EBM

Oldschool EBM på svenska kan vara alldeles, alldeles underbart. Eskilstunaduon Arvsynd når kanske inte riktigt upp till den nivån på sin andra fullängdare med sin egensinniga variant av denna genre. Men de levererar ändå en platta jag tycker de ska vara stolta över.

Låt mig börja med det som är bra; Plattan är utmärkt producerad. Det är en tung och fyllig ljudbild som funkar utmärkt även i hörlurar. Texterna är minimalistiska, men samtidigt underfundiga och slagkraftiga.

Det finns variation i både tempo och val av ljud och låtarna är föredömligt korta, något som denna typ av EBM nästan kräver.

I låtar som ”Vill du bli min?”, ”Träl” och ”Hand i hand” (plattans bästa låt) så faller alla bitar på plats och det blir kompakt, svettig EBM av den gamla skolan. Det påminner en hel del om Henrik Björkks sidoprojekt Angst och det är också där som helhetsbilden får sig en törn. Sången, eller rösten kanske är en bättre beskrivning då det är pratsång genom hela skivan, är alldeles för likriktad, precis som hos Angst.

Arvsynd hade vunnit massor om de bara hade vågat variera de vokala insatserna något. Det är lite för skevt och eget för att bli Spark!-stort, men jag tror att fler skulle få upp ögonen för bandet om de tog det steget.  Jag kräver inte McCarthy-vrål på varenda låt, men någonting får gärna hända. Som det är nu så känner jag mig som matadoren i ”Tjuren Ferdinand”:  Stånga mig! Slå mig! Gör någonting!

För fans av ovan nämnda Angst, Jäger 90 eller DAFs mer introverta stunder så tror jag det här kan vara något.

Jag tror dessutom att musiken kommer mer till sin rätt live på en trång och rökig scen.

Varför inte på Bodyfest 2017?

SPOTIFY