Johan Van Roy började göra egen musik mitt i denna period och släppte ett stort antal demotejper mellan 1988-1993. 1994 fick han skivkontrakt och debuterade med plattan Critical Stage som blev en stor framgång.  Min första tanke när jag hörde den var ungefär; ”Dra åt helvete, vad tungt”!

För det var något med Suicide Commando som gjorde att man höjde på ögonbrynen. Johan hade tagit sitt belgiska syntharv och lagt till extra allt. Alla mätare stod på 11.

 

I dag, 30 år senare, är Suicide Commando ett av de absolut största banden inom EBM med fans över hela världen. Med tanke på jubiléet, och att Johan har släppt två av sina tidiga demos på CD och vinyl i år, så beslöt jag mig för att ta kontakt med honom och prata lite om både dåtid och nutid.

 

Du släppte två av dina gamla demos i år; Electro Convulsion Therapy och Black Flowers. Var det din egna idé eller var det ”på allmän begäran”?

Det var nog en kombination av båda skulle jag säga. Fortfarande, efter alla dessa år, får jag massor av frågor om mina gamla demos. Så jag har haft en tanke på att göra digitala nyreleaser av de gamla tejperna ganska länge. Så när Dirk Ivens, ja, Dirk Ivens!, frågade mig om jag var intresserad av att släppa det gamla materialet på vinyl på hans bolag Minimal-Maximal så hände saker rätt fort.

Initialt var planen att bara göra en nyrelease med Electro Convulsion Therapy på vinyl, men då vi fick så många positiva reaktioner på detta så erbjöd Eriv Van Wonterghem, en annan belgisk EBM-ikon, mig att göra fler nyreleaser på hans bolag Sleepless Berlin.

Black Flowers är alltså den första nyreleasen på hans bolag. Planen är att göra minst en till.

 

Suicide Commandos tidiga sound var väldigt primitivt och rått. Vilken utrustning använde du på den tiden?

Datorer var ju inte så vanliga då så allting gjordes på väldigt primitiva maskiner. De där tidiga åren så använde jag huvudsakligen Roland SH101 tillsammans med en Roland D5 kombinerat med ett par trummaskiner och en sampler.

Jag minns att den utrustningen var väldigt dyr på den tiden och hade dessutom ganska begränsade möjligheter, så på ett sätt fick du vara ännu mer kreativ då när du skulle skapa musik.

Till exempel så finns det en låt på CD:n  Electro Convulsion Therapy där jag har samplat från min mammas köksmixer!

 

Vad använder du för utrustning idag?

Tack vare dagens teknologiska framsteg så använder jag såklart mycket mer utrustning nu för tiden. Men det är fortfarande en kombination av gammalt och nytt, jag använder t ex fortfarande Roland JP8000, Access Virus Indigo med mera, men också mjukvarusynthar och plug-ins. Jag gillar kombinationen av gammalt och nytt.

 

Vilka musikaliska influenser hade du när du började göra musik?

Jag tror det är ganska uppenbart att min största musikaliska influens är The Klinik. Men jag var också inspirerad av Front 242, Fad Gadget och Skinny Puppy.

 

På 80-talet exploderade ju den belgiska synthscenen med massor av bra band. Varför kom det så många band i den genren från just Belgien?

Orsaken till den EBM-boomen tror jag är en kombination av flera saker. De flesta banden började göra musik i början av 80-talet när new wave- och cold wave-stilen  var väldigt populär och elektronisk musik passade perfekt till hela den rörelsen. Jag tycker också att Belgien alltid har varit ett föregångsland inom elektronisk musik, oavsett om det varit EBM eller New Beat. Vi har det i blodet, antar jag.

 

Dina texter och teman har många gånger varit kontroversiella. Har du aldrig fått kritik för det?

Inte direkt. Jag menar, mina texter och teman är egentligen bara reflektioner av vad jag läser eller ser på TV. Det är ju bara att öppna en dagstidning eller slå på nyheterna så kommer det en flod av våld, mord, övergrepp mot barn, religion, krig osv.

