SYNTPOP / FUTUREPOP

De/Vision är tillbaka med sitt trettonde studioalbum som också heter 13. Steffen Keth och Thomas Adam har på 13 anammat det Svenska uttrycket "lagom är bäst" och de får mig nästan att börja tro att det stämmer också.

13 är ett ganska återhållsamt  och vackert synthpopalbum fyllt med De/Visions DM influerade musik. De/Vision har genom karriären varit väldigt ojämna där riktigt starka album blandats med riktigt trista albumsläpp. Förra studioalbumet Rockets+Swords var en ojämn historia. Albumet innan Popgefahr rankar jag som duons bästa under 00-talet. Nya albumet är bra rätt igenom men det känns som om duon hållit tillbaka lite väl mycket. Musiken är vacker och vemodig och albumet väldigt homogent men jag saknar ett eller två spår som hade brutit av lite mer. Något lite tyngre eller mer fartfyllt spår i stil med låten "Rage" från Popgefahr hade livat upp albumet lite.

På det stora hela är 13 ändå en trevlig bekantskap. Den som gillar De/Visions lite lågmäldare sidor lär inte alls bli besviken. Duon har fått ihop tio låtar med en väldigt hög lägstanivå. Här finns inte ett enda riktigt svagt spår. Inledande "Who Am I" har något i sig som påminner mig om "Rage" från Popgefahr. Öppningsspåret är albumets tyngsta spår med tydliga gitarrer i låten och kanske lovar det lite väl mycket i förhållande till tyngden på resten materialet.  Oavsett vilket  är "Who Am I" ett riktigt bra spår. Även om låten känns lågmäld finns det ändå lite tyngd i basgången i en låt som "Where’s The Light" som är  en annan låt som sätter sig. Av de lugnare spåren är det utan tvekan "Read Your Mind" som jag fastnar för mest. Steffens röst när den går upp i falsett har en förmåga att ge mig gåshud i duons starkaste låtar.

13 är en stabil giv från De/Vision som varken överraskar eller gör en besviken. Albumet är sådär perfekt lagom att det lär luftas med jämna mellanrum de kommande åren just därför.

SPOTIFY