INDUSTRI

Ett svenskt enmansprojekt inspirerat av Skinny Puppy som likt en lavin drar fram på en grund baserad på skrammel, dist och allmänt oljud men lämnar en ganska blek eftersmak.

Både bandnamnet och en av låttitlarna för tankarna osökt till de kanadensiska storheterna. Men soundet får mig närmast att tänka på svenska band som Thirteenth Exile och NVMPH. Det brötar, skrapar, gnisslar och dundrar på ett inte så finessrikt sätt. De inledande spåren passerar tämligen obemärkt förbi. Det är industri utan mål, ett malande som beroende på humör är antingen helt okej eller bara får en att trycka på ”Skip”.

I tredje låten ”Second Tooth” (nej, det är inte en cover) händer det dock något. En mer fokuserad ljudbild träder fram. Det är fortfarande ingen singelpotential, men det är ett steg i rätt riktning. Låten har ett bra driv och en nästan dansant takt som jag gillar.

Fjärde låten ”The Unseen” är denna EP:s behållning. En repetitiv, nästan funkig låt som får mig att tänka på distfantomerna i Severe Illusion. Det är den här låten Dead Lines borde bygga sin framtid på. Det är medryckande utan att vara det minsta kommersiellt. Det är en perfekt balans mellan det karga, hårda och ”den här låten måste jag ha med på min spellista”-känslan.

Avslutande titelspåret ”Gnawed Bones” är så gott som instrumental, sånär som på ett par sporadiska vokala inslag. Det är en värdig avslutning på denna EP. En udda programmerad historia som i mina öron låter som en korsning av Vomito Negro och Wumpscut i sin uppbyggnad. Riktigt bra!

Jag hoppas att Dead Lines spinner vidare på den avslutande halvan av Gnawed Bones för det finns ett embryo till något bra där.

SPOTIFY