Synth.nu öppnar året med en svensk debut. Duon består av Fredrik Helander och Christian Granquist. Och även om det som sagt rör sig om en debut så är herrarna inget annat än veteraner i genren och rört sig mellan flera kända band. Deras första EP kom här i vintras och deras melankoliska new romantic fick Synth.nus intresse.

 

Hej Moral Hazard! Berätta – vilka är ni och hur bildades ni?

Fredrik Helander och Christian Granquist. Vi träffades redan på 80-talet och spelade tillsammans med vänner (bl a Tom Arell från Daybehavior ) in några demos som aldrig ”blev något”. Sedan följde en lång ”hiatus” innan vi tog upp det gemensamma musicerandet igen på allvar för ca 10 år sedan. Vi började skicka vårt respektive material till varandra och släppte en singel ”False Awakening” under annat namn, våra egna, 2016. Därifrån påbörjades planerna att göra något mer permanent. Arbetet med Moral Hazard påbörjades under pandemin men färdigställdes dock slutligen under 2022. Vi har även jobbat med en producent/mix/mastering partner i UK, Martin ”4th Eden” Eve. Han har även mastrat Moral Hazard, som annars är självproducerad.

 

Vad har ni tidigare för musikalisk bakgrund?

Diverse oklara band på 80-talet, båda multiinstrumentalister. Fredrik spelar numera keyboards och gitarr live med Lustans Lakejer. Christian har varit med i Newromantiska The Atom samt janglepopbandet Small Imperfections samt är fortsatt aktiv i transatlantiska Darkwavebandet Johnathan|Christian.

 

Självbetitlad EP ute sedan november – berätta något om arbetet med den!

Den började som skisser som skickades till varandra under pandemin som sagt och sedan successivt hamrades ut till fullvuxna låtar. Eftersom vi båda är aktiva i andra projekt tog det kanske lite längre tid än väntat. Vi är dessutom lata och har andra intressen. Det vi vill hitta och förmedla är det vi uppfattar som brytpunkten mellan konstrocken och new romantic - eller new wave. När man inte riktigt vet hur man ska definiera det? Rock? Synth? 70-tal? 80-tal? 2020 tal?

Visage och tidiga Zaine Griff är gjutna inspirationskällor, liksom Rage in Eden med Ultravox. Sedan såklart Bowie och Roxy – goes without saying. Fredrik nämner även Yellow Magic Orchestra, Japan, John Foxx och tidiga Simple Minds.

 

Hur ser den kreativa processen ut i bandet?

Vi börjar ofta med en skiss, ett riff, en basgång eller liknande. Ofta är det Fredrik som skissar. Sedan skriver jag, Christian till något – en refräng, melodi och/eller ett stick. Fredrik snyggar sedan till mina tillägg och anpassar dem till grundidén. Under tiden skriver oftast jag texten. Sedan börjar, trots vår gemensamma ganska minimalistiska grundsyn, en lång trätoperiod om detaljer.

 

Vad för utrustning jobbar ni med för att skapa Moral Hazards sound?

Vi kommer ju från analogvärlden men är inte teknikfientliga. Jag använder en Roland Jupiter 6, Sequential Circuits Sixtrak och en Teisco SX240. Sedan använder jag en Streichfett för stråkar. Utöver detta såklart virtuella synthar. Fredrik använder en Roland Juno-60, en Behringer Deepmind 12 samt diverse virtuella synthar, t.ex Prophet 5. Utöver detta använder han förstås gitarr - vågar man säga det i Synth.nu? Han gick länge under smeknamnet E-Bow eftersom han var typ den enda i Stockholm som kunde bemästra en sådan manick.

 

Vad händer härnäst?

Vi jobbar på nytt material och planerar att släppa en EP till under året. Inga spelningar bokade, men vi är definitivt öppna för detta om någon skulle vilja boka oss.