• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

Analfabetisms förra skiva kom så sent som i höstas och nu är det redan dags att stifta bekantskap med ett nytt alster. Denna skapelse är baserad på ljud från Sveriges första vapenfabrik, eller det som finns kvar av den, Wira Bruk i Roslagen. Vattenhjulsdriven klipphammare, städ och bälgar i jätteformat hörs tillsammans med sedvanlig elektronik.

Det låter organiskt, mörkt och som vanligt mycket olycksbådande.

Musiken herr Djurfeldt skapar under detta alias känns som att ligga i gömd och lyssna på ett onaturligt väsen eller en uråldrig maskin som försöker kommunicera på ett primitivt sätt. Kusliga ljud blandas med distat elektroniskt muller och ibland dyker en trumtakt upp för att utan förvarning försvinna bort igen. Det är omväxlande dark ambient som samsas med små infall av dödsindustri.

Det enda jag kan sakna här är det som gjorde de bästa Analfabetism-skivorna så extremt grymma: De eruptioner av noisigt kaos som alltid kom när man minst anade det. Håret reste sig på armarna. Riktigt så hög nivå är det inte här.

”Tjudrad och lämnad att dö” är en sorgsen skiva som kräver att man lyssnar uppmärksamt då det är subtila små förändringar i ljudbilden som lyfter den. Likt Trepaneringsritualens lugnare stunder griper låtarna här tag om dig först när du ger 100% av din uppmärksamhet till dem. Det vore ett hån mot upphovsmannen om den här plattan används som simpel bakgrundsmusik eller liknande. Ta dig tid, är mitt råd.

Låt musiken tränga in i dig, omsluta dig, ta över dig.

Även om detta inte är min favorit i Analfabetisms diskografi så är jag fortfarande otroligt imponerad och förundrad över de bilder och små filmer som spelas upp i mitt huvud varje gång jag lyssnar. Är ni det minsta intresserade av mörk ambient så har ni en hel värld att upptäcka i det här projektet.

Rekommenderas varmt. Som vanligt.