Dødsmaskin – ”Ødelagt”

ALBUM       Mattias Larsson    2019-04-30

Mer än bra!

7/10

BANDCAMP

DARK AMBIENT

Norrmännens förra skiva, ”Fiende”, belönades med högsta betyg av undertecknad förra året.

En fullkomligt kompromisslös skiva som skakade om mig totalt med sin oemotståndliga mix av mörk ambient och hamrande, rytmisk industri.

Den stora frågan är då: Lever uppföljaren upp till de högt ställda förväntningarna?

Svar: På sätt och vis.

Skivor i den här genren är som bäst när de tar med mig på inre resor, när ljudlandskapet får mig att färdas till andra platser och verkligen känna hur musiken har något att berätta.

”Ødelagt” är inget undantag, bara en titt på omslaget med musiken i hörlurar tar mig till den där karga, ogästvänliga planeten som Matt Damon befinner sig på i filmen ”Interstellar”.

Musiken gnisslar, susar och knakar både långsamt och olycksbådande innan den avbryts av ett obehagligt, distat brus som bara växer i styrka och får helvetet att bryta ut.

Däri ligger plattans både svaghet och styrka, det blir ibland FÖR ambient och kargt och jag sitter bara och väntar på nästa eruption av distat muller. Samtidigt är det kontrasterna mellan ljus och mörker, sött och salt, som är bandets styrka.

 

Den första halvan av skivan är den mest turbulenta, den med störst variation och dynamik. De ambienta partierna avlöses av statiskt muller och hotfulla ljud och samplingar. Mot slutet försvinner gradvis de här extrema utbrotten likt ett åskväder som sakta dör ut. Kvar blir bara ödsliga och melankoliska toner som ytterligare spär på känslan av att vara helt ensam och bortglömd, strandad på en okänd och obebodd planet. För varje gång jag lyssnar så växer obehaget. Och fascinationen.

 

Känslan jag får av att lyssna på ”Ødelagt” är med andra ord inte helt angenäm. Det är å ena sidan väldigt skickligt gjort och bandet har verkligen hittat sitt unika sound i den här svåra genren. Å andra sidan får jag ångest och känner mig nedstämd av att lyssna på den.

Det blir som ni hör en konstig och ambivalent känsla. Musiken lyckas framkalla alla dessa känslor, men jag mår inte bra av det. Är det ett bra eller dåligt betyg?

 

Fem spår på fyrtio minuter som bör konsumeras i ett svep annars faller hela konceptet med Dødsmaskin. Jag rekommenderar alla som gillar den här typen av musik att göra den här resan, men jag kan inte lova att ni kommer klara er helskinnade.

COPYRIGHT (C) 2019