EBM / INDUSTRIAL / ELECTRONIC / ALTERNATIVE

Ett helgjutet album av modern alternativ elektronisk musik - tillräckligt skruvat för att till och med kittla en bredare publik.

Isländska trion Hatari som för många blev kända efter förra årets Eurovision Song Contest med låten Hatri Mun Sigra har precis släppt sitt debutalbum. Vad alla inte kanske vet är att bandet redan innan Eurovision både hann besöka Sverige två gånger för spelningar och fick utmärkelsen bästa liveband på Grapevine Music Awards 2018 hemma på Island. Trion är kända för sina BDSM flirtar och för sin konstnärliga stil. I början ställde sig många frågan om bandet var en konstnärlig installation eller ett verkligt band. De har öppet utgett sig för att vara ute efter att krossa kapitalismen samtidigt som de drivit friskt med den. Texterna har ofta varit väldigt medvetna. Neyslutrans är ett album bestående av både låtar som tidigare släppts samt flera nya. Deras blandning av techno/EBM/synthpop ihop med Matthias distade arga sång i kontrast till Klemens ljusa och poppiga röst har skapat något nytt och fräscht som känns unikt.

De stora frågorna i min värld har varit: Skulle de lyckas stå emot den hybris som rådde efter Eurovision och hur skulle det påverka det kreativa? Skulle de sälja sig och försöka bli folkliga och poppa till sig, allt för att rida på framgångsvågen ännu mer? Svaret är imponerande. Lite nonchalant, lika självklart som att solen går upp har Hatari än en gång hittat sin egen väg totalt oberörda av vad som skett under sista året. Trion har dessutom på två spår bjudit in Isländska rapartister och dessutom fått in klassisk musik på två spår utan att det känns onaturligt. Just rap och den typen av elektronisk musik Hatari gör känns lite som en ohelig allians. Utöver det gästar även den Palestinska artisten Bashar Murad på spåret ”Klefi” som det även släpptes en video till några veckor efter att bandet medverkat i Eurovision.

Neyslutrans känns som ett helgjutet album av modern alternativ elektronisk musik tillräckligt skruvat för att till och med kittla en bredare publik. Det blir aldrig tråkigt. Dynamiken mellan Matthias och Klemens röster gör att man aldrig tröttnar på Matthias röst som i längden kan kännas enformig. Nyfikenheten i Hataris musik och att de skamlöst låter sig influeras av olika musikgenrer som kanske inte förknippas med varandra gör att albumet sticker ut. Oavsett om musiken är tungt dansant eller återhållsam och radiovänlig som i ”Ogledi” så är låtarna riktigt bra. I stort sett alla låtar utom de två klassiska skulle kunna stå sig bra som singlar. På så vis känns albumet nästan som ett Greatest Hits album trots att det får räknas som ett debutalbum.

Hatari ger med sitt debutalbum svar på tal och jag bugar mig det djupaste för trion och ser med spänning fram emot vilka stordåd som kan ligga i framtiden om detta är början.

SPOTIFY