In Strict Confidence, ett av Tysklands största elektroniska band idag, startade sin karriär för 20 år sedan med plattan Cryogenix. Det är fortfarande en av mina absoluta favoritskivor.

Året innan den släpptes så hade jag fått bandets andra demotejp ”Hell inside/Hell outside” av en god vän med orden; ”De låter som Project Pitchfork, fast bra”.

Det var en dubbelkassett där ljudet var ganska primitivt och burkigt (förmodligen på grund av det faktum att min kassett var en kopia av en kopia av...ja, ni förstår).

Men det var någonting i musiken och Dennis Ostermanns mörka domedagsstämma som fastnade hos mig trots att ljudet var ganska dåligt. Så när debutplattan kom kastade jag mig över den med stor iver. Jag blev inte besviken.

 

Drygt hälften av låtarna var från demokassetten men hade fått sig en ordentlig makeover. Soundet var mörkt och tungt i gränslandet mellan darkwave och EBM.  Sen gjorde ju In Strict Confidence framförallt bra låtar också. Det var inte bara mörkt och gotiskt för den sakens skull, man hörde att det låg en tanke bakom varje låt. Cryogenix och Covenants platta Sequencer släpptes samma år och det var med god marginal de två skivor från det året som jag lyssnade på allra mest.  Låtar som ”Inside”, ”Become an Angel” och ”Dementia” är makalöst bra än idag!

Om det är någon som inte har hört den här skivan så rekommenderar jag den varmt.  Gillar man band som tidigare nämnda Project Pitchfork eller Das Ich så borde den vara mitt i prick.

 

Sedan skivan kom har bandet släppt ytterligare sju album, fått en stor fanbase och gått mot ett fylligare, mer atmosfäriskt sound där till och med den för synthare så otäcka gitarren har kommit med på ett hörn. Senare i år kommer deras nya fullängdare och första singeln från den släpptes i Mars och heter”Somebody Else´s Dream”. Singel nummer två kommer i September och heter ”Everything Must Change”.

 

Då det är semestertider så blir det ingen regelrätt intervju denna gång. Men jag skickade tio snabba frågor via Messenger  till sångaren och låtskrivaren Dennis Osterman för att kolla vad han mindes från den tiden.

 

 

Många av låtarna på Cryogenix var ju från er andra demo. Hur lång tid spenderade ni på att förfina soundet inför skivsläppet?

Det var ju 16 låtar på de två kassettterna, men bara 5 som kom med på skivan. Jag minns inte hur länge vi höll på med att spela in dem på nytt, men det var inte så länge. Jag tror att 2-3 låtar från demokassetten användes till senare releaser. Och för övrigt: Jag sparade alla inspelningar, demos och samplingar för vårt arkiv. Det är säkert runt 100 mer eller mindre färdiga ”låtar” som kommer bli släppta på något speciellt sätt. Någon dag...

 

Vilken utrustning hade ni i studion på den tiden?

Det mesta som hörs på demotejpen och Cryogenix är en Korg Wavestation A/D och 01W, Yamaha V50, Waldorf Microwave och samplern E-mu Emax II, plus lite andra effekter och analoga maskiner från Korg och Roland.

 

Vilka var era musikaliska influenser då?

Jag tror inte att Skinny Puppy, Front Line Assembly eller Delerium någonsin lämnade CD-spelaren.

 

Vilken vision hade ni när ni startade In Strict Confidence, vilket sound ville ni ha?

Under tidigt 90-tal så var vi väldigt fascinerade av elektronisk musik och alla fantastiska  ljud. Vi spenderade dagar och nätter där vi bara lekte fram ljud utan att ha några som helst förväntningar på att folk skulle gilla det, att vi skulle få släppa en skiva eller ha någon sorts karriär inom musiken. Det tog år att nå dit...

 

Vilken var eller är din personliga favoritlåt från plattan?

Nu har jag inte lyssnat på den på flera år, men förr så var mina favoriter ”Dementia” och ”Sudorfic”.

 

Har du något speciellt minne från inspelningen som du kan dela med oss?

Jag hade ett väldigt litet rum, utan fönster (ingen riktig studio) i ett väldigt gammalt kloster där jag producerade musik under en tid och gjorde grunden till skivan. Men en ”kollega” till mig, som också använde det rummet, gjorde en demo som hette ”Mr Vain”. Den blev listetta över hela världen med Culture Beat bara några veckor senare!

 

Om du lyssnar på Cryogenix idag, 20 år senare,  vad känner du då?

Det är ju som en tidsresa när man lyssnar på gamla låtar man gjort. Emotionellt. Idag undrar jag nog mest hur det var möjligt att göra ”det eller det”. Om jag hade tid så skulle jag spela in låtarna på nytt utan att ändra på ljuden men använda de tekniska möjligheterna som finns idag.

 

Kommer du ihåg hur skivan mottogs av fans och media?

Som jag minns det så vara det bara positiv feedback. Folk älskade den!

 

Sålde den bra?

Jag minns att en vecka efter releasen så ringde skivbolaget till mig och berättade att första upplagan redan var slutsåld. Så den sålde väldigt bra!

 

Vad är den största skillnaden mellan In Strict Confidence 1996 och 2016?

Det är nog att vi kan dricka ungefär 10% av mängden alkohol  vi kunde dricka på konserterna för 20 år sen...

 

 

Med det så tackar jag Dennis för att jag fick störa honom i semestertider och hoppas att flera av våra läsare upptäcker detta fantastiska band.

Börja med Cryogenix, bara ett tips!