ELECTRONIC / POP

Tillbaka till 80-talets pojkrum med en av årets bästa skivor.

För åtta år sedan kom en skiva som var en av de första som fick mig att börja lyssna på, och uppskatta, elektronisk ambient. Än idag så tycker jag att ”Krater” är en av de bästa svenska elektroniska skivorna som gjorts. Så när jag hörde att ”Kraters” skapare Christian Gabel var på gång och släppa ny musik blev jag nästan barnsligt glad. Nu är hans nya skiva ”Mikrofilm” här och jag kan berätta redan nu att jag inte är besviken.

”Mikrofilm” är en skiva som är baserad på gamla låtar och musikaliska skisser som Christian gjorde när han var ung och började göra musik med syntar. Låtarna är remixer och omarbetningar av den musik han skrev då och det är verkligen ett hantverk som andas nostalgi och känslighet. I dessa dagar när synthwave har vuxit till nästan en mainstreagenre så ligger ”Mikrofilm” verkligen rätt i tiden. Men jag skulle inte kalla det här för synthwave, det här är retro på riktigt. Det är bandbrus, lo-fi, skeva syntljud och helt underbara melodier som verkligen transporterar mig tillbaka till det 80-tal jag minns i nostalgins mjuka ljus. Underbara låttitlar som ”Videovåld”, ”Casio min Casio” och ”Alla band raderas” passar musiken perfekt och beskriver faktiskt precis hur musiken låter. Jag kan inte låta bli att le igenkännande när jag lyssnar igenom skivan och inser att det här är verkligen den ultimata tidsmaskinen till mitt gamla pojkrum där jag satt och odlade min syntlugg.

Ibland är det skönt att lyssna på en skiva som varken är mörk, hård eller krånglig (som det mesta som jag lyssnar på verkar vara nuförtiden) utan istället upplyftande och medryckande vilket kan behövas i tider som dessa. Om ni inte har lyssnat på ”Mikrofilm” ännu så uppmanar jag er att genast göra det. Detta är en av årets i särklass bästa skivor och som går på ständig repeat här hemma hos mig.

SPOTIFY