EBM/ELECTRO

En alldeles strålande debutskiva från enmansprojektet 2nd Face. Vincent Uhlig från Tyskland låter mer som en kanadensare när han släpper lös sina maskiner. Stora, distade ljudlanskap som för tankarna mer till Vancouver än Frankfurt.

Den första gången jag hörde bandet var på en samlingsskiva för ett par år sedan. Jag förstod ganska snabbt att det inte skulle dröja särskilt länge innan ett skivkontrakt var i hamn. Soundet var många gånger bättre än de flesta andra okontrakterade band man hör numer. Det var (och är) ofrånkomligt att jämföra med Front Line Assembly. De har samma fäbless för att fylla ut ljudbilden med mängder av ljud och samplingar som bildar en nästan tredimensionell ljudbild.

Till detta kommer en självklart en förvrängd röst som bidrar till den futuristiska känslan.

 

Inledningen av Nemesis är brutalt bra. ”Instinct”, ”Movement” och ”Divine” vräker över dig som en överlägsen motståndare i ett slagsmål. Du hinner inte värja dig, det är bara att kapitulera och ta emot.

Den stora skillnaden är väl att man inte vill att det ska ta slut.

 

Efter den inledningen tappar skivan momentum. ”Mindlapse” är en långsam och tung låt, men den är på tok för lång och enformig.

Det efterföljande titelspåret är så gott som instrumentalt och hade gjort sig bättre som intro eller möjligtvis bonusspår på en maxisingel.

Därefter brakar helvetet löst igen. Det är en kakafoni av röster och samplingar. Distade, kantiga och industriella ljud maler ner det lilla motstånd man har kvar och det är svårt att tro att detta är en debutskiva.

Produktionen är flawless och musiken helt kompromisslös. Lyssna bara på ”Deathspread”, årets hittills bästa låt i genren. En låt att tonsätta febriga mardrömmar med.

Eller ”Now you can see”, där basen får hela rummet att vibrera oroväckande med sin all-in-attityd.

Helt ljuvligt.

Plattans sista låt ”Insanity” är en 11 minuter lång, spoken word-influerad historia som fungerar bra som avslutning, även om det blir något tjatigt i längden att lyssna på den extremt långa texten.

 

Sammanfattningsvis så har skivan en liten, irriterande svacka som jag tidigare nämnde, men det finns inget att tveka på. När vi senare sammanfattar året så kommer Nemesis garanterat vara en av 2017 års bästa plattor.

Är du ett fan av Front Line Assembly eller Dead When I Found Her så är det här något för dig.

Jag lovar och svär.

SPOTIFY