, men det är definitivt en scen här. Det är mycket större i städerna som Los Angeles och New York, men Seattle har en ganska levande elektronisk musikkrets. Internet har fördelen av att få sin musik exponerad för fans över hela världen, i kombination med den aspekten att du känner att du konkurrerar med 10 000 andra band för människors begränsade uppmärksamhet.

Jag har fokuserat väldigt mycket på Symbion Project under de senaste två åren, men det är fortfarande en uppförsbacke och kamp med att få folk att lyssna och samtidigt leva på musiken ekonomiskt . Jag tror att jag har haft turen att vara i en teknologisk stad som Seattle där det finns en publik. Om jag hade bott i de inre delarna av landet i en liten stad, skulle det vara mycket svårare att hitta en publik.

 

Till sist, vad ser du framemot under 2017? Kanske mer nytt material från dina olika akter handlingar och liveturné med Sverige som en av destinationerna?

Jag tror att 2017 kommer att bli ett bra musikaliskt år! Jag har just avslutat mitt åttonde kommande studioalbum för Symbion Project som kommer att slutföra trilogin av "klassiska synthesizers" som inkluderar Wound Up by God or the Devil (2007) och Contrapasso (2011). Den kommer att komma ut inom ett par månader. Sedan har jag några spännande videoprojekt på gång också.

Jag gjorde 25 spelningar förra året så jag tar en paus från konserter just nu, men jag vill gärna komma över till Sverige och göra några spelningar om möjligheten finns! Då skulle jag kunna göra en rolig mix av både Symbion Project och Rocococo-låtar!