Jag är medveten om att mina texter kan vara kontroversiella ibland, men det är också min tanke. Mina texter kommer inte att förändra världen, men jag hoppas att lyssnaren åtminstone ska  ägna en tanke åt de här problemen en stund.

 

30 år har gått, vad har varit höjdpunkten i din karriär hittills?

Det är en svår fråga. Jag har uppnått så många saker genom åren så det är svårt att välja ut en enda händelse. På något sätt uppskattar jag allt, om det så är när jag släppte min första demo 1988 eller när jag släppte min första CD 1994, min allra första liveshow som förband till Plastic Noise Experience på en liten källarklubb i Belgien, framgångarna med låtarna ”See you in hell” och ”Hellraiser”, vår första USA-turné osv...

 

Var hittar du inspiration till att göra ny musik efter 30 års skapande?

I min passion för den här typen av musik. På något sätt är min musik en del av mitt liv, vem jag är. Jag kan helt enkelt inte tänka mig ett liv utan detta. Efter 30 år är det fortfarande passionen som driver mig skulle jag säga.

 

Du har ju redan samarbetat med flera av de stora inom genren. Om du fick välja fritt, vem/vilka skulle du då vilja jobba med?

Om jag ska vara ärlig så har jag ju redan jobbat med flera av mina idoler som Dirk Ivens och Jean-Luc Demeyer så jag har ingen drömartist kvar.

Fast, det är klart att jag skulle älska att få göra någonting tillsammmans med Bill Leeb från Front Line Assembly eller med Skinny Puppy.

 

Varje år så får dina fans rösta fram sina tre favoritlåtar med Suicide Commando. Vilka är dina tre personliga favoriter?

Helt omöjligt att svara på då jag älskar alla mina låtar på ett eller annat sätt. Jag skulle aldrig släppa ifrån mig en låt om jag inte var 100% nöjd med den.Men, några av mina favoriter är ”God is in the rain”, ”Die motherfucker die”, ”Come to me”, ”Repent or perish”, ”Euthanasia” med flera.

 

Tycker du att du har nått dit du vill soundmässigt med Suicide Commando? Hur ser framtiden ut?

Svårt att säga. Jag har ju alltid försökt att bli bätter för varje skiva så det är väl målet med den kommande skivan också, att höja ribban ytterligare.

Sen om jag lyckas med detär svårt att säga då smaken är olika. Några kommer att föredra mina gamla plattor och några kommer att gilla det senaste.

 

Vad tycker du om EBM/industri-genren idag? Är den död eller levande?

Jag skulle inte säga att den är död, men visst saknar jag nytänk från nya artister. Från min synvinkel så verkar scenen ha stagnerat lite. Du har en bunt med kända band som spelar på de största festivalerna om och om igen. Man ser nästan inga nya band som kommer upp till den nivån.

Kvantitet finns, men jag kan sakna kvalitet, faktiskt.

 

Finns det inga nya band du vill lyfta fram?

Det finns några få intressanta nykomlingar. Jag skulle vilja lyfta fram band som 2nd Face, Fix8 Sed8 och Wulfband. Inte för att de kommer med något helt nytt, men de försöker åtminstone att ta ett steg bort från de där 1001 banden som bara vill kopiera andra...

 

Sista frågan, som jag alltid ställer till utländska artister: Har du några svenska favoritband?

Jag tror att mitt svenska favoritband fortfarande är Pouppée Fabrikk. Men jag tycker att det kommer flera intressanta band från Sverige. Du har ju de stora namnen som Covenant och Spetsnaz, men jag gillar även Wulfband, om de nu verkligen är svenska? Det finns också låtar med t ex Johan Baeckström som jag gillar.

 

Med det så tackar jag Johan Van Roy för hans tid och önskar honom lycka till med den kommande plattan!