SYNTHPOP/NEW WAVE

Anna Öberg, med förflutet från bland annat Ladomir, har nu spelat in ett soloalbum, inspirerat av Kraftwerk, The Cure, Bob Hund med flera. Det visar sig vara ett av 2017 års stora positiva överraskningar så här långt. Detta är synthpop med självförtroende och utan kompromisser.

Redan i öppningslåten "Provocerande" förstår man att här kommer man att få sig en riktigt trevlig musikupplevelse. Högt tempo, sugande melodi, snärtiga rytmer med driv och en helt underbar ljudbild som genomgående blandar analoga synthar med oväsen, distortion och instrument typ blockflöjt och klockspel. Bortsett från ovan nämnda band, hör jag även lite influens av The Mobile Homes, Ultravox ("The Thin Wall") och Visage ("Fade to Grey")  i andra låtar och njuter. Detta är väldigt bra. Albumet är varierat och blandar snabba dansgolvsrökare med långsammare, mer stämningsfulla stycken, men här finns den typ av enhetlig helhetskänsla som ett bra album ska ha.

Låtarna passar som pusselbitar, helt enkelt. En majoritet av låtarna sätter sig direkt i hjärnbarken och jag kommer ofta på mig själv att nynna "ända skillnaden är hatten på huvudet" eller "lyckan är, sin mamma upp i dagen" lite när som helst... Digitalsingeln "I Morgon" som släpptes 2015 finns också med här. Underbart.

Texterna är på svenska (med sång på skånska) handlar om livet, ångest, politik och samhällsproblem och är både originella, smarta och överlag rätt mörka. Men - det finns dock trots alltid en strimma hopp i mörkret.

En extra stjärna i kanten delas ut till det underbart nördiga diagram på CD-fodralet som visar vilka synthar som använts på albumet och i vilken respektive låt de förekommer.

Sammanfattningsvis: Anna Öberg visar vart synthskåpet skall stå! Köp!

SPOTIFY