Cryo - "The Fall of Man"
EP Mattias Larsson 2019-06-05
Fantastisk!
EBM / ELECTRONIC INDUSTRIAL
En ny skiva med Cryo är egentligen inte särskilt spännande. Man vet redan att det kommer vara jävligt bra. ”The Fall of Man”, bandets fjärde fullängdare, är inget undantag. I stort sett allt på den här skivan är top notch och det är bara att luta sig tillbaka och njuta av årets bästa svenska platta.
Jag har varit ett fan av Cryo ända sedan jag hörde låten Want it på samlingsskivan ”Born/Evolve/Progress” som kom 2005. Det där krispiga, monotona soundet som lånade en hel del från Front 242 men som kryddades med en melankoli som jag verkligen fastnade för.
Genom åren har det, med ganska långa mellanrum, kommit album och EP:s som samtliga håller väldigt hög klass. Det har aldrig funnits några utfyllnadslåtar, aldrig slarvats med produktion och mix. Likt en sovjetisk förstafemma har resultatet alltid varit proffsigt, kliniskt och svårt att överträffa.
Ett imponerande CV, helt klart.
”The Fall of Man” då, den kan delas in i två halvor. Den första halvan av skivan är tung, rak och monoton EBM. Som om ”No Comment” och ”Geography” blandats och fått soundet uppdaterat till 2019. Det låter oldschool och hypermodernt på en och samma gång och flera av låtarna kommer garanterat att gå varma på synthklubbarna framöver.
Framförallt är det väldigt svårt att sitta still när Remember, Control, Smile Forever och Valium attackerar hörselgångarna. Det känns som att Cryo har anammat samma tillvägagångssätt som Covenant använde när de spelade in sina platta ”Sequencer”, de ägnade den sista tiden till att ta bort detaljer istället för att lägga till, och resultatet är detsamma här; avskalat, minimalt och rent utan att tappa nerven.
Resultatet är otroligt effektivt.
Den andra halvan inleds med låt nummer 7 och bär titeln Decay, decay, decay. Den har en närmast Kraftwerksk öppning som efter ett par minuter breder ut sina vingar i en svårt svängig elektropop-ballad. Rent musikaliskt kan det mycket väl vara bandets bästa låt någonsin.
When You Cross The Line har däremot sneglat mot bolagskollegorna i Agent Side Grinder med sitt krautiga driv och val av ljud. Väldigt överraskande med tanke på plattans öppning, men också befriande då jag tror att det hade blivit lite too much(sic!) med bara raka EBM-spår.
Det hela avslutas med den långsamma och känslofyllda Human Nature som påminner en smula om Contract Killer från ”Hidden Aggression” fast mer vemodig och med en melodislinga som lär göra Ralf Hütter avundsjuk.
”The Fall of Man” är bandets mest raka och minimalistiska album till dags dato. Inte för att de var något Dream Theater tidigare, men här har de dragit Cryo-soundet till sin absoluta spets och därmed ytterligare cementerat sin plats bland de allra bästa i genren.
Kort sagt är det ett imponerande verk som inte bör hoppas över. Personligen har jag redan sorterat in skivan under ”klassiker”.
Så bra är den.
COPYRIGHT (C) 2023