IDM / PROGRESSIVE

Mindre glitch, mer melodier men fortfarande musik som både utmanar och belönar.

De senaste årens släpp från Autechre har verkligen inte försökt stryka någon medhårs. Den fyra timmar långa ”Elseq 1-4” och den monumentala ”NTS Sessions 1-4” med en speltid på åtta timmar kräver en dedikerad lyssnare minst sagt. Däremot är det nästan frågan om dessa släpp är att betrakta som klassiska album eller, som någon sa någonstans, att de känns nästan som datadumpar från Rob Browns och Sean Booths hårddiskar.

Men med albumen SIGN och PLUS som släpptes med bara några veckors mellanrum så känns det som om något har förändrats. Det är inte längre bara glitchiga excesser och uppbrutna rytmiska experiment som är i förgrunden. Visst, det finns där fortfarande men det får stå tillbaka för mer melodiska och harmoniska kompositioner förpackade i ett mer lättsmält format. När jag lyssnade på premiärspelningen av SIGN på Warps sajt så slogs jag direkt av att musiken kändes mer tillgänglig och att det till en viss del var en tillbakagång till hur Autechre lät för 10 år sedan.

SIGN och PLUS skulle nog kunna ha varit ett enda album då de på det stora hela låter som två sidor av samma mynt. Överlag är båda släppen mer stillsamma än vad som är vanligt för Autechre och vissa spår låter faktiskt som något deras labelkamrater Boards of Canada kunde ha släppt. Samtidigt så finns det låtar som faktiskt får betraktas som nästan dansgolvsvänliga. Det var länge sedan man hörde en dansant rytm på en låt från Autechre, men ”au14” och den breakbeatdoftande ”X4” hade fungerat hur bra som helst på en klubb av den mer progressiva slaget.

Båda skivorna (och kanske SIGN mer än PLUS) lider lite av att några av de mer stillsamma spåren är lite väl konturlösa och det inte händer speciellt mycket under låtens gång. Men det är nog egentligen den enda större invändningen jag har. Överlag så är det här IDM i allra högsta klass från ett av de absolut viktigaste banden i genren. Det här är så nära ”easy listening” som Autechre kanske någonsin kommer att komma. Men som en avslutande varning, eller kanske uppmuntran, kan jag säga att det här fortfarande är rätt utmanade musik och inget man sätter på som bakgrundsmusik när tomten kommer på julafton. Som alltid när det gäller Autechres musik, tar man sig tid och ger musiken den uppmärksamhet den förtjänar så belönas man med en upplevelse utöver det vanliga.

SPOTIFY