Text: Gustaf Hull 2022-01-06
Möt en göteborgstrio med olika bakgrunder enade under namnet Neuf. Debutalbumet "Electroacoustical Murder" kom här i slutet av förra året efter en rad spännande singlar. Neuf gör EBM med tyngd och melodi. Dessutom ett eget uttryck med välproducerade låtar. Synth.nu fick en intervju med Svante Englund - sångare i bandet.
Hallå Neuf i goa Göteborg! Hur är läget så här i covid- och vintertid?
Jo tack! Mörkt och kallt, precis som vi vill ha det.
För de som inte känner er - vilka består Neuf av och vad är era roller?
Neuf består av Jonas Kröjtz (synth, programming, mix), Max Flövik (synth, gitarr, programmering) och Svante Englund (sång, munspel, synth programering). Vi har alla hållit på med musik sedan ung ålder, men på olika sätt. Max är klassiskt utbildad musiker, är gitarrist i Lillasyster och arbetar som musiklärare. Jonas har varit en flitig producent och remixare inom synth- och gothscenen i många år. Svante har också producerat många hiphop akter runt om i Sverige. Både Jonas och Svante har varit med i Göteborgska synth-trion vid namn ”Delusive Smiles”.
Jonas och Svante träffades i början på 90-talet, då Jonas kom in som tredje medlem i Delusive smiles. Vi har jobbat till och från med olika projekt efter att DSM lade ner mitten på 90-talet.
Max och Svante drev en hiphop-utbildning på en folkhögskola i Dalsland tillsammans från 2005-2010, vid namn Beats and Rhyme Academy. Därav blev det att vi sammanstrålade någon gång 2010, och bestämde oss för att vi skulle spela ihop, men vad som skulle komma ut av det, och vilken riktning musiken skulle ta utkristalliserades kanske först 2018, med andra ord ”det har fått ta tid, men resan har varit jävligt kul”.
Neuf – alltså som i franskans ”nio” … uttalar jag det rätt? Varför valde ni det namnet?
Det stämmer! Nio på franska, eller som alla barn i Sverige har fått lära sig att en gris låter.
Vi ville ha ett kort namn som skulle vara lätt att lägga på minnet, men som också skulle se snyggt ut i skrift och fungera bra som en logga. Vidare är nio som tal fyllt av mystik, det är ett semiprimaltal och ett viktigt tal inom den Nordisk mytologin.
Känns som ni jobbat rätt hårt och länge med debutalbumet ”Electroacoustical Murder”?
Vi har arbetat både länge och hårt med ”Electroacoustical Murder”. Har skrivit massor med låtar som vi har både ratat och börjat om med från grunden. Då vi alla tre är musiker och producenter, med spritt skilda uppdrag, har det funnits någonting helande, kanske rent ”terapeutiskt” att inte lämna något åt slumpen utan låta det få ta den tid det behövde.
Det klart att Covid har varit en bidragande anledning att albumet först släpptes nu i dagarna.
Tror inte vi är det enda bandet som har gått och väntat på restriktionerna skulle släppa, så att man kan följa upp albumsläppet med livespelningar. Men tyvärr ser det inte bättre ut än att restriktionerna kommer tillbaka, förhoppningsvis inte förlänge.
Vad är ni mest nöjda med?
Vi är nog mest nöjda med att den kom ut i huvud taget, jag menar vi är trots allt tre rätt tjuriga och excentriska gubbar, som ”vet” hur musik skall låta. Det känns också som att albumet har skapat en kreativ energi för en intressant fortsättning, mao trådar och ideer till nytt material. Som sångare märker jag att jag har hittat ett förhållningssätt/ utvecklat en sångstil som fungerar bra till smattrande syntbasar och hårda trummor, som jag är mycket nöjd över.
Väldigt välproducerade låtar måste sägas. Hur har ni arbetat kring hur ni definierar vad det typiska Neuf-soundet ska vara? Någon speciell hårdvara eller så?
Det har vi allt, som jag nämnde ovan har det handlat mycket att min röst skall få stort utrymme i musiken vi skapar, vi har EBM-basarna, men trummorna skiljer sig nog från den genre, och ligger nog närmare hårdrock- och metall-hållet. Även om vår kärlek ligger i synth och EBM musiken, har vi konsekvent flörtat och tagit inspiration från metal, vi älskar metal också, man kan väl säga att en måttstock har varit att vi skall kunna framföra de flesta av våra låtar i en klassisk metalsättning.
Men kanske det viktigaste av allt är att ha bra reränger. Det är många tillsynes bra låtar som vi har ratat, pga att refrängerna inte lyfter tillräckligt.
Vi har använt en hel del hårdvara. Vad som kan nämnas är bland annat Waldorf Wave, (hörs tydligt i bland annat ”Vaporize”), OSCar (hörs bland annat på ”I'm your cancer” tror vi dubblerade 8-tracks med den enligt klassisk metal-manér. Vet att vi hade den gamla Sovjetiska Polyvoxen ett tag, ostabil och svårjobbad, inte minst för allt står på Kyrilliska, men jävlar vilka sjukt elaka ljud man kan ratta fram. Sedan Korg MS-20, Moog Little Fatty, och diverse Waldorf-syntar. Sången har spelats in till 90 procent genom en Manley Reference Cardioid Mic, in i en Manley voxbox, några sångtagningar har vi använt oss av en Neumann U87 genom en AMEK ”Channel in the box” 9098i console.
Albumet är släppt både digitalt och fysiskt. Hur har mottagande varit?
Vi har väl fått både ris och ros. Plattan går bra i Tyskland, går svalare här i Sverige. Det är alltid svårt att släppa ett crossover-album, kanske framförallt mellan synth och metal, hade man gjort detta på åttiotalen hade man väl fått stryk av både syntarna och hårdrockarna (haha).
Hur ser det ut med live då? Pandemi och elände har väl varit ett hinder kan jag tänka, men hur ser det ut framåt?
Tja, nu är det nya restriktioner, vilket är riktigt pisstråkigt, men det är inget annat att göra än att gilla läget. Det är samma för alla. Vi hade ju planerat för en releasefest i Göteborg, men vi lägger det på is några månader och hoppas att det snart blir bra igen.
Vad händer annars här näst? Nya släpp?
Det är att marknadsföra albumet och börja skriva nytt material. Vi har också kompisar som kommer göra några remixar från albumet. Egentligen så har vi material att släppa ett nytt album idag, men höjer ribban ytterligare och börjar med att se vilka låtar som uppskattas, tar emot feedback från våra lyssnare och vänner. Det var nån snubbe på något forum som klagade så ut i helvete på albumet. Han tyckte det lät melodifestivalen, samt att låtarna gav honom stark ångest.
Då kände vi att vi faktiskt hade lyckats (haha)! Mer ångest och mörker åt folket, lyssna på NEUF!
Det stämmer! Nio på franska, eller som alla barn i Sverige har fått lära sig att en gris låter.
Vi har arbetat både länge och hårt med ”Electroacoustical Murder”. Har skrivit massor med låtar som vi har både ratat och börjat om med från grunden.
Vet att vi hade den gamla Sovjetiska Polyvoxen ett tag, ostabil och svårjobbad, inte minst för allt står på Kyrilliska, men jävlar vilka sjukt elaka ljud man kan ratta fram. Sedan Korg MS-20, Moog Little Fatty, och diverse Waldorf-syntar.
COPYRIGHT (C) 2023