• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

ELECTRO / INDUSTRIAL

Den där underbara känslan av att allt faller på plats. Så kan man sammanfatta den femte fullängdaren från enmansprojektet Fix8:Sëd8. Det är mer fokuserat, mer rakt på sak och BPM har skruvats upp flera steg och gjort soundet nästan klubbvänligt. Inte ens en månad har gått av 2021 och vi får redan en kandidat till årets bästa skiva.

Det finns ju massor av band som har försökt sig på den här typen av industriell electro som utan att skämmas försöker anamma Skinny Puppys kakafoniska ”audio-sculpture” med lager på lager av ljud, samplingar och förvridna sång. En del plagierar, en del försöker hitta sin egen väg.

Jag tycker att Martin Sane har hittat en egen stil och förfinat den ända sedan debuten ”Humanophobia” från 2005. Personligen kan jag tycka att han tog ett steg tillbaka med förra plattan ”Warning Signs” som kom 2019. Det var så galet många infall och idéer som gjorde att låtarna glömdes bort i all skaparlust.

”The Inevetable Relapse” känns mer koncentrerad och har en tydligare röd tråd genom hela albumet. Från den långa introlåten Enigma och hela vägen tills den avslutande Metabolite tystnat hålls man som lyssnare fast av en slags intensiv närvaro som musiken skapar.

Det är svårt att inte imponeras av hur hög den tekniska skickligheten är.

Ljudbilden är melodiös, tung och imponerande mångfacetterad. Dessutom hade flera av låtarna lätt kunnat släppas som singlar då de har klar hitpotential, och det hör inte till vanligheterna i den här genren. Det är förmodligen exakt det här soundet Velvet Acid Christ vill ha och har spenderat nästan 30 år med att försöka bemästra till ingen nytta.

Jag tror, tycker och hoppas att det här är det sound som Fix8:Sëd8 ska ha i fortsättningen. Men risken finns att rastlösheten och experimentlustan tar överhanden igen. Det må så vara, det här är sanslöst bra och jag kommer att ha den på autistisk repeat under lång tid framöver.