• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

EBM

G.H.T är ett band som obemärkt passerade min radar fram till 2023. Sen kom plattan ”Suffer” och halvt om halvt knockade mig. Blytunga body-basgångar som kontrasterade mot den mer nedtonade sången gjorde att de fick min fulla uppmärksamhet.

I år blir jag kanske inte lika golvad då överraskningseffekten inte finns där. Men visst fan svänger det!

G.H.T, eller Göran Har Tråkigt, är ett enmansband med Per Karlsson vid ratten. ”Chaos” är hans sjätte album och i mitt tycke det mest välgjorda. Ni som är man inne på band som Pouppée Fabrikk, Leæther Strip eller tidiga Wumpscut borde verkligen rikta era sinnen hitåt.

Det finns ingen tid att förlora. Det är fullt ställ redan från första låten, We Fight For Life, och lugnar egentligen inte ner sig förrän du trycker på Stop. Det går liksom inte att ignorera det här, trycket från basgångarna bara maler ner allt motstånd och får många andra ”bodyband” att låta som Viktor Leksell i jämförelse.

Jag tycker också att Per har utvecklat sången på det här albumet. Det är lite mer varierat och inte så entonigt som det kunde bli på de tidigare släppen. Lite mer kaxighet.

Dessutom kommer det in en livs levande gitarrist (Sigvard Järrebring) och bidrar med kaos och smuts till den i övrigt syntetiskt rena ljudbilden på låten Damage Control.

Även om musiken i viss mån är dansant så är detta musik att röja till. Det finns nåt kuvande i den täta musiken som åtminstone får mig att med hög puls lyssna koncentrerat snarare än att vilja ge mig upp på ett dansgolv. Det är musik att starta kravaller och uppror till.

Den musikaliska motsvarigheten till att supa skallen i bitar.

Även om jag var beredd på hur det skulle låta den här gången så är jag ändå glad över att soundet, och då framförallt sången, har utvecklats sen sist. Det kan bli lite ”too much” att lyssna på hela skivan i ett svep men gillar man känslan av att bli totalt manglad så är den perfekt.