• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

SYNTHPOP

De svenska maskinpopparnas andra album charmar mig med smarta melodier och ett dansant driv som med lätthet hade framkallat ett leende på såväl Ralf Hütter som Jean-Michel Jarres läppar. ”Sterne” är rent musikaliskt ett stort steg framåt för duon.

Jag ska gå rakt på sak: Jag är löjligt svag för den här typen av technopop som uppfanns av Kraftwerk. Det spelar egentligen ingen roll ifall det är frågan om ett rent plagiat, jag följer soundet som zombierna i ”The Walking Dead” följer ljudet av någon som slår två kastruller emot varandra.

Datapop plagierar inte men låter sig kraftigt influeras av, framför allt, Kraftwerk och kryddar detta med skönt 70-talsretro á la Jarre och tidiga OMD.

Jag fastnade för bandet när jag hörde låten Rhythmus från deras debut ”Pop”. Det svängde på det där stiffa och korrekta sättet vi alla älskar. Man sitter på tåget och nickar fånigt med huvudet i takt till musiken bara för att det inte går att stå emot. En hyfsat underbar känsla.

På ”Sterne” samsas långsamma elektroballader med uptempo-låtar gjorda för dansgolv i en bra balanserad mix. Det sjungs på såväl tyska som engelska och svenska utan att bli fånigt. Jag skulle också vilja utmana alla som kallar sig synthare att försöka sitta helt still till låtar som Sterne, Space Invaders eller Travellers. Klarar ni det är ni 1: Inte synthare, och 2: Själsligt döda.

Det är ett snudd på helgjutet album som håller ihop bra hela vägen. En sådan där platta där man inte behöver trycka på ”Skip” en enda gång. Mer behövs inte för att göra mig nöjd och glad. Det finns små invändningar här och där men jag ska inte avsluta en recension med något negativt, jag konstaterar hellre att det här är en självskriven platta att ha i samlingen om man diggar Kraftwerk, Jarre, OMD och de svenska Plonk-banden.