Vi börjar med en klassisk sportfråga. Hur känns det med några få dagar kvar inför att få öppna festivalområdet för alla musikälskare och andra besökare till den nystartade Subkultfestivalen?

Richard: Det känns riktigt kul! I snart tre år har vi jobbat på detta. Vi har suttit framför våra datorer, i våra telefoner och varit på möten. Våra festivalarmband anlände förra veckan och denna vecka börjar vi bygga i parken, så äntligen får vi se vår fysiska produkt!

 

Hur och varför uppkom själva idén till Subkultfestivalen?

Richard: Vi gick och väntade på att vår älskade Arvikafestivalen skulle göra comeback, men efter som ingen tog tag i det så gjorde vi det själva.

 

Hur många är ni som kommer att jobba med själva festivalen och ska få allt att fungera rent organisatoriskt?

Richard: Ledningsgruppen och platscheferna uppgår till tolv personer, sedan har vi hjälp av massor med volontärer.

 

Kan den här festivalen sätta Trollhättan på festivalkartan i Sverige och kanske bli det nya "Arvikafestivalen" för dem som gillar goth, synth/elektronisk musik m.m.? För många har eftersökt efter en sådan här festival när Arvikafestivalen försvann 2011 pga konkurs?

Richard: Det finns all potential till det! Det är publiken som avgör. Vi har jobbat hårt och lyckats värva grymma sponsorer och få bra bidrag. Dyker inte publiken upp kan det bli svårt att motivera dem att stötta oss i framtiden. Ekonomiskt behöver vi inte många besökare för att klara detta år, men symboliskt behöver vi det, för att kunna visa att det finns ett behov av denna festival.

 

Trollhättan associerar jag och kanske förmodligen fler inte direkt som en festivalort. Hur är kultur- och musiklivet i själva orten för den som aldrig eller inte har besökt orten så ofta tidigare?

Richard: Trollhättan hade många synthband under 80-talet. Under 90-talet fanns en stark hardcore/ straight edge-scen där. Nu för tiden finns familjefesten Fallens dagar och hårdrocksfestivalen Vicious Rock, som också håller till i Folkets park. Staden firar 100 år i år och har satsat extra mycket på kultur i samband med det. Vi är en del av det men de har även låtit streetartkonstnärer dekorera staden och man håller på att bygga Macken-parken baserad på stadens stolthet, Galenskaparnas serie, för att nämna några inslag i firandet.

 

Hur har stödet, intresset och reaktionerna varit från Trollhättan både politiskt men också från ortsborna om själva festivalen? Har opinionen varit generellt positivt över att en helt ny festival kommer till orten som skapar intresset utåt?

Richard: Vi har väldigt bra relation till kommunen. Kultur och fritid på Trollhättans stad har gett oss ett fantastiskt välkomnande! Lokaltidningarna har skrivit om oss några gånger. Vi har också fina samarbeten med lokala föreningar och företag. Vi har många band som för oss inom genren är giganter, men som inte är speciellt kända för allmänheten. Jag hoppas stadsborna kan känna igen åtminstone Kristian Anttila, Covenant, Tiamat och de lokala industrirockarna HEX och vågar sig in för att upptäcka ny musik och kultur.

 

Har biljettförsäljningen gått väl till festivalen med ett fåtal dagar kvar, trots hård konkurrens från bland annat Way Out West i Göteborg och M'era Luna festivalen i Hildesheim som går under samma helg som er?

Richard: Vi ligger på den nivå vi förväntade oss. Festivalpubliken vet att festivaler till skillnad mot konserter sällan blir utsålda, så de ser ingen mening med att köpa en biljett i förväg. Vår stackars kassapersonal får nog fullt upp till helgen!  Jag är faktiskt lite förvånad över hur många svenskar som valt M’era Luna istället för att vara med och stötta en festival på hemmaplan. Flera av banden spelar dessutom både hos oss och på M’era Luna. Men vi vill inte krocka med WoW, M’era Luna och Medeltidsveckan igen.

 

Ni har ett väldigt intressant startfält på ert debutår som musikfestival. Ni har allt från Agent Side Grinder, Wulfband, Me The Tiger, Xenturion Prime, årets hypade och stora elektroniska genombrott Rein till de elektroniska pionjärgiganterna Covenant. Har det varit lätt eller svårt att locka in dessa artister till festivalen?

Richard: Vi kunde aldrig drömma om denna line-up redan första året. Men tack vare olika kulturstöd har vi lyckats! Med tanke på antalet inställda events inom genren senaste åren var vissa tveksamma, men så fort för-gaget var betalt fick de förtroende för oss och det har jag förståelse för.

 

Hur har ni gått tillväga när ni har valt ut artistutbudet till festivalen? Försöker ni ha en genrebredd artistutbud som är lite mixat mellan ungt och gammalt? Eller mer köra på kända och säkra kort av artister som alltid är gångbara och funkar?

Richard: Vi har satsat på den genre-bredd som Arvika hade, minus hiphopen. Vi har unga lovande artister som Agent Blå och Rein och gamla legender som Tiamat, Covenant och Clan of Xymox. Några bokningar gjorde vi i hopp om att även lokalbefolkningen ska känna till dem.

 

Hur har ni marknadsfört Subkultfestivalen för att få uppmärksamhet från allmänheten?

Richard: Mycket sociala medier och affischering. Vi har affischerat från Umeå i norr till Malmö i söder. Till tyska Wave-Gotik-Treffen i Leipzig tryckte vi upp 500 flyers på tyska som vi spred där nere. I samarbete med arrangörer runt om i landet har vi haft kick-off fester. Vi har blivit publicerade ett antal gånger i allt från DN, Gaffa och TTELA.

 

De senaste åren har vi sett det så kallade ”festivaldöden”, där flera musikfestivaler har gått i konkurs på grund av diverse omständigheter som till exempel dålig ekonomi eller ha en alldeles för stor kostym för festivalens bästa. Till exempel har vi skandalomsusade SGA-festivalen 2011 som aldrig blev av, Alt-Fest i Storbritannien 2014 och Hultsfred bland annat. Hur går ni tillväga för att ni inte ska hamna i samma tragiska öde som de exemplen jag nämnde här ovan?

Richard: Vi har hållit det väldigt riskfritt. Vi lanserade först bara vår stämning och inriktning. Allt efter som sponsorer anslöt och bidrag rullade in började vi boka artister ut efter de förutsättningarna. Vi gjorde vårt första bandsläpp nästan ett halvår efter vi lanserade festivalen.

 

Till sist, vad ser ni mest fram emot när ni öppnar portarna till Subkultfestivalen den 12-13 augusti för festivalbesökarna och allmänheten?

Richard: Att stänga grinden och lägga mig och sova på lördag natt, haha! Skämt och sido tycker jag, det ska bli spännande att se vår publik. Jag hoppas vi kan vara en trevlig mötesplats för personer i allt från jeans och skjorta till latexuniform. Också måste jag säga orgelkonserten i Trollhättans kyrka på fredag kl 15!

 

 

 

 

COPYRIGHT (C) 2023