Text: Gustaf Hull     Foto: Sarah Klang      2020-09-09

Med ett välproducerat, mörkt och vackert djup i sin musik har musikprofilen Olivia Ljungqvist från Göteborg lockat till sig en hängiven publik under namnet "Ljung". I maj släpptes debut-EP:n "Eden" som fångade Synth.nus intresse och ville veta om både artisten och processen bakom musiken.

 

Hur skapade du ramarna för vad Ljung skulle vara och definieras som?

När jag bestämde mig för att göra musik själv så var det framförallt för att jag kände att inget av det jag gjort tidigare, i andra projekt, riktigt blev som jag ville. Kanske för att jag inte kände mig helt fri i det. Jag ville att det skulle kännas i magen. Men det gjorde aldrig det. Så satt jag hemma och pillade med någon låt som jag inte hade presenterat för bandet jag var i då. Det gick så fort för mig att färdigställa den och den lät inte som något vi gjort med bandet. Den lät som musik jag gillar. Och för första gången hade jag gjort en låt som jag var stolt över. Där och då bestämde jag mig för att jag skulle släppa den låten själv. Jag tror att det framför allt handlade om att jag inte ville ha några ramar. Jag ville känna mig fri att ta musiken dit jag ville. Sen har ramarna skapats utifrån vad jag gillar och den jag är. Det spretar, är ljust och mörkt. Precis som jag.

 

Här senast gav du ut EP:n ”Eden”. Du beskriver den ”lika mycket ett paradis som ett fängelse” – vad menar du med det?

Jag tycker Eden är en fin titel. Jag hade det länge som ”mappnamn” för ett gäng låtar jag jobbade med. Det är material som varit med mig under en ganska lång tid. När jag försökte få ihop lite låtar som skulle bli ett album så var det som att jag upprepade mig. Ville skriva nytt för att addera men samma rader dök hela tiden upp. Kände mig på något vis fängslad i det och förstod att jag kommer behöva släppa det här för att kunna gå vidare.

 

Du har nämnt att du hade skrivkramp under en tid men att Eden på något sätt förlöste din kreativitet igen. Hur är dina känslor nu? Har du hittat kraften i Ljung?

Jag kände det som att jag skrev samma rader om och om igen. Antagligen någon sorts bearbetning. Och jag kände mig verkligen typ lättad när den släpptes. Som att jag kunde gå vidare. Och jag började skriva nytt i princip direkt. Superkul!

Sen blev det ganska tydligt för mig att jag jobbat väldigt intensivt ett tag och jag kände mig väldigt trött i huvudet. Har tagit lite paus nu i sommar. Och hela skitpandemin och den oron för vad som händer och för anhöriga har inte gjort att man känt sig gladare och mer inspirerad direkt. Men det kommer ny musik så småningom...

 

Hur ser processen ut när du skriver musik?

Det är lite olika från låt till låt. I bland kommer texten först och ibland melodin. Ibland bygger jag klart en hel låt utan text och så kommer texten när den fått ligga ett tag. Oftast skriver jag samtidigt som jag producerar. Kanske lägger trummor och någon arp först och sen börjar jag oftast sjunga på det.

 

Vilken mjuk- eller hårdvara jobbar du med?

Jag jobbar i Logic och är kanske den enda som oftast använder klaviaturen på tangentbordet. Sen har jag två roliga sångpedaler från TC Helicon som jag gillar att leka med. I färdigställandet av Eden har Alexander Bergil hjälp mig att mixa och producera och han har massa najs plugins med gött reverb och roliga synthar och ljud som jag inte har. Det var guld!

 

Vad har texterna för roll i din musik?

Större roll än vad jag kunde tro. Det blev ganska tydligt i skapandet av den här Ep:n.

 

Vad kommer vi att få höra från dig här näst?

Som det verkar nu blir det hårdare och mer upptempo. Sen vet man ju aldrig. Det kan ta många vändor innan någonting är klart. Men ni kommer höra att det är jag.