EBM / SYNTHPOP

Efter fyra långa år är Tom Shear äntligen tillbaka med ett nytt album, det nionde i ordningen. Mina förväntningar var inte direkt skyhöga då jag tycker att hans senaste skiva, ”Endure”, var en ruskigt blek historia. Men här har Tom fått till det där patenterade A23-soundet som landar så snyggt mittemellan EBM och synthpop. Ett album som lånar mycket från de tidiga åren men gärna hade fått göra det i ännu högre utsträckning.

Assemblage 23 är en av de där grupperna som jag följt ända sedan debuten för 20 år sen. Mixen av tunga beats, melodier, starka refränger och bra sång förde tankarna till storheter som Covenant och tidiga VNV Nation. Och med album nummer två, ”Failure”, kom det stora genombrottet. Ett fulländat album med extremt starka låtar. Naked, Disappoint, Divide och I Am The Rain bidrog i allra högsta grad till att albumet sålde över 30 000 exemplar världen över.

Tjugo år senare kan vi konstatera att bandet gillas av både fans och kritiker, mycket beroende på att i stort sett alla släpp genomsyras av kvalitet rakt igenom. Bra låtar, bra produktion och allt som oftast starka låtar.

Den största förändringen i soundet kommer från Toms stämband. Han väljer ofta att ligga längre upp i sitt register numer. Rösten har ju blivit mer mogen och dynamisk med åren, även om jag personligen kan föredra den mer mörka sångstil han använde i början av karriären.

Som album betraktat är ”Mourn” väldigt varierat. Soundet pendlar från det svulstiga och känslosamma till det mörka och tunga. Låten Dissonance tillhör den första kategorin och låter nästan mer VNV Nation än VNV Nation själva.

På andra sidan har vi Factory som med lätthet hade platsat på ”Failure” med sitt tunga beat och mörka sång. Det är också i de här ytterligheterna som mina största invändningar kommer fram. Det känns som att Mr Shear har velat blidka både de fans som tycker att det var bättre förr och de som gillar de senare skivorna. Resultatet blir nästan som två olika skivor i en och det drar ner helhetsintrycket för min del.

Men, det går samtidigt inte att komma ifrån att det finns en handfull riktigt starka låtar här som jag kommer att plocka som russin ur den berömda kakan när det ska adderas till Spotify-spellistor och hemmalyssnande.

Med det sagt; om man gillat det Assemblage 23 gjort från 2004 och framåt så kommer förmodligen ”Mourn” att hamna högt på de personliga ”Årets Bästa”-listorna.

SPOTIFY