POSTPUNK WAVE / EXPERIMENTAL / NOISE / DRONE

Musik att tonsätta jordens undergång med. Från Jönköping kommer Haul med mörker som till en början är omfamnande men som mot slutet blir ett famlande efter idéer och inspiration. Separation hade gjort sig betydligt  bättre som EP.

Inledningen på plattan är riktigt bra. Öppningsspåret ”Disablot” är suggestiv, instrumental postpunk anfrätt av elektroniskt brus som sätter tonen för hela skapelsen. ”Grallistrix” låter som någonting  hämtat från The Cures allra mörkaste vrår. En dyster basslinga möter hårda trummor, industriellt brus och en ensam synthslinga som gör låten otroligt karg och sorgsen. Precis som omslaget antyder så får man visioner av att befinna sig i en mörk, ogästvänlig skog när man lyssnar intensivt på Haul.

Först i den tredje låten, ”Blood Satisfaction”,  kommer sången in i ljudbilden. En jagad röst som ropar mer än den sjunger, men som passar alldeles utmärkt till den vägg av brus, bas och trummor som utgör fundamentet hos Haul.  Det är musik hemsökt av Joy Divison och industrispöken som är gjord för mörka, rökiga klubbar eller självmordstankar.

Fjärde låten ”Separation” fortsätter gå på den svarta stigen. Det finns inte en gnutta ljus i Hauls mörker, och det är säkert inte meningen heller.  Så här långt är det en angenäm upplevelse, men musiken börjar gå på tomgång. Musiken fortsätter på autopilot utan någon egentlig tanke om slutdestination. Efter de förträffliga inledande tjugo minuterna så är det egentligen bara den briljanta käftsmällen ”Dave Must Die” som når upp till det första intrycket. Den andra halvan av plattan blir för entonig och tar liksom aldrig fart efter den grymma starten. Jag önskar att Haul hade följt sina bolagskollegor i Kite och gjort detta till en EP med de fem bästa låtarna istället. Då hade det blivit en mycket stark uppvisning i trasig postpunk anno 2016.

Nu blir dessvärre mitt helhetsintryck väldigt splittrat då skivan verkligen blir ”en bra och en dålig halva”. Men lyckligtvis finns det en repeat-knapp på de flesta telefoner, CD-spelare eller hur man nu avnjuter sin musik som gör att man kan stanna kvar i det hypnotiska mörker som de första fyra låtarna och ”Dave Must Die” bjöd på.

SPOTIFY