• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

DARK AMBIENT

Under årets ljusaste årstid släpper amerikanska enmansprojektet Gnawed den mörkaste av skivor. Grant Richardson har spelat in ljud från övergivna fabriker, underjordiska avloppssystem och andra ogästvänliga platser. Mixat med distad röst och elektroniskt brus och knaster blir det en väldigt speciell upplevelse.

Gnawed har släppt ett stort antal, framförallt, kassetter sedan 2009. Allt som oftast har det varit stökig dödsindustri gränsande till Power Electronics vi blivit serverade. Men med åren har Grant rört sig mer mot Dark Ambient och på ”Subterranean Rites” har han gått hela vägen och det med kraftig betoning på Dark.

Känslan av underjord är konstant närvarande. Du irrar omkring i tunnlar utan att kunna se någonting och metalliska ljud blandas med plågade röster och ekot av dina egna andetag.

Det surrar, susar, knastrar oavbrutet och ovanpå detta läggs olycksbådande elektroniska ljud som bidrar till en klaustrofobisk stämning.

Motsägelsefullt nog vilar det ett märkligt lugn över skivan. Någon slags acceptans inför något du inte kan styra. När andra amerikanska industriakter, exempelvis Control och The Vomit Arsonist, fullständigt marinerar dig i hopplöshet kommer Gnawed med en något mer nyanserad inställning till alltings jävlighet. Det långsamma och ambienta bidrar till en återhållsam känsla inte olik den som svenska Analfabetism framkallar.

Faktum är att i ett parallellt universum hade den sista halvan av ”Subterranean Rites” kunnat vara något man lyssnade på under tiden man låg i en flyttank för att hålla tankarna borta från apokalypsen.

Det här är musik för sömnlösa nätter. Musik som gjord för det Ingmar Bergman kallade Vargtimmen:  "Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning. Det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast”.