EBM

När Peter Elm äntligen bestämmer sig för att vara EBM-konsekvent så blir det ett homogent och jämnt album utan några egentliga dalar. Dock saknas de där riktigt, riktigt heta låtarna som hade gjort plattan till en klassiker.

I mitten på 90-talet och framåt så lyssnade jag mycket på Restricted Area, framförallt de låtar som lutade mer åt EBM. ”Elle Respire”, ”Oublier” och ”Sex dream drive” gick varma på stereon hemma.

Men det var alltid en salig blandning av stilar på deras album som gjorde att jag fick hoppa över många spår, trångsynt som jag var, eller är.

När så singeln ”Edge” släpptes tidigare i år så var min förhoppning att det var så den kommande skivan skulle låta.

Och jag blev bönhörd.

På Hardline har Peter valt att göra mig till viljes och levererar under nytt alias högkvalitativ oldschool EBM med ackuratess. Det är välproducerat, tungt och genomarbetat.  Man hör att herr Elm är en rutinerad musiker och att han, till skillnad från många andra inom denna genre, kan sjunga på riktigt.

Det är en riktigt tung platta. Feta basar och stålhård takt rakt igenom, även i de spår som har lägre BPM. Det här är en skiva som ska spelas på hög volym eller inte alls!

Sången levereras på engelska, franska (som ju Restricted Area gjorde vid flera tillfällen back in the days) och tyska. Det jag kan sakna är fler låtar med samma frenesi och hitpotential som ”Edge”. Det kan bli lite anonymt och svårt att skilja låtarna från varandra om man lyssnar på hela skivan i ett svep. Men jag vill ändå nämna titelspåret ”Hardline”, ”Kampftrinker” och ”Envahisseur”  lite extra.

De kommer garanterat  få det att rycka i uniformsbyxorna på bodyfantaster runt om i europa.

Gillar du Spetsnaz? Pouppée Fabrikk? Orange Sector?

I så fall kommer du inte att bli besviken.

SPOTIFY