Förra året belönade jag deras senaste platta ”Secrets” med en klockren 10:a och nu när bandet fyller 30 år så finns det liksom inget annat att göra än att kontakta mastermind André Schmechta/Sevren Ni-Arb för en intervju om den långa karriären.

 

 

Hej André! Vi börjar med Scarecrow. När grundades bandet? Vilka band influerade er i starten av karriären?

Jag grundade Scarecrow 1987 och vi släppte den första singeln ”Black Door” 1988. Det var band som á;GRUMH…, The Klinik, Front 242 och Skinny Puppy, bara för att nämna några, som var mina favoritband på den tiden.

 

Vilken utrustning hade ni i studion på den tiden?

Hmmm… utrustning. Det är lite svårt att minnas, men jag började med en trummaskin från Roland, Korg MS-20, Korg DW-8000, Casio CZ-1000, Akai X-7000 sampler och Akai S-950 sampler.

 

Sen bytte ni namn till X Marks The Pedwalk. Varför bytte ni och hur kom ni på det namnet?

När vi hette Scarecrow så var vi signade på Technodrome International-labeln, som drevs av den välkända Talla 2XLC. Vår singel ”Black Door” var en av de allra första releaserna på TDI och den var väldigt framgångsrik. Men bara en kort tid efteråt så bestämde sig Talla för att lämna TDI och starta ett nytt skivbolag, Zoth Ommog. Vi blev erbjudna att skriva på för dem och det skapade lite rättsliga problem så vi blev tvungna att byta namn på bandet. Vi hade hittat ett nytt namn i en bok av Stephen King som heter ”Dance Macabre” där Stephen King nämner en skräckhistoria av författaren Fritz Lieber som hette just X Marks The Pedwalk.

 

Ni släppte ju en bunt med maxisinglar där i början på 90talet, men ingen av de låtarna hamnade på ert debutalbum ”Freaks”. Hur kommer det sig?

Den allra förstareleasen med XMTP var ”Arbitrary Execution” 1989 som följdes upp av ”Danger/Disease Control” 1990. Sen när vi släppte ”Abbatoir” 1991 så tycker jag själv att vi startade ett nytt kapitel i X Marks The Pedwalks historia.

Jag hade massor med nya idéer så vi hade aldrig en tanke på att inkludera de där första singlarna på vårt debutalbum. Sen får du tänka på speltiden på vinyl, med A- och B-sida, var begränsad. Det var ju på den tiden när bonusspår dök upp på CD istället.

 

Hur känner du annars för de här äldsta låtarna idag? Stolt? Nostalgisk?

Jo, såklart är jag både stolt och blir nostalgisk när jag tänker på mina första steg i den elektroniska musikvärlden, de kom att bli lika viktiga för mig som för den electroindustriella scenen i stort.

Det är roligt att se att idag är min äldsta son också väldigt intresserad av de där tidiga grejerna jag gjorde. Han brukar kolla på gamla livevideos där vi hade vår blodiga scenshow och delar det med sina vänner. Helt galet!

 

Har du några speciella minnen från det tidiga 90-talet som du kan dela med dig av?

Det finns så många nostalgiska ögonblick…

När jag träffade Cevin Key eller våra första gig i det forna Östtyskland är det första jag kommer på. Sen kan jag berätta om hur ”Abattoir”, vår kanske mest kända låt, kom till.

Från början var det meningen att ”Battered Babies” skulle bli vår första singel från debutalbumet. Men jag var verkligen inte nöjd med slutmixen när vi satt där i studion. Så jag drog iväg i fem dagar och kom tillbaka med ”Abattoir” istället.

 

Efter ”The Killing Had Begun” så ändrade ni ert sound till ett mer techno/trance-influerat med kvinnliga sånginslag. Vad föranledde det här stilbytet? Nya influenser? Trött på det industriella soundet?

Well, från min synvinkel så var hela scenen tråkig vid den där tidpunkten. Det hade inte kommit något kreativt nytänk på många år. Ända från början letade jag efter nya utmaningar med varje ny skiva och projekt. Men på den tiden ville jag verkligen hitta en mer radikal förändring för XMTP.

Vid sidan av mina electroindustriella projekt och mitt jobb som producent för andra elektroniska band så var släppte jag även techno och trancemusik på det tidiga 90-talet. Så jag började komponera låtar där jag mixade det industriella soundet med modern techno/dance. Det kändes helt perfekt för mig och var början på en helt ny våg!

Innan albumet ”Meshwork” så släppte vi singeln ”Facer” som innehåll club-hiten ”Missing Light”. Den singeln visade oss en ny väg för XMTP som vi fortsatte på med albumet ”Meshwork”. Idag räknas ”Facer” som starten för Futurepop, och många andra band hoppade på det tåget…och den typen av sound har ju dominerat scenen i många år nu.

 

Genom åren så har ju XMTP i stort sett aldrig samarbetat med andra artister, när det gäller gästvokalister, remixer och liknande, vad beror det på?

Nja, det finns ju några XMTP-låtar som blivit remixade av andra artister. Men det är egentligen inget jag föredrar eller ens tycker är särskilt kul. Så, det är oftare så att jag remixar åt andra band istället. De senaste månaderna har jag bland annat remixat åt Zynic till exempel.

Förr så föredrog jag att jobba med andra artister i nya projekt istället. Pax, U-Tek, Hyperdex-1-Sect för att nämna några.

 

Efter albumet ”Drawback” så ”försvann” ni i fjorton år. Vad var det som hände där? Och vad fick dig att ta upp musiken igen?

Musiken var mitt yrke på 90-talet men idag har jag ett eget företag. Jag är aktieägare i och VD på en grupp av reklambyråer med kontor i Berlin och Münster och på ett förlag som ger ut prisbelönta online-tidningar om litteratur. Så det har varit ett annat fokus i livet under en lång tid nu.

Sen driver jag ju mitt eget skivbolag, Meshwork Music sedan 2016. Och jag har en underbar familj med två barn på 14 och 16. Men du vet, dygnet har bara 24 timmar…

    Men sen runt 2006/2007 fick jag lite nya musikaliska idéer och började bygga upp en studio i mitt hus bara för att se vad som hände när jag började använda ny mjukvara och plug-ins. Det var kul och jag kände en ny energi, så jag byggde ut studion och började jobba på ett nytt album. X Marks The Pedwalk var tillbaka!

Och ända sedan 1997 hade jag haft en albumtitel i bakhuvudet; Inner Zone Journey.

    På den tiden höll jag på med låten ”Bloom”, den senaste låten jag jobbade med innan jag slutade med musiken då.

 

Av allt du gjort, vilken är din favoritplatta?

”Secrets”! Det är den första skivan på min egen label Meshwork Music med den kreativa processen och all business i mina egna händer. Musiken, omslaget, videos, marknadsföringen…

Jag är fortfarande väldigt glad när jag tänker på slutresultatet och det verkar som om folk där ute gillar den väldigt mycket också.

 

Vilken skiva är er ”bestseller” och hur mycket sålde den?

Det är svårt att jämföra försäljningen på mina skivor. Idag har du ju mer streaming, laglig och olaglig, än du har downloads och CD-försäljning. Och jag är säker på att det är mängder med illegal nedladdning.

Men jag tror nog att ”Abattoir” fortfarande är vår bestseller!

 

En fråga jag alltid ställer till utländska artister: Har du något svenskt favoritband?

Jag vill nämna ett band som jag verkligen älskade förr: Twice A Man. Ett helt unikt sound, och röst. Jag minns att jag lyssnade på deras platta ”Works on Yellow” på gul vinyl, vad annars?

Sen har du ju deras låt ”Decay”. Fortfarande helt fantastisk och väl värd att lyssna på om man missat den!

 

Till sist; hur ser framtiden ut för X Marks The Pedwalk?

Jag känner mig motiverad att skapa ny musik, min studio fortsätter att växa och den här månaden kommer ju det andra albumet med mitt projekt SN-A ut.

När det gäller X Marks The Pedwalk då, well, jag har lite utkast, låttitlar, ljudklipp, omslagsidéer… Början på ett nytt album? Det tror jag.

 

 

Med den hoppfulla avslutningen säger jag tack till André för att han tog sig tid för Synth.nu.

Och, har du av någon outgrundlig anledning inte hört X Marks The Pedwalk?

Upptäck!