Mauro Corbia - eller Six Leaves Left - skapar elektroniskt musik utan att stirra sig blind på olika genrer. Pop, synthwave och synthrock är inslagen. Låtarna är det som styr och avgör hur Six Leaves Left. Och intresset för hans musik ökar i takt med en expanderande fanbase. Vi tog ett snack med Mauro som pendlar mellan Berlin och hemlandet Italien.

 

Hej Mauro! Hur är våren där nere i Italien?

Hej Gustaf, jag reser för närvarande mellan två platser - Berlin, där jag vanligtvis bor, och Alghero, Italien, min hemstad. Medan det fortfarande är vinter i Berlin, upplever Sardinien vackra soliga dagar med blommande blommor. Förra veckan besökte jag Bergen i Norge, där jag fick uppleva alla slags väder inom en kort tidsram. Jag slutade nyligen mitt "normala" jobb och bestämde mig för att ta lite ledigt för att resa och utforska nya platser. Jag njuter av att vara turist och ta promenader runt olika städer.

 

Ok, berätta om Six Leaves Left. Vad är det här musikprojektet och varför heter det?

Six Leaves Left är mitt solomusikprojekt där jag experimenterar med en blandning av synthwave, synthpop och andra genrer beroende på mitt nuvarande humör och inspiration. Namnet på projektet kom från cigarettpapper. Jag brukade röka, och mellan de sista arken av cigarettpappret stod det en fras skriven: "Sex blad kvar." Även om jag har slutat röka nu har namnet fastnat för mig.

 

Jag skulle säga att du blandar synthwave med – ja, lite vad du än känner för – på ett personligt sätt. Hur ser du på din musik?

För mig är min musik ett sätt att uttrycka mina djupaste känslor. Lite klyschigt, men det finns inget annat sätt att beskriva det. Jag strävar efter att förbli trogen mina ursprungliga idéer och avsikter när jag skapar musik. Min genre är främst synthwave, som är inspirerad av musiken från Commodore 64 och 80-talets melankoliska låtar, men med en twist som kommer från min personliga musiksmak och andra inspirationskällor. Med andra ord, jag hämtar inspiration från platser jag har varit, människor jag träffat, filmer, böcker jag läst och en mängd olika genrer och musikstilar som jag lyssnar på när jag komponerar.

 

Vilken var din musikaliska bakgrund innan det här projektet?

Jag har en varierad musiksmak och tycker om att lyssna på ett brett utbud av genrer, inklusive indiepop/rock/elektronisk, heavy metal, pop, rock, ambientmusik och lite synthwave. Jag dras inte särskilt till en specifik genre, utan snarare den stämning och känslor som låten eller albumet väcker. Jag finner mig själv att dras mot hela album i motsats till enskilda låtar. Det är något speciellt med att uppleva ett album i sin helhet, eftersom det låter mig fördjupa mig helt i musiken och artistens kreativa vision. Nyligen har jag lyssnat på en mängd olika artister, inklusive Ghost, Archive, The National, Band of Horses och musiker från Bergens musikscen som AURORA, Kakkmaddafakka, King of Convenience, Silja Sol och Great News. Dessutom är jag ett fan av synthwave-artister som FM84, Ollie Write, Pylot och Mitch Murder.

 

Du släppte nyligen det nya albumet - "The Longest Journey". Här skulle jag säga att man satte ner foten tydligare i ren synthwave än på debuten We Were Brave som också innehöll rena inslag av pop. Hur har processen bakom det nya albumet varit?

Förra sommaren fick jag möjlighet att ta ett sabbatsår från jobbet. Från början hade jag planerat att ägna den tiden åt att resa och utforska nya platser, men på grund av en knäoperation tvingades jag stanna hemma. Denna oväntade förändring av planerna visade sig vara en välsignelse i förklädd eftersom den tillät mig att helt fokusera på min musik. Med all min uppmärksamhet och energi riktad mot komposition kunde jag börja forma mina låtar och arbeta med mitt hantverk. Förra sommaren gick också en av mina nära släktingar bort efter en längre period av lidande. Saknaden var en svår och smärtsam upplevelse för hela min familj. Men ur de svårigheterna blev jag inspirerad att skapa en låt som heter "The Longest Journey". Den här låten föddes ur min egen personliga erfarenhet av att bevittna smärtan och lidandet som min familjemedlem fick utstå, och den speglar de känslor och kamper som vi alla mötte under den svåra tiden.

 

Ett lite annorlunda inslag är låten "CO.MA" som flirtar med rock'n'roll. Är det en hemlig crush?

Det är sant, jag måste erkänna - ämnet för min senaste låt är en hemlig crush, eller kanske rättare sagt, en älskare från det förflutna. Ursprunget till den här låten går ända tillbaka till 2002, när jag höll på med ett annat soloprojekt som heter CO.MA. På många sätt är den här låten ett kärleksbrev till mitt yngre jag och en återspegling av min djupa och bestående passion för musik. Under åren har mitt förhållande till musik utvecklats och förändrats, men min kärlek till den har varit konstant. Genom CO.MA kan jag utforska de många aspekterna av min koppling till musik och att hylla den djupa inverkan som den har haft på mitt liv. Oavsett om jag påminner om tidigare kärlekar eller drömmer om framtida möjligheter, låter den här låten mig uttrycka mig på ett sätt som är rått, ärligt och djupt personligt.

 

Vilken typ av hårdvara eller mjukvara arbetar du med för att forma ditt ljud?

Jag föredrar att använda mjukvarusyntar i mitt arbete, och jag vänder mig ofta till verktyg som Diva, Omnisphere och Pigments Arturia, samt olika samplingar och syntar från Native Instruments. En av de tekniker jag ofta använder i min musik är att lägga syntar i lager för att skapa ett rikt, komplext ljud som är både harmoniskt och dynamiskt. Utöver min kärlek till mjukvarusyntar, för jag även in liveinstrumentering i min musik. Till exempel, i mina spår "The Longest Journey" och "CO.MA", kan du höra ljudet av en Fender Jazz-mastergitarr. För mig är nyckeln till att skapa fängslande musik att vara öppen för nya ljud och idéer, och att experimentera med olika tekniker och instrument.

 

Hur ser din fanbase ut? Har du mest stöd hemma i Italien eller var ser du störst lyssnande?

Medan min största publik är centrerad i USA, Tyskland och Storbritannien, är jag ständigt förvånad över antalet lyssnare som ansluter till min musik från världens alla hörn. Enligt Spotifys data hamnar Italien på 11:e plats bland de länder där min musik är mest populär. Så jag kan säga att Italien fortfarande måste upptäcka Six Leaves Left!

 

Vad händer härnäst?

 Jag har arbetat på en ny Ambient EP som jag är väldigt glad över att dela med världen. Även om det här projektet skiljer sig från mitt arbete under namnet Six Leaves Left, ser jag fram emot att utforska nytt soniskt territorium och tänja på mina kreativa gränser. För att hålla mina fans informerade om det här nya projektet kommer jag att publicera uppdateringar på mina Six Leaves Left sociala mediekanaler, dela detaljer om releasedatum, låtlista och all annan relevant information. Jag jobbar också på en ny singel under namnet Six Leaves Left. Håll utkik för fler uppdateringar under de kommande veckorna